Månadsarkiv: augusti 2013

10 varv på det finaste vi har

Om man saknar talang måste man vara envis. Eftersom jag i torsdags var så dålig på det stigsegment som i cyklistmun kallas för Helviti (helvetet på standardsvenska) beslöt jag mig för att träna lite på det idag. Helviti är en rejält teknisk stig som är väldigt hiphop.

Jag cyklade rakt ut dit längs en tråkig asfaltväg och satte igång. Jag var absolut inte på KOM-jakt utan ville helt enkelt lära mig lite linjer. Jag testade mycket olika linjeval och till sist fick jag ihop det allt bättre. Men jag blev rejält trött allt eftersom jag tröskade på fram och tillbaka. När jag kollade Strava blev jag grymt förvånad att jag faktiskt blev KOM båda vägarna. Flera tider var också under de tidigare bästa. Förvånande det här att man blir bättre på det som man tränar på.

image

Dålig träningsfantasi

image

image

Annonser

Jag säljer saker

Ett par Mavic Cosmic Carbone SL för Campagnolo body. Däck i hyfsat skick medföljer.
Ny Kmc x11 sl kedja.
Pro Compact styre.
Kcnc snabbkopplingar gjorda i titanium.

Sådana saker säljer jag till ärliga priser.

Du kan ju kontakta mig på vagcyklist@gmail.com eller så ringer ni mig ni som vet vad jag heter. Mitt namn finns i telefonkatalogen (eller det finns det nog knappast).

I övrigt mycket litet nytt att rapportera. Ja, jag kan ju nämna att jag imorse var lite öm i kroppen efter vurpan. Men det gick om. Dessutom har jag kört core och övat på ett par grejer på TRX band också, men det är ju som att säga att jag andats så det är väl inte så intressant.

Sa jag förresten att jag har andats?

Ny kväll, ny runda

Gårdagens hyfsade flyt var som bortblåst. När kvällen i stort sett började med en idiotisk otb-vurpa (ni vet när man fastnar med framhjulet och flyger över styret som en idiot). Efter det for både ork och flyt och självförtroende så efter det blev det mest överlevnad. Eller vi ska säga som det är: jag cyklade som en gammal tant. I vanliga fall cyklar jag som en gammal gubbe så skillnaden är förvisso inte stor. Nu är det bara att glömma, äta sitt fredagsgodis och fortsätta träningen på lördag.

Lugna gruppen tog det inte jättelugnt

Kvällens runda blev fin som vanligt. Torra stigar bjöd upp till propagandacykling. IGEN! Det är ju våra stigar som kostymnissarna på stadskontoret ska visa upp när de vill ha inflyttare och tillbakaflyttare. Nej, men då ska man prata om att vi har en park i centrum och ett ligalag i fotboll. Jag säger: visa upp ett gäng glada cyklister som snurrat runt ett par timmar på vilken stig som helst så kommer folk att flytta hit direkt och skattesatsen blir låg och allt blir fint.

Alla ovanstående tips är gratis för stadens tjänstemän.

Till sist körde körde vi fem backintervaller och tiderna och känslan var bättre än i måndags. Strava sa att jag körde på 43 sekunder sittande och det var bra med tanke på start från i stort sett stillastående, vindstilla och långt ifrån maxning. Vilket får mig att tro att det borde gå att köra med marginal under 40 sekunder sittande med sakta rullande start. Det trodde jag inte i våras om man som säger som så.

Till sist: Spielberg, Stone och Lucas har fått en efterföljare.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Bedrövligt backpass

Före middagen smet jag iväg på en kort session backintervaller. Det var länge sedan sist och det märktes. Det var helt värdelös känsla i benen. Jag inledde med ett kom-försök vilket sett till vindförhållandena (långt ifrån optimala) och underlaget (lösgruset var…eh…löst) var helt ok. 35 sekunder blev tiden vilket är tredje bästa tiden jag presterat. Med bra yttre förhållanden hade nog 30 sekundersgränsen varit nära.

