WordPress go home, you’re drunk (eller jag som är oteknisk)

I övrigt är jag trött. Jag har pendlat till och från jobbet, jobbat, spelat rinkbandy, kommit hem för att mötas av en gräsklippare och en trimmer och efter allt detta och en lång, skållhet dusch känner jag mig mör. Men det är ok, för i morgon finns ingen tid för träning. 

Min helg i korthet

På lördagens cyklade jag med Piia och Danke. Vi körde lite grus ty i skogen är det vått och asigt. Jag tror vi cyklade i nästan tre timmar men jag kan inte bevisa detta på annat sätt än genom att logga in på Garmin Connect och det lär ju inte ske. 


Sen på kvällen såg jag Jenny Rissveds damma hem OS-guldet. Jag hade tippat henne och Pendrel på medalj och saknade bara Neff från min förväntade medaljtrio. Svinnöjd med denna tippning och jag borde nästan få minst silver för den. OS-silver till vagcyklist.wordpress.com!

På söndag var jag iklädd gröna strumpor. De var sköna och det var dagens runda också. Mtb på grus i nästan 100 km blev det till sist. Sällskapet var stort och bra. Dessutom mådde kroppen bra av lite lugnare distans. Den här tiden med skördetröskor och hög, djupblå himmel är det fantastiskt att cykla. 

Den här veckan ska det spelas rinkbandy och cyklas och jobbas och tas emot paket från Rapha och sen händer inte mycket mer. Ni då?

Bloggstjärnan som blev träl

Jag har inte dött. Men själen har fastnat i jobbet och efter att arbetsdagen är slut finns det inte riktigt energi att skriva något. Men jag ska ta en kort resumé. 

Jag har köpt rengöringsprodukter. Det finns inte mycket jag kan säga om det men de är bra och de behövs ty vädret är absurt värdelöst. 

Jag har cyklat, men väldigt lite. Jag försöker uppbåda lite entusiasm och det är roligt men det är svårt att tagga till inför årets tre sista tävlingar. Vilken skitsommar jag har haft alltså. Det är helt fantastiskt. En del av psyket börjar drömma om nästa sommar men jag försöker stanna i nuet och fokusera på det som återstår av året. Det finns ju framför allt en mass rolig cykling framför en. Hösten är ju en kanonfin årstid att cykla på. 

Sen gjorde jag ett ftp-test men det blev på hälft för jag punkterade. Proffs som jag är ringde jag frun för någon slang hade jag inte med. Vad tror ni jag är – kommunist? Men vad skriver jag: ”ftp-test”? Den som tittar noga på bilden ser att jag har tagit ett steg in i framtiden/nutiden. Med tanke på hur jag tränar känns det som ett absolut nödvändigt verktyg även om det kostade en del. 

I övrigt har det varit mest jobb i mitt liv. Jag har kvällstid läst vidare i Fredrik Erikssons bok och jag är imponerad måste jag medge. Om man orkar nörda ner sig är det väl investerade slantar. 

Nu är det bara cirka tre veckor tills vi far till Mallorca. Jag har aldrig varit till ön tidigare och trots att det här besöket till stor del är familjesemester hoppas jag ändå få några timmar i sadeln. Om Mallorca känns riktigt tjusigt blir det eventuellt en vända med cykelgänget till våren. 

Dagens boktips med mera plus annat


Först av allt förlåt och ursäkta för den mer än lovligt kassa bilden men köp den här boken för den är bra. Jag har hållit en och annan träningsbok i mina händer och ja, jag ska erkänna att jag inte läst hela ännu den ännu men en omfattande genombläddring plus en tredjedels genomläsning ger vid handen att den är kanon. Den ska läsas vidare i helgen har jag tänkt.

Komplett och lättförståelig men ändå med tuggmostånd för den mer förkovrade. Bor ni i Sverige får ni tag i den på en massa sätt men om ni bor här i trakten (dvs i Österbotten i Finland) får ni den enklast från Petter. Money well spent kan jag garantera. 

