2018

Året har börjat och nu ska alla bloggare skriva något om hur magiskt 2018 kommer att bli. Jag vet inget om den saken men jag tror jag håller både mina löften och mina resultatmål för mig själv. 

Men jag har ju en fin cykel från Trek och den ska givetvis användas. I grova drag ska jag köra Jyväskylä, Seinäjoki och Syöte MTB. Den sistnämnda sålde slut på 18 minuter igår vilket är helt sjukt. Det blir första gången för min del på den tävlingen. Sen ska jag köra FM, alla lokala lopp och säkert någon nationell tävling till. Tahko nämns ju inte och det är helt rätt; Tahko står jag över 2018. Det är inget dramatiskt beslut bakom det hela för jag är på Mallorca då. Jag och familjen kommer att vara två veckor i juni på cykelön. Ur ett träningsperspektiv är det knappast perfekt men för familjen passade det bäst så här. Planen är alltså att träna nu, tävla lite i maj och början av juni, sticka till Mallorca och träna och bada och sen tävla juli och början av augusti, träna i augusti och köra FM i september. Sen börjar jag med löpning med målet att löpa ett halvmaraton. Enkelt!

Vad som inte är enkelt är det här med bloggen. Jag läser personligen allt färre bloggar och är ärligt talat inte intresserad av cyklisters vardagsliv, racerapporter från Swift-race och ingående beskrivningar av de senaste intervallpassen. Att med en så mörk grundsyn på hela fenomenet själv kunna prestera blogginnehåll är inte riktigt lätt. Jag önskar att jag hade tiden att prestera ett innehåll som jag själv rankar som läsvärt. Nu har jag mött detta dilemma med undanflyende blick. Jag har bloggat sällan och när jag har gjort det har det varit mycket intetsägande. 

Jag kunde föra resonemanget längre men ni förstår kanske vart det här är på väg. Jag tar en paus med intentionen att jag inte ska återkomma. Men aldrig vet man vad som händer. Hur som helst finns jag kvar, delvis i verkligheten och mindre delvis på Instagram. 

Läs en bok i stället! 

Vi ses, vi ses, i Connemara

Annonser

Årskrönika del 3

Del 3 i min årskrönikeserie handlar om konsumtion. För i år har jag faktiskt bytt ut så gott som hela cykelarsenalen. Det började i juli när min Giant Propel Advanced SL såldes till förmån för en skivbromsad komfortracer i form av en Canyon Endurace CF SL. En dyr cykel byttes till förmån för något som kan kallas mellanpris. Tyvärr var sommaren kort och usel men just den cykeln ändrade mitt sätt att se på landsvägscyklar. 

I slutet av säsongen blev det en ny Top Fuel. Den gamla var väl inte ens året gammal när jag sålde den och det är väl vad det är med sådan snabb bytestakt. Men nu hade jag helt enkelt köpt en för liten Top Fuel första varvet så glad ändå att jag kunde reda upp det hela ett år senare. 

Efter att jag köpt en större Top Fuel blev min Superfly för liten. Efter att velat fram och tillbaka såldes ramen och nu ligger min nya ram i en låda någonstans. Är den större? Känns den bättre? Det vet jag inte ännu men om det är något 2017 lärt mig så är det att geometritabeller gärna kan tas med en nypa salt. 

Som en slutkläm vill jag förstås säga att konsumtion är fel och att delfiner gråter varje gång jag köper ny cykel. Men om man får bra för sin gamla cykel och köper något ersättande till bra pris så är det nästan så att delfinerna gör bakåtvolter av lycka och kanske också andra trick. 

Skojar bara, konsumera mindre. 

Årskrönika del 2

Nyckelordet för del 2 av min årskrönika är tillgänglighet. Vad menar jag då med detta? 

För egen del var 2017 året då cykelsporten blev avsevärt och tydligt mycket tillgängligare för mig. Jag ska förklara:

För det första har det aldrig  ordnats så mycket lokala mtb-tävlingar som i år. Gifs Kokkola Cup, Piehi XCO, Fäboda MTB, Botnia MTB, Larsmo XCO osv för att nämna några. Att det sen ordnades en cuptävling i Seinäjoki (1.5 h med bil) och FM i Nivala (1 h) betydde att man kunde ha en komplett säsong utan att resa ihjäl sig. Ett stort tack till er som på ett eller annat sätt gjorde de lokala loppen möjliga! Ni vet vem ni är (och jag vågar inte räkna upp namn av rädsla för att missa några). 