Men de efterföljande nio intervallerna var sega. Jag = långsam, fet och seg. Det blir nog tre pass till i den där backen inkommande två veckorna.

image

Motionsrunda med kaffe och dopp

Tempot var skönt och det var fint. Tre timmar till boken. Nästa helg hoppas jag på lite mera än så. Det är möjligt att det passet kan bli sista riktiga distanspasset för den här säsongen (om vi ska köra fullt ut med idrottartermer). Sedan ska det tävlas klart och cyklas utan planenlighet. Sen: skidsäsong!

image

Vi passerade många fina platser.

Kollade in Nykarleby MTB Maraton (banan alltså)

image

Starten...bred spånbana som ställvis rullar lätt och ställvis inte. Mest inte.

image

Några korta snabba backar, totalt kanske 5 minuter spånbana i början.

image

Spånbana följs av singeltrack av finaste sort. Småtekniskt och skoj om det är torrt.

image

Samma stig som tidigare. Lättkörda partier när det är torrt.

image

...sen kommer ett berg med lite hiphopcykling. Inte i min smak men de två besvärliga partierna går snabbt att springa.

image

Slutet på stigparti 2. Ser värre ut på bild kanske.

image

Snabbkört skidspår.

image

Här försökte jag fotografera en backe.

image

Jag har bott vid en landsväg.

image

Full gas!

image

Banvallen. Snabb.

image

Stigparti 3 vid Klippan. Rolig men svår vid torrt väder. Tårar och ångest vid regn.

image

En bild till.

image

Svårt parti. Svårare än det ser ut på bild.

image

Avslutningen är förstås spånbana.

image

Varvet drygt 15 km och borde väl gå att cykla ner kring 40 minuter.

Banan var roligare idag när det var torrt. I huvudsak måste jag säga att det i grunden är en lätt bana men den är kryddad med några riktigt knepiga partier. Om det är torrt är den utmanande men rolig men om det är vått så blir det lite lotto över det hela.

Gällande cykel kan man köra med vad som helst så länge det är en mtb. Jag skulle aldrig köra banan med en cx. Det är nog en typisk bana för en ht, men jag tror att man inte direkt förlorar på att köra en fs.

Hurudan cyklist vinner? Tja, man måste vara snabb på lättåkta partier och vara så skicklig på de tekniska att man där kan avgöra eller hålla sitt försprång. Maku, Tony eller Lars är säkert favoriter. Personligen skulle jag föredra lite mera topografiska utmaningar istället för de tekniska utmaningarna som finns.

Mör (som en lördagsmörgon)

Veckans corepass, arbetstakt och allmänna yrsel gjorde att jag vaknade som en mör varelse. Jag har tunga ben och bortdomnade magmuskler men vad gör väl det. Dagens agenda blir att köpa plantor till trädgården tillsammans med familjen och sen kolla in rutten för Nykarleby MTB Maraton som går av stapeln om två veckor. Där vill jag inte bli sist så därför måste jag granska vissa partier lite extra.

Bloggkoma

Min inläggstakt är en direkt effekt av mitt arbete. Jobbet tar tid och när man ska tränga in lite familjetid, hemmasysslor och träning i livspusslet lämnas bloggen lite vind för våg. Men jag har ändå tränat lite. En runda i tisdags där det kändes fint och en runda i torsdags där jag troligen fick lite vätskebrist för jag blev riktigt seg av någon anledning.

image

Eftersom det finns ett fint gym på jobbet har jag varit tre pass på gymmet i veckan. Mest har jag fokuserat på mitt vanliga corande men jag har också lekt lite med TRX-banden. Jag har ett par hemgjorda TRX-band som ska installeras i förrådet så fort jag orkar göra det. Idag körde jag också lite fram- och baklår men det var inte meningen. Vinterträningen inleds tidigast i oktober december.

Too soon?

Igår var jag fortfarande seg men hann med ett corepass i gymmet på jobbet. På kvällen blev det sen fin guidning i skogen med Tommy och ett gäng. Fina stigar fick en att glömma segheten.

image

image

Idag har jag corat igen och småningom ska jag hem för att skruva på en ny dämpare som utmärkta S-tec sänt mig på garanti.