Jag är fortfarande sjuk. Men idag måste barnen få frisk luft och få besöka biblioteket så jag får helt enkelt orka med det en stund. Jag orkade trots allt hämta en cykel i går…
Förra inlägget är uppdaterat med lite vikter. Det är mycket viktigt och får inte missas!
I dag blev det en ny ”vintercykel”. Jag är fortfarande febrig men tog en Ibumax och hämtade hem en ny cykel från min lbs VM-Sport.
Nu har jag köpt min första Trek, närmare bestämt en Trek Superfly 7 2016. Litet steg för människan men stort för mänskligheten som vi säger här på Nasa. Jag valde i grova drag mellan en Canyon och en Trek men valde Trek på grund bra gaffel, intressant geometri (korta kedjestag, 69 graders styrvinkel och långt topprör) och hyfsade komponenter. Jag hade fått något bättre delar på en Canyon för samma peng men valde att handla lokalt den här gången.
Vad ska man säga om en sådan här cykel? Tja…om man gillar hardtail så behöver man knappast bättre cykel än så här om man är motionär. 142 mm axel bak och 15 mm fram ger styva hjul. Hjulen är kanske lite tunga men de är i alla fall bombsäkra. Gaffeln är en Fox 32 Performance med nya FIT4-dämpningen. Jag ser fram emot att testa den. Växlarna är 2×10 vilket är på gränsen till snålt om man jämför med Canyon men för mitt bruk duger det gott. Drivpaketet är en salig mix av Deore, SLX och XT vilket är en mix som funkar och inte heller kostar en förmögenhet. Nu ska jag inte tråka ut er med att skriva ner sånt ni kan googla fram men i mitt tycke har den här cykeln en bra mix av prylar från lägre mellanprisklassen från Shimano och Bontrager.
Min plan är att använda den med så få uppgraderingar som möjligt. Däcken säljer jag för jag har andra i garaget med lite större volym (40 euro/paret säljer jag dessa XR1 Expert 2.2/2.0 för). Sadeln är jag osäker på hur jag kommer överens med. Vid en kort provtur kändes den superbekväm men återstår att se om vi blir långvariga vänner. Hjulen lär väga en bit över 2 kg/paret och där skulle det finnas en logisk uppgradering om jag önskade. Men jag tror jag gör däcken slanglösa och kör med originalhjulen.
Nu räknar jag bara upp en massa delar och det låter som att det här var ett 100 % rationellt beslut. Men ärligt talat var nog delvis viljan att köpa lokalt det som fick mig att välja Trek Superfly 7. VM-Sport lät mig provcykla flera cyklar och det känns ju som en lyx att kunna betala en cykel och sen inte vänta ett halvår på att DHL ringer på dörren. Dessutom tyckte jag att den här var riktigt snygg också, eller vad tycker ni?
Sen gick loss med vågen också…här får ni lite vikter att frossa i.
Trek Superfly 7 19.5/18.5 utan pedaler ca 11.7 kg
Bontrager XR1 Expert 29×2.20/2.00 630 / 730
Deore kassett 11-36 383 g
Slangar Schwalne 19 ca 200 g/styck
Bromsskivor Shimano Centerlock 180 mm/160 mm 160/140 g
Bontrager Mustang Elite par ca 2100 g
Tja…jag skrev seg i rubriken men jag måste väl nog erkänna att jag är sjuk. I går kände jag mig lite piggare jämfört med de senaste 1.5 dygnen så jag tog en sväng via VM-Sport för att kanske köpa en ny vintercykel. Jag har ju sålt min Cube (men glömt att nämna det här på bloggen) och söker nu något nytt. Troligen får det bli en hardtail den här gången för min heldämpade pärla får nog börja rulla lite mer vintertid framöver. Men jag kunde inte besluta mig utan kände mig mest yr och trött så någon affär blev det inte ännu. När jag kom hem hade frun provat febern på yngre dottern som var helt utslagen och hade nästan 38 graders feber. Eftersom jag var piggare än på hela dagen tänkte jag att det är onödigt att fundera på eventuell feber men jag gjorde det i alla fall. Till min stora förvåning hade jag 38.0 (!). Jag brukar väl ligga där på 36.0 när jag är frisk… Dessutom hade jag käkat en Ibumax tidigare under dagen och den kanske ytterligare sänkte febern något?
Hur som helst ser det riktigt illa ut med deltagande i Laajavuori XCM i helgen. När frun frågade i söndags om jag kommer att fara dit sa jag att jag borde vara i cykelskick på tisdag för att det inte ska bli fysiskt kaos av det hela. Nu är det tisdag morgon och efter en natt där kroppen har svettats ut i princip all vätska som finns i den känner jag mig verkligen inte i cykelform. Min gissning är att om ALLT går perfekt kan jag vara i sadeln i morgon eller på torsdag. Ett alternativ jag bollar med är att köra halvdistans i Jyväskylä (48 km) men det kräver ju också att jag är helt frisk mot slutet av veckan. Dessutom måste jag få minst två pass cykel t.ex. onsdag och torsdag för annars är det kört…
Ingen orkar väl läsa så här långt med gnällgnällgnäll men lite surt är det. Jag har varit så gott som frisk hela vintern och nu när det ska tävlas drar jag på mig det här. Jag måste erkänna att det tar rätt hårt på tävlingsmotivationen. Tack och lov är tävlandet bara en liten del av träningslivet, för ärligt talat gillar jag själva träningen och cyklandet minst lika mycket. Om det inte blir något vettigt tävlande i år är det kanske inte hela världen. Men redan om en och en halv vecka är det Pyssymäki XCM och kommer jag till start där är det ju bättre än inget.
Det går inte jättebra med tävlandet i år. Jag har redan missat två viktiga träningstävlingar på grund av diverse orsaker och nu är det på lördag dags för Laajavuori XCM. Till min stora sorg ser det dock lite illa ut med deltagande just nu. Ännu i fredags och i lördags kändes det bra. Jag drog några halvlånga och långa drag på stig och det blev ett par KOM vilket visar att formen är hyfsad (även om jag inte vill dra alltför långt gående slutsatser av segment som är rekordtorra). Men speciellt på lördagens var det riktigt kallt också i skogen vilket gjorde att jag småfrös lite mellan varven. Söndag vaknade jag upp och var helt utslagen. Jag trodde det mest var sömnbrist men trots ca 1.5 h gubbvila på eftermiddagen blev det inte bättre. Muskelvärk, lätt stegring och en allmänt kass känsla i kroppen hade jag försökte klä på mig varmt och ge mig ut på en glidrunda. Det blev 23 minuter för jag frös som om jag hade feberfrossa…
Efter en bra sömnnatt hade jag hoppats på att känna mig bättre men jag har fortfarande muskelvärk och allmänt seg kropp. Nu är det bara att hoppas på att det blir bättre mot kvällen och dels mot slutet av veckan. Om Laajavuori XCM blir ett DNS för mig börjar det snart kännas som att jag lägger ner mina planer på att tävla i år. Men nu hoppas jag på det bästa. På tisdag måste jag vara bra i kroppen igen annars blir det supersvårt att lyckas komma till start. Laajavuori XCM är inget man kör med halvfrisk kropp.
en vag cyklist 