Månadsarkiv: maj 2017

PP Runt 2017

Fotot ovan är lika kasst som vädret idag. Plus fem och ihållande regn är inget favoritväder men trots detta befann jag mig på startlinjen med ett knappt dussin – får jag anta – olyckliga själar. Vi startade och ganska snabbt var vi 7-8 stycken kvar. 

Det var vått.

Det var kallt. 

Det kändes ointressant att försöka vinna eller placera sig bra när det skulle göras i vätan och kylan. 

Jag såg ingenting genom mina glasögon.

Jag ser väldigt dåligt utan mina glasögon. 

Mina skor var fulla med regnvatten. 

Handskarna var verkligen jättevåta. 

Efter 35 minuter var snittwatten på 232 vilket är som en livligare kortdistansrunda. 

Efter 37 minuter fick det räcka.

Jag cyklade tillbaka till bilen från Edsevö. No regrets, no problem, no woman, no cry. Vissa tror att man får pannben av att cykla i regn och kyla, men jag vet att man bara blir våt och kall. Jag hade kanske vunnit loppet eller blivit topp 3 eller topp 5 men det hade inte betytt speciellt mycket för mig om jag blivit sjuk av det. 

Skönt att man inte lever efter en sån där konstig princip att man inte ska avbryta lopp. 

PieHi MTB 2017

Idag var det dags för årets andra tävling. Det gick ganska bra i första så då hoppades jag förstås på något liknande igen. Den här gången var det hemmaplan för starten gick cirka en kilometer hemifrån. Tyvärr var det ingen direkt hemmaplansfavör för banan var lite för teknisk för min smak. Under de fem varven jag tränat på den senaste veckan har jag inte känt mig bekväm på banan en enda gång. 


Men lagom till tävlingsdagen hade det torkat upp och jag brukar ofta vara bättre rent tekniskt på tävling än på träning. Jag måste säga att jag halvgillar banan nu när tävlingen är över. Sen var den kanske lite i svåraste laget för att locka den breda massan vilket eventuellt märktes lite på deltagarantalet. Men jag tror många gillade banan och speciellt de som åkt en del evenemang ute i landet fick nog hyfsat med utmaningar också här. 

Hur som helst. Jag blev till sist trea vilket var mer än jag hade vågats hoppas på. Jag hade till och med viss chans till andra plats men var ändå tydligt slagen av Parkkinen och framför allt av Simelius som visade hur man ska cykla på stig. Den egna tekniska insatsen var rätt väntad. Jag var lite försiktigare än de flesta andra där bland topp 5-10 men cyklade ändå tekniskt helt ok. Fysiskt kändes det mer än ok. Det sprittade inte direkt i benen men jag tog aldrig i så dödsångesten tog över heller. 

Sammanfattningsvis var det ett fint lopp. Arrangemangen var perfekta och kul att en ny förening (PieHi) ordnade ett cykellopp. Förhoppningsvis med fortsättning nästa år? 

Racerapport Santahaka XCO

Jag vet inte om man ska ta sig besväret och skriva en racerapport om en träningstävling. Men tävlingen jag körde igår heter Santahaka XCO och ingår i en lokal cup som går under sommaren i grannstaden Kokkola. 

Dagens bana var en platt historia som kördes till stor del på lätta, men flowiga stigar som avbröts av många partier där det fanns chans till omkörning. Tävlingen hade lockat många duktiga cyklister (men fler ryms nog med) och jag hade på förhand varit mer än nöjd med en placering kring femte plats och kunnat leva med något kring plats tio. 

Starten gick och rätt snabbt blev det Simelius och Anttila som turades om att dra med Maku och jag på släptåg. Farten var riktigt hög tyckte jag och jag tvivlade lite på hur länge jag skulle hänga med. Maku släppte en liten lucka på väg ut på varv 2 och i slutet på varv 3 släppte Anttila iväg Simelius några tiotal meter och jag fick jaga en liten stund. Men trots lite problem i samband med omkörningar av varvade cyklister lyckades jag hänga med Simelius under sista varvet. Men jag förhöll mig rätt passiv egentligen hela varvet. Hade jag vunnit om jag gått om och kört stenhårt sista 2 km? Det får jag aldrig veta för nu blev det en spurt som jag förlorade med en halv cykellängd. 

Men resultatet är rätt sekundärt. Känslan är viktigare och känslan var ganska bra. Första varvet var småjobbig ät men sen gick det rätt kontrollerat tills vi kom till sists varvet där jag fick bita i ordentligt. Men det var aldrig så att jag kände att jag skulle bli droppad från tätklungan. Cykelkänslan var också överraskande bra. Nu är det bara att fortsätta att ha roligt!

Kallt som en 

En utmanande vecka är avklarad. I början av veckan var jag förkyld/pollendrabbad och sen på torsdag for frun på resa. Lite dålig kombination om man vill cykla, träna eller bara annars känna sig avslappnad med livet. Men. Jag fick ändå ihop det någorlunda. 

Idag kom hon hem och jag stack ut med mtbn för att a) köra 6×4 min över tröskel med 1 minut vila och b) köra lite stigar för att småningom vänja mig med stigcykling. Planen klaffade till hundra procent. Jag blev till och med lite förvånad hur bra intervallerna gick. Eftersom jag har oval klinga lär Stagesveven överrapportera med någon procent men det var ändå skönt besked. Sen var det där med att cykla stig…som inte riktigt gick så lätt. Men efter tio rundor i skogen blir det nog mer avslappnat. Jag valde relativg torra stigar men jag har på känn att helhetsläget är vått just nu. Egentligen skulle jag hålla mig bort från skogen ännu men tiden går och sommarens tävlingar närmar sig sakta men säkert. Eftersom Sipilä tydligen bestämt att vi i effektivitetens namn ska ha högst fem grader varmt tills vi dör så lockar ju inte landsvägen heller.

Sen till sist en bomb (eller vem bryr sig): det blir inget Tahko för mig i år. Jag väljer i stället Tampere MTB. 

Lägger av med cyklingen, satsar allt på musiken från och med idag

Efter en värdelös början på veckan med någon variant av förkylning som kanske visade sig vara en riktigt värdelöst intensiv variant av pollenchock så är jag tillbaka, reinkarnerad exakt som förut. Träningsveckan blir ändå totalt sett inte speciellt bra. Jag har kunnat göra några grejer, men inte ens hälften av det som var tänkt. Men nya tag nästa vecka! Då har det lovats kallt skitväder igen och det passar ju perfekt för mig med min spröda pollenkropp. 

Idag blev det en fin runda med bror min. Jag hyllade Girot med mina rosa kläder och kände mig glad och lätt. Bror blev riktigt trött men det är ju bra. Då blir han starkare på sikt. Men han är ändå på god väg för formen är nog bättre än på många år.