I övrigt då? Tja…i går var jag ute på en cykelrunda i ösregn. Hur roligt var det? Kanske inte jätteroligt men det gick. Storligen imponerad av grejerna ur Craft Shield-serien. Men eftersom jag valde dåliga handskar och inga skoskydd (ja, vi idioter lär oss aldrig) blev jag ändå marinerad och nerkyld. 

Seg känsla men ljusare framtid i sikte

Efter Jämi har jag haft en misärkropp. Eventuellt har jag fått en förkylning av familjens yngsta för jag har varit osedvanligt trött och dessutom har jag haft vagt ont i hela kroppen. Men då passar det bra att vila så jag har chillat, sett på WC från Mont Sainte-Anne, läst bok och dessutom varit en dag på jobbet. Jag känner ingen större träningsstress för jag lär inte tävla före början av september då det vankas Fäbodaloppet. 

Vad gäller Fäbodaloppet har jag inga som helst ambitioner. Om jag hade haft en fulldämpad cykel hade jag avkrävt mig själv en vinst men eftersom min efterlängtade Top Fuel inte lär dyka upp före där kring 10.9 får det bli som det blir. Men lokala lopp understöder jag mer än gärna så jag lär ställa upp även om jag får sänka ambitionsnivån rejält. 

Den där Top Fuelen ska alltså dyka upp 10.9. Det är också datumet då jag och familjen beger oss till Mallorca. Jag måste alltså cykla omkring och ha hemlängtan på solsemestern. MISÄREN!

När jag ändå skriver oinspirerat och bara räknar upp saker kan jag avsluta med en cliffhanger. Eller kanske det kunde kallas en rebus? 

Jämi 84 2016

Jag orkar tyvärr inte skriva någon ingående rapport utan jag skriver några korta iakttagelser bara.

Fakta: 

Jag blev 18. i H21. Tiden blev 3.02.

Positivt:

Banan var i min smak. Slutresultatet är helt ok med tanke på hur sommaren sett ut. Det gick bättre än förväntat att cykla med hardtail (men också här i Jämi skulle jag köra heldämpat om jag hade haft valmöjligheten denna gång). 

Negativt:

Jag är inte riktigt i form. Jag är inte urkass och jag måste erkänna att det här kanske är min nivå. Men ändå: jag kan vara bättre än så här. 

Konklusion:

I’ll be back. 

Mållös

Ni har väl sett danska cykellandslagets kit inför Rio? Sanlöst snyggt är det ju och jag förstår inte om ni tycker annorlunda. 

I övrigt har jag börjat jobba. Jag tänkte jobba cirka tre dagar den här veckan och kanske två nästa och sen kör det i gång på riktigt. Men jag har hunnit beställa en cykel trots detta. Tyvärr har det blivit lite rusning i fabriken och det som i förra veckan såg ut att bli ek leveranstid på cirka 3-4 veckor kan nu bli 4-6 veckor. Det är trist att vänta men även om de blir tight att jag ens hinner tävla en enda tävling på den så hnner jag i alla fall cykla en hel del på den före vintern. 

Eftersom jag börjat jobba och vi har haft en massa kalas här hos oss har det inte tränats nu på ett dagar. Men det ska jag åtgärda i morgon! 

Ny cykel

Jag orkar inte hålla på med en massa cliffhangers utan här får ni i stället se vad det blev. Eller blir borde det kanske stå får jag har bestämt allt utom storleken. Egentligen är cykeln på bilden bättre än jag är värd/behöver/borde ha men försäkringsbolagets pengar räckte till en dylik. Det är alltså en Trek Top Fuel 9.8 SL Project One. Med andra ord är det alltså en ganska vettig långloppsraket men kryddad med lite hightechbullshit, lull-lull och annat onödigt. Men den ser ganska fin ut måste jag säga. Sen hade någon kanske förväntat sig att jag hade beställt något i lila metallic med neongröna dekaler men det hade kostat långt över någon sorts budget. 