För det andra blev det allt smidigare att följa cykling i olika former via Youtube. Eurosport har verkligen erbjudit fina sändningar från landsvägsloppen i många år. Men i år var året där man kunde följa världscupen i CX via UCIs kanal på Youtube, världscupen i XCO via Red Bull och som vanligt en massa mindre cx- och lvgtävlingar via fulstreamar. Det här är i och för sig inte direkt nytt för 2017 men i år var året då jag tyckte att det började kännas komplett på något sätt – sändingarna blev helt enkelt allt bättre. Är man soffidrottssugen finns det ingen direkt orsak att bli desperat och se på curling, skidskytte eller ishockey. Vettiga alternativ finns. 

Årskrönika del 1

Jag har flera gånger de senaste dagarna börjat skriva på en årssammanfattning men eftersom det skulle bli ett mastodontinlägg som ingen skulle orka läsa kommer det istället korta inlägg under de närmaste dagarna. Observera gärna att detta är min blogg och mitt liv och därför fokuserar jag absolut noll på global politik och prinsar som förlovat sig. 


Del ett handlar om årets finaste läsupplevelse. Kanske jag kunde kalla det till och med en av mitt livs finaste läsupplevelser. Jo, så är det nog. 

Vad handlar då Stoner om? Man kunde på basen av titeln tro att det är en drogromantisk slackerbok, men det är helt fel. I stort sett handlar det om en man som föds, lever och till sist; dör. Om hur han ibland är statist i sitt eget liv, men vid ett par tillfällen blommar upp och lever för att gradvis brytas ner och glömmas. Vad känner herr Stoner? Vad vill han? 

Sen serveras läsaren en återhållsam, men fantastiskt vacker, kärlekshistoria. Det är hela tiden stramt och vissa sidor man glömmer att andas. Jag famnar efter ord här men för att nöta vidare med alltför nötta ord vill jag bara säga: det är helt fantastiskt. 

Jag vet inte om jag kan förstå den helt, eller om du kan – men kanske du kan känna, blomma upp, leva? Kan du? Vill du?

Läs den. 

Surt sa räven om kämpainsatsen

Burken på bilden smakade gott! Jag har haft en kämpig träningsvecka där jag antingen varit superkass eller superseg och det kulminerade på dagens distanspass. Första minutrarna satt jag och singlade slant om jag skulle skratta eller gråta för jag hade episkt värdelösa ben. Sen fick jag ont i nacken och lite huvudvärk och sen blåste kall luft genom ventilationshålen i hjälmen så jag förfrös hjärnan. Men i något skede där i misären kom jag på mig själv med att känna mig snabb så jag vet knappt vad jag ska tro. 

Nu väntar en vilovecka och det är väldigt efterlängtat. Julen är runt hörnet och då är det fint att få ta det lugnt med träningen lite inför julafton. I stort sett hatar jag julen. Jag hatar tomtar, granar och julmusik. Men för barnens skull går jag med på det mesta. För mig är det inte viktigt med julklappar och julmat tycker jag inte ens om. Men jag älskar att julstäda! Jag tycker om när det är rent. Därför har jag haft lite småprojekt hela december. Ni vet: sådana saker som aldrig blir gjorda annars. Till exempel idag har jag grundstädat kylskåpen. Det var fantastiskt!

Tinker Juarez och andra hjältar

När jag började med cykling för cirka 25 år sen var Tinker Juarez en av mina första idoler. Ja…jag var så ung då att det kändes rimligt med idoler. Redan då var inte Tinker bäst (bland annat Frischkneckt och Djernis var ju avsevärt bättre). Men han var cool. Se bara på den här bilden: 

Nu är Tinker rätt gammal men han tävlar fortfarande i långa lopp och vinner fortfarande ibland i mindre sammanhang. Men i det stora hela lever han ett ganska enkelt liv och för en anonym tillvaro på Instagram. På hela Instagram kan det inte finnas en snällare människa. Alla inlägg börjar med ”Hello everyone” och han är väldigt ”happy”, grateful” och ”blessed”. 

Förutom att jag har tänkt på Tinker så har jag tränat. Jag har haft förkylningssymptom utan att direkt bli sjuk. Så har det hållit på ett par veckor. Ena stunden supervarm och seg, följande stund som en vanlig homo sapiens. Men träningen har gått hyfsat. Jag har skippat alla gympass i ett par veckor för att orka med livet och nyckelpassen. Det har funkat men jag börjar bli plufsig som en amöba så nästa vecka får jag ta tag i styrkan igen. Det ser jag fram emot! Men jag går framåt vilket är trevligt. För att ta ett exempel ur träningsdagboken så körde jag 11.11 3×10 på 311, 301, 297 watt. Med andra ord så föll jag igenom rätt rejält. Igår, 9.12, körde jag 4×8 på 319, 319, 316, 321. Mycket siffror för att visa på någon sorts utveckling. 

