PieHi MTB 2017

Idag var det dags för årets andra tävling. Det gick ganska bra i första så då hoppades jag förstås på något liknande igen. Den här gången var det hemmaplan för starten gick cirka en kilometer hemifrån. Tyvärr var det ingen direkt hemmaplansfavör för banan var lite för teknisk för min smak. Under de fem varven jag tränat på den senaste veckan har jag inte känt mig bekväm på banan en enda gång. 


Men lagom till tävlingsdagen hade det torkat upp och jag brukar ofta vara bättre rent tekniskt på tävling än på träning. Jag måste säga att jag halvgillar banan nu när tävlingen är över. Sen var den kanske lite i svåraste laget för att locka den breda massan vilket eventuellt märktes lite på deltagarantalet. Men jag tror många gillade banan och speciellt de som åkt en del evenemang ute i landet fick nog hyfsat med utmaningar också här. 

Hur som helst. Jag blev till sist trea vilket var mer än jag hade vågats hoppas på. Jag hade till och med viss chans till andra plats men var ändå tydligt slagen av Parkkinen och framför allt av Simelius som visade hur man ska cykla på stig. Den egna tekniska insatsen var rätt väntad. Jag var lite försiktigare än de flesta andra där bland topp 5-10 men cyklade ändå tekniskt helt ok. Fysiskt kändes det mer än ok. Det sprittade inte direkt i benen men jag tog aldrig i så dödsångesten tog över heller. 

Sammanfattningsvis var det ett fint lopp. Arrangemangen var perfekta och kul att en ny förening (PieHi) ordnade ett cykellopp. Förhoppningsvis med fortsättning nästa år? 

Racerapport Santahaka XCO

Jag vet inte om man ska ta sig besväret och skriva en racerapport om en träningstävling. Men tävlingen jag körde igår heter Santahaka XCO och ingår i en lokal cup som går under sommaren i grannstaden Kokkola. 

Dagens bana var en platt historia som kördes till stor del på lätta, men flowiga stigar som avbröts av många partier där det fanns chans till omkörning. Tävlingen hade lockat många duktiga cyklister (men fler ryms nog med) och jag hade på förhand varit mer än nöjd med en placering kring femte plats och kunnat leva med något kring plats tio. 

Starten gick och rätt snabbt blev det Simelius och Anttila som turades om att dra med Maku och jag på släptåg. Farten var riktigt hög tyckte jag och jag tvivlade lite på hur länge jag skulle hänga med. Maku släppte en liten lucka på väg ut på varv 2 och i slutet på varv 3 släppte Anttila iväg Simelius några tiotal meter och jag fick jaga en liten stund. Men trots lite problem i samband med omkörningar av varvade cyklister lyckades jag hänga med Simelius under sista varvet. Men jag förhöll mig rätt passiv egentligen hela varvet. Hade jag vunnit om jag gått om och kört stenhårt sista 2 km? Det får jag aldrig veta för nu blev det en spurt som jag förlorade med en halv cykellängd. 

Men resultatet är rätt sekundärt. Känslan är viktigare och känslan var ganska bra. Första varvet var småjobbig ät men sen gick det rätt kontrollerat tills vi kom till sists varvet där jag fick bita i ordentligt. Men det var aldrig så att jag kände att jag skulle bli droppad från tätklungan. Cykelkänslan var också överraskande bra. Nu är det bara att fortsätta att ha roligt!

Kallt som en 

En utmanande vecka är avklarad. I början av veckan var jag förkyld/pollendrabbad och sen på torsdag for frun på resa. Lite dålig kombination om man vill cykla, träna eller bara annars känna sig avslappnad med livet. Men. Jag fick ändå ihop det någorlunda. 