Storleken är en helt egen diskussion. Min Anthem var en large vilket ganska långt motsvarar en 19.5 av Trek Top Fuel. Men stackmåttet på Top Fuel är lågt, riktigt lågt. Vilket till och med fått mig att fundera på en 21.5. Den kunde funka fint med en 8 cm styrstam. Men 21.5 låter otroligt stort. Jag har mätt, läst på, mätt cykelbekantas cyklar och blivit så klok och påläst att jag inte längre vet något. Jag har nått cykelgeometrins nirvana. 

Botniacyklingen – dödsfriktionens återkomst

Jag valde att starta 106 km långa landsvägsmotionsloppet Botniacyklingen på min mtb, dvs min Trek Superfly. Varför det? Orsakerna var väl två: för att undvika klungkaoset i slutet där det ALLTID vurpas (så även i år) och för att jag behövde få ett ”långlopp” på mtb inför Jämi. Om jag hade varit lite friskare i sommar hade jag i detta skede haft fyra avverkade långlopp. Nu har jag noll. Men i dag fick jag ett!

Jag startade i klunga 1 vilket är den så kallade tävlingsklassen. Där hade jag hamnat och blivit placerad. Med en drygt 12 kg tung mtb med 34×11 som högsta utväxling märkte jag direkt i starten att min maxfart var cirka 10 km/h för låg. Jag valde att släppa klungan med Piia och vi körde på i en mindre klunga i cirka 35 km tills Danke kom ikapp oss med ett lite större gäng. Jag ska inte tråka ut er med alla detaljer men jag försökte hänga med så gott det gick och i något skede var jag med och drog också en del. Tungg var det men det var mest muskulärt tungt medan syreupptaget inte led så mycket av farten och stridsvagnen jag satt på. I stort sett gick det bra tills vi hade 20 km kvar. Då svängde vi och fick medvind vilket ledde till att marschfarten i vår klunga steg från ca 35-40 till 40+. Det ledde också till att jag fick börja veva som en hamster och inför sista backen fick jag lite kramper i benen vilka tvingade mig att ta det lite lugnare. Jag fick sänka tempot lite men lyckades hålla kramperna i schack och körde faktiskt sista 6 km ensam med en fart kring 37 km/h. Det är jag rätt nöjd med efter ett tidigare 100 km i farter över min kapacitet. 

Jag fick sluttiden 2.55 på 106 km vilket gav en medelhastighet på 36.2 km/h. Ok att jag wheelsuckade en hel del men jag tycker ändå jag får vara nöjd med den här prestationen. Tyvärr vann jag inte bilen som lottades ut men det blev ändå en bra dag. Tack till Piia och Danke med flera som var i samma klunga. Jag hade troligen svängt ner till någon badstrand redan vid 20 km om jag inte haft sällskap. 

Seljes triathlon 2016 – vann lagtävlingen och såg en snygg tröja

I går var det lagtävling i Seljes tillsammans med kollegorna Patricia och Mikael. Jag cyklade och det gick hyfsat. Första gången i sommar som jag känner mig fokuserad under ett lopp. Jag vet inget om tider eller hastigheter men jag gissar på ett snitt där mellan 39 och 40 kanske. Sen avslutade Mikael Bergdahl på ett bra sätt vilket gav oss segern i lagtävlingen. Det som gjorde min sträcka extra rolig var Johansson och Kujala som jag fick jaga. Kul att få tampas med starka cyklister på lagtävlingen! 

I övrigt var hela tillställningen kanon. Dessutom såg jag en sanslöst snygg tröja som jag fångade på bild. Det lär ska finnas bara två exemplar i hela världen och den är sydd av @emmalottadesign (Instagram). Helt rätt i tiden! De kan i Kokkola. 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.