Månadsarkiv: maj 2014

Plus och minus

På minuskontot är fyra timmar sömn senaste natt pga hackhosta som gjorde mig vansinnig. Men vad gör väl det när jag fick semester för ett par minuter sedan och återvänder till jobbet andra veckan i augusti.

Frid!

Jag ger vänliga tips åt Froome (och blir idiotförklarad – av någon annan än Froome)

Det är kanske fel på min humor trots allt.

Detta är en bild från Froomes instagram:

Thanks for another great training camp @teamsky!!

A post shared by Chris Froome (@chrisfroome) on

Jag gav honom ett par tips:

image

Sen var det någon otrevlig och missunsam person som inte förstod min mångbottnade idiothumor och kallade mig för idiot. Men det bryr jag mig inte om för jag vet att Froome kan ha nytta av mina tips i sommar.

Om man har en blogg är det ingen som tror på en

Alltså som jag hade anat tror ju ingen på en när man på en blogg säger att man är sjuk. Därför fick jag tydligen besök imorse av ett stort gäng med friska cyklister. Min pågående dammsugning togs säkert som ett friskhetstecken. Till mitt försvar vill jag säga att jag dammsuger hela tiden.

Det ska erkännas att gårdagens lätta pass svängde kroppen till det bättre och därför blev jag lite sugen på att cykla jag också. Jag har inte hunnit köra långa intervaller alls i år egentligen så jag försökte köra ett varv runt Brahebanan med lite tryck i benen. Jag blev tvungen att sakta in för ett sällskap med lösa hundar och körde fel i en tvär kurva men annars hade jag inga större missar. Känslan var dock bedrövlig och det kändes lite som när man med bilen kör 80 km/h i tvåan. Jag hade som ni förstår hyfsad fart med inget riktigt tryck. Jag siktade på en tid kring 19 minuter och blev därför förvånad när jag fick en tid på 17:11 vilket blev nytt KOM på Strava och också 10 sekunder snabbare än mitt snabbaste varv på förra årets tävling. Kul att kunna pressa sig hyfsat på träning även om jag kände mig som en sömnig stövare som blir dragen i ett koppel.

image

Är jag frisk nu då? Det återstår att se. En enda intervall säger inte så mycket om någonting. Idag hade jag inte kunnat skarva i med två varv till i hård fart men under kan ju ske. Det är inte så kul heller att köra ensam så kanske fartuthålligheten kommer med tävlingsmotivationen.

Fortfarande eländigt

Jättedumt att bli sjuk nu.

På väg utför

Jag blir alltid mest inspirerad att skriva när jag blir sjuk. Det känns som om det finns något att rapportera då i alla fall. Jag är i alla fall sjuk, även om det må vara ointressant. Jag har hostat mig genom natten och hela huvudet är fullt av snor. Men det är som det är. Nästa tävling är först på söndag och även om jag knappast kan prestera mitt bästa där så vill jag i alla fall starta. Dels för att få en tävling i kroppen och dels för att jag gärna kör lokala tävlingar om/när de ordnas. Idag är det tisdag och om jag har is i magen och tränar smart (dvs väldigt lite) kan jag kanske bli frisk. Men det får bli några trainerpass under veckan eftersom det känns som ett rimligare alternativ när man ska tillbaka efter en förkylning, speciellt med tanke på vädret. Vädergudarna tyckte att det fick räcka med högsommarvärme och bytte helt enkelt ut finvädret till fulväder.

Filter

Min hals är inte den bästa just nu. På gårdagens runda kände jag mig lätt, glad och oberörd vilket brukar vara ett tecken på att jag troligen snart blir förkyld. Jag kan visa en bild för att förklara det hela visuellt:

INGET ger mig sådan tillfredsställelse som att byta filter i ventilationsaggregatet.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Men jag ger inte upp hoppet. Jag har sovit lite dåligt ett par nätter, mest på grund av att jag svettats ganska ymnigt. Att det skulle bero på klimakteriet känns inte troligt utan jag sammankopplar det hela med att något är på tok i kroppen. Men jag får väl se hur det utvecklar sig. Ett klassiskt recept är ju att vila idag, träna lätt imorgon för att sen se vad som händer. Med tanke på att det är en liten tävling på gång inför helgen så vore det skoj att vara frisk. Men det är bara måndag så om jag bara blir småkrasslig, blir frisk snabbt och får två pass på fredag respektive lördag så ordnar det nog upp sig.

Men för att sätta lite saker på pluskontot också kan jag meddela att jag snart får semester. Tyvärr blir det bara knappt tio veckor semester den här veckan vilket känns lite snålt, men man tar väl vad man får. Semestern kommer mest att bestå av att vara husmor åt mina barn hela dagarna så någon större cykeleufori blir det kanske inte. Men jag hoppas att jag ska kunna träna lite hemma på gården medan jag håller ett öga på att barnens lekar med gräsklippare, sågar och häcksaxar inte urartar. Dessutom kommer jag kanske att experimentera lite med dubbel- och multipass mest bara för att det känns som ett bra sätt att göra mycket och skada sig lite lagom.

Skogsdistans

Samling.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Det blev ett fint pass i fin skog på fina stigar med fina cyklister. Fint var det verkligen. Vissa var ute ännu längre men jag nöjde mig med att få ihop knappt fyra timmar. Skoj var det i alla fall. Dessutom tror jag att det var bra träning trots att jag åt lite godis i slutet av passet.

Sol ute, sol inne och så vidare

Jag tränade en stund i värmen idag. Drygt 75 km landsväg på knappt två och en halv timme. Det var fint med värmen men kroppen tyckte det var lite för varmt. Trots att jag halsade närmare två liter vatten fanns det ännu behov av ytterligare dryck när jag kom hem.

Benen var väl i alla fall inte de bästa idag men jag hade hackat sönder dem med lite trettisekundare (5) och tiosekundare (10) i fredags i form av lite grusvägsmtb. Veckan har som helhet varit helt ok träningsmässigt. Imorgon är jag rädd för att jag får det jobbigt men inget kunde vara bättre. Tanken är att cykla närmare fyra timmar skogsdistans. Det är fint att cykla i skogen men distanspass brukar jag inte köra där. Men det blir nog fint i alla fall.

Kassa cyklister of the world, unite and take over

Det är ju bedrövligt det här hur dålig man kan vara ibland (eller hela tiden). Gårdagskvällen var vädermässigt fin och Danke gav mig en liten lektion hur man ska cykla snabbt i terräng. Jag måste nog erkänna att det var helt ok prestation från min sida samtidigt som Danke var supersnabb och smidig (ärligt talat vet jag inte för jag såg honom knappt). Nu hör det ju inte till mina styrkor som terrängcyklist att cykla i terräng, men jag borde nog fila lite mer på de där eländiga stigarna vid Dalapottberget och Reijos stuga. Det är inte världens lättaste stigar och jag har väl inte direkt nött sönder de stigarna med min närvaro så en relativt stor uselhet är väl bara något som jag kan förvänta mig. Men det finns tid och det finns hopp. Dessutom gick det bättre på andra sidan Pörkenäsvägen och där upplevde jag att det gick bättre utan att jag blev direkt sönderkörd. Totalt sett blev min kväll en succé med städning, biltvätt, gräsklippning, klädtvätt och då till sist två timmar cykling. Det var fint det. A for effort and B for delivery / C for devotion.