Idag kom hon hem och jag stack ut med mtbn för att a) köra 6×4 min över tröskel med 1 minut vila och b) köra lite stigar för att småningom vänja mig med stigcykling. Planen klaffade till hundra procent. Jag blev till och med lite förvånad hur bra intervallerna gick. Eftersom jag har oval klinga lär Stagesveven överrapportera med någon procent men det var ändå skönt besked. Sen var det där med att cykla stig…som inte riktigt gick så lätt. Men efter tio rundor i skogen blir det nog mer avslappnat. Jag valde relativg torra stigar men jag har på känn att helhetsläget är vått just nu. Egentligen skulle jag hålla mig bort från skogen ännu men tiden går och sommarens tävlingar närmar sig sakta men säkert. Eftersom Sipilä tydligen bestämt att vi i effektivitetens namn ska ha högst fem grader varmt tills vi dör så lockar ju inte landsvägen heller.

Sen till sist en bomb (eller vem bryr sig): det blir inget Tahko för mig i år. Jag väljer i stället Tampere MTB. 

Lägger av med cyklingen, satsar allt på musiken från och med idag

Efter en värdelös början på veckan med någon variant av förkylning som kanske visade sig vara en riktigt värdelöst intensiv variant av pollenchock så är jag tillbaka, reinkarnerad exakt som förut. Träningsveckan blir ändå totalt sett inte speciellt bra. Jag har kunnat göra några grejer, men inte ens hälften av det som var tänkt. Men nya tag nästa vecka! Då har det lovats kallt skitväder igen och det passar ju perfekt för mig med min spröda pollenkropp. 

Idag blev det en fin runda med bror min. Jag hyllade Girot med mina rosa kläder och kände mig glad och lätt. Bror blev riktigt trött men det är ju bra. Då blir han starkare på sikt. Men han är ändå på god väg för formen är nog bättre än på många år. 

Runda mot bättre vetande 

Det är fortfarande något småkonstigt med mina luftrör. Men eftersom jag har haft ett hyfsat allmäntillstånd, ingen direkt feber eller snor eller slem blev det en runda i alla fall. 

Fint väder var det åtminstone. Om man tycker att tre plusgrader, kalla solstrålar, pinande vind är det bästa som finns. Men frisk luft är fint och på basen av hur svettig jag blev är det snart läge för tunnare kläder på cykelturerna. 

Med facit i hand var det ett dåligt val att cykla idag för luftrören blev absolut inte bättre. Kanske jag ändå överlever om jag vilar imorgon? 

Sällsynt snygg

Medvind i tanken idag. Eller njaä…snarare en lätt rethosta och trögt huvud på jobbet. Men…jag hade fin jacka och tröja när jag cyklade till och från jobbet. Det gör jag rätt sällan numera men idag hände det. Vädret blev allt finare under dagen och imorgon blir det ännu finare verkar det som. Om hälsan är på topp kör jag distans då. Men om jag är fortsatt halvseg tror jag att jag sparar mig lite för att bli helt frisk. Brännlund skickade nästa veckas program. Det blir tufft men absolut genomförbart. Får hoppas på fint väder och ännu finare kropp. 

Vädret som reflektion av jaget

Det här förbannade skitvädret bara fortsätter. I ärlighetens namn har det ingen större betydelse för mig personligen för jag har vilovecka och de få pass jag då avverkar kan utföras i stort sett oberoende väder. Dessutom är ju vädret bättre än genomsnittligt vinterväder. Nästan.

Jag har haft en hälsa som varit svajig ett par veckor. Idag hostar jag och igår kände jag mig jättepigg. Så där har det hållit på ett tag. Men jag har ändå kunnat träna någorlunda även om jag saknat det där sista. Men jag har också känt mig lite ryggradslös ett par veckor för jag har coachat mig själv ett par veckor för att från måndag igen vara styrd av Mr Lycksele, Samuel Brännlund. Jag har hittills i vinter haft rätt långa program, men nu blir det kontakt varje vecka. Det ser jag fram emot. Egentligen är ju tät kontakt alltid att föredra (om man vill ha någon som lägger sig i ens träning förstås) men jag har i vinter valt att ha styrning men ändå fria tyglar i viss mån. 

Jaja, träning tärning tomejto tomaato…framför allt önskar jag nu lite finväder så man kunde cykla OCH njuta på samma gång. Men det vänder, det blir säkert snöfritt till midsommar! 