Sen har jag köpt nya handdukar till toaletten men eftersom jag inte har en sån blogg där jag skriver bara en massa blaj så tackar jag för mig. Vi ses!

Testresultat

Jag gjorde ju ett Padilla-test hos Petter på Pettsson Coaching här om veckan. Ni vet: laktattest var fjärde minut och så kör man tills man slocknar. Resultaten ser ni ovan. Jag vet inte hur man ska förhålla sig till resultaten. Jag vet att jag hade mer att ge (redan det att jag vek ner mig med kadens på 92 säger kanske något), men jag vet också att jag torde vara bättre om 5-6 månader. Men viktigast att få lite koll på trösklar och också i viss mån få se lite vad som bör göras i vinter om jag vill bli bättre. 

Squirt Lube med mera

Följer du mig på Instagram såg du för ett par veckor sedan att jag fick produkter från Squirt. Den uppmärksamme ser också lite andra produkter än bara kedjevaxet (chamois creme och tvättmedel för att vara exakt) men nu snackar jag kedjevax för kedjevax har jag testat. 

Kedjevax lägger man på kedjan. Men före applicering kan man gärna tvätta kedjan ordentligt, det är i alla fall så Squirts instruktioner lyder. Men jag är en rebell så jag applicerade vaxet på en ren kedja, en supersmutsig och en slarvigt tvättad med rostfläckar. Alla scenarion funkade men man borde väl göra enligt instruktionerna för bästa resultat. 

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att säga något poetiskt om kedjesmörja. Men Squirt funkar fint och framför allt för torrare och renare förhållanden verkar den kanon. Mucoff wet och dry rankar jag lite lägre, medan på basen av mina erfarenheter hittills jag troligen skulle välja Dynamic om jag behövde en produkt to rule them all. Men för torrt före och för den som orkar hålla drivpaketet rent mellan varven är Squirt ett fenomenalt alternativ. 

Jag har börjat med Swift

Nej, rubrikren var bara click bait. Jag har inte börjat med Swift. Jag testade det ett par gånger i vintras men det var tråkigt på ett ovanligt tråkigt sätt. Ge mig siffror, ge mig helst watt och sen kanske en bra tv-serie så är jag nöjd. Så jobbar jag. 

Den här veckan har jag dock knappt jobbat. Om man med jobbat menar tränat. Det har varit vilovecka och då mår jag ofta rätt skit de första dagarna och nu fick jag mig också en finfin förkylning. Men jag vilade stenhårt hela veckan så nu till helgen blev jag helt ok igen. Så igår klämde jag till med ett förvånansvärt lyckat intervallpass. Idag körde jag först solodistans i 1.40 tills elitkillarna Petter, Rasmus och Kennet kom ikapp mig. Fram tills att de träffade mig hade jag snittat ca 193 watt. Efter att jag hakat på dem och trampat 30 minuter i deras sällskap var snittet upp i 214. Körde de alltså lite hårdare än jag? Är påven katolik? Nåja…nu hade jag mtb med 2×361 dubbar i däcken och de körde mer lättrullat så helt uselt är det inte. Men jag kom hem med 3 h på klockan och 216 W i snitt vilket är högt för mina distanspass. Hur högt? Somnapåsoffaneftermatenhögt. 

På tisdag ska jag köra Padilla-test är det tänkt. Formen är rätt usel men fattar inte varför jag skulle hemlighålla med sånt så lägger väl upp hela resultatet på bloggen när det klarnar hur det gått. 

Frid!

Trött/går på rött

Äntligen är vecka tre av första träningsblocket över! Nästa vecka ska jag ha lugn vecka/vilovecka vilket är otroligt efterlängtat. Jag vet inte när jag senaste väntade så mycket på något? Julafton 1985? Mitt första barns födelse? 

Jag är, som rubriken antyder, helt slut nu. Men det är som det brukar kunna vara sista veckan i ett tre veckors block. Men viloveckan brukar reda upp tröttheten och så länge man helgar viloveckan brukar det gå bra. 

Det är svårt för mig att avgöra om någon vill veta vad jag tränat. Men ni som inte vill kan sluta läsa nu. Veckan som gick:

1 pass rinkbandy ca 50 min.

1 pass gym ca 40 min.

1 pass distans ca 3 h.

4 intervallpass på trainern dvs 4x ca 1 h. 

Egentligen är det ju ingenting: bara cirka 9 h träning. Men jag blev ändå trött.