I övrigt har jag redan nu bestämt att det blir Mallorca 2018 för min del. Många cykelbekanta är där just nu och det känns lite onödigt slöseri med levnadsår att inte fara dit så nästa år blir det av. Någon som ska med?

På egna ben

Ni ser en landsvägscykel på bilden. Ni ser också en grusväg. Den grusvägen var rätt våt måste jag säga. Men jag gillar grusväg. 

Jag cyklade distans idag. 4 h 10 min vilket är rekord för året. Det är inte speciellt ofta jag kör så långa pass. Nu var det kanske lite dumt att göra detta pass ensam men jag har ofta inget större problem med att sitta ensam och meditera några timmar. För den som vill ha siffror kan jag säga att jag snittade 27.5 km/h / 190 w avg / 218 w np. Just hastigheten var en smärre besvikelse, samtidigt som den är helt ointressant. Men jag var fullt vinterklädd vilket påverkar hastigheten väldigt mycket. På tal om klädseln var det första rundan i år där jag kände att jag kunde ha valt lite lättare klädsel. Men man ska väl svettas in våren, åtminstone har jag lärt mig det. 

Nu är jag i en skön distanskoma och välkomnar viloveckan. Den här träningsveckan gick brutalt dåligt så nu ska jag vila kropp och knopp och sen ta tag i en ny träningsperiod. Det är ju snart dags för tävlingspremiär! 

Stilla veckan fortsatte

Den förbannade jetströmmen har ju levererat magnifikt värdelöst väder en dryg vecka nu. Vi har verkligen serverats citroner. Men. Av citroner ska man göra citronsaft och det gjorde vi idag. Jag, Danke och tre damer körde en lugn och fin runda. Kanonbra för min del att få öva lite teknik, få lite sol och bli lätt i själen. Tre timmar fincykling i snacketempo på menyn, på agendan och på avenyn. 

På tal om citroner så har jag ju nya handtag på min Superfly. Detta på grund av nytt styre. Jag tror att jag kanske, eventuellt, sa att Supflugan skulle få vara relativt original för det skulle bara vara en cykel som skulle användas. Men se nu vad som hänt. Styret, handtagen, singelklingan, däcken, hjulen, sadeln, styrstammen har redan bytts. Sen nämnde jag något åt Danke om att en elvadelad kassett vore något för framtiden. Dessutom vill jag på sikt ha en kolfibertolpe med lite flexegenskaper… Tänk så det kan gå. 

Idag blev det hur som helst en runda på Snyggflygeln. Skogen krävde dubb och Snikfluffen hade dubb. Föret var perfekt med is mellan rötterna vilket gjorde att det kändes fint med hardtail för en gångs skull. OM vi inte bodde i ett område med steniga och rotiga stigar skulle jag troligen bara cykla ht hela dagarna tills solen går ner och korna kommer hem och isen frusit till is. 

Aldrig nöjd?

Igår: det var tanken att jag skulle köra sweet spot länge. Kanske så länge som två timmar. Tyvärr gjorde jag detta inomhus vilket blev omöjligt. Jag kokade över helt enkelt. Svetten rann som aldrig förr och jag fick helt enkelt ge mig efter 1.5 h. 

Idag: aningen knäckt av inomhussvettandet beslöt jag mig för att köra en utomhusrunda. Jag hade gärna sökt mig till skogs men dubbdäcken har jag tagit bort och det tycks råda full vinter i skogen. Jag valde därför en asfaltrunda med Superflyn. Utan watt, utan hastighet och utan egentligen allt utom en klocka som visade tiden gav jag mig iväg. Jag hade full vintermundering OCH en extra vindjacka och tur var det för annars hade jag blivit Ötzi 2.0. Hård vind, minus fem, asfaltrunda…vilket sällsynt värdelöst undergångsrecept. Men! Solen sken, jag hade medvind ibland och jag fick tre timmar och femton minuter luftterapi/träning vilket inte är fy skam.