Månadsarkiv: november 2012

Mental träning

Även om jag är en usel hobbycyklist så är ju en del av tjusningen med hobbyn att det finns många aspekter att fundera på. Ofta blir det väl först fokus på materialet, sen träningen och sen kanske en del funderar på kosten. Jag som är i konstant tidsbrist pga mitt liv försöker ofta fundera kring hur jag kan prestera så bra som möjligt med så liten insats som möjligt. Om jag hade tid skulle jag gärna träna 500 timmar i året, men den tiden finns tyvärr  inte. Eller givetvis finns den tiden, men det är timmar som måste tas från annat och det är timmar som jag helst inte tar bort från familjen. Barn är bara små en gång och så vidare.

Men det betyder inte att jag inte vill prestera! Även om den nivån jag vet att jag just nu kan prestera på är lägre än jag har kapacitet till. En av min stora svagheter (förutom de som berör teknik och fysik) är att jag kanske är på gränsen till bekväm. Åtminstone har jag en tendens att i lopp och träningssituationer väldigt lätt bli nöjd med att ligga trea, tolva eller fyrtiosjua. Ibland är det kanske på gränsen till att ge upp, medan det i andra sammanhang kanske handlar om att acceptera sin nivå. På ett sätt är det ju inget fel på att tänka så för man blir ju alltid nöjd om man inte förväntar sig någonting. Sen om det är det bästa för ens utveckling som konditionssportare tål väl att diskuteras. Jag kan nästan påstå att det kan vara direkt skadligt för ens utveckling som idrottare/motionär med ambitioner om man hela tiden går omkring och är nöjd  med allt. Det här är saker som jag tänker och har tänkt på otroligt mycket de senaste två åren. Jag märker också att det här resonemanget ter sig kristallklart i mitt huvud, men nu i skrift har jag svårt att riktigt förklara för er vad det handlar om. Men någonstans i ovanstående resonemang gömmer sig ett eller flera problem.

Eftersom jag tycker om att testa nya saker (eller egentligen hatar jag nya saker, men när det gäller cykling så är jag konstigt fördomsfri. Ibland.) beslöt jag mig för att ge det här med mental träning en chans. Här i trakten har vi förmånen att ha en mycket meriterad mental tränare vid namn Cristoph Treier som jag kommit i kontakt med i olika sammanhang. Om ni inte känner till honom kan ni googla namnet och se att det är en man som kan sin sak. Förutom att han coachar världsstjärnor så har han många nationella idrottare som han hjälper. Men han tar också emot privatpersoner med mindre mål än världsherravälde. Någon gång i våras läste jag på hans blogg om olika projekt han hade på gång och fastnade på ett inlägg om coachning inför maraton eller Vasalopp eller något liknande. Jag kommer inte riktigt ihåg premisserna, men det handlade om mental träning för vanligt folk (kan jag använda det missbrukade ordet ”elitmotionärer”?) som hade inriktning på långlopp och eftersom summorna det handlade om (beroende på antal besök) rörde sig i samma storleksklass som massagebesök och landsvägsdäck beslöt jag mig för att skicka ett mail och se vad det skulle leda till. Jag kan väl nämna att jag kände mig lite konstigt yr när jag hade tagit steget och verkligen tagit tag i den här biten. Förväntansfull var bara förnamnet.

Så jag väntade en vecka. Och jag väntade många veckor till. Och jag förklarade för mig själv att han hade för mycket jobb, men att han skulle svara snart. Och jag tänkte att han skulle svara sen. Och jag började inbilla mig att han inte tyckte att jag var värd besväret. Och till sist glömde jag nästan bort det hela och lyckades själv få någon sorts rätsida på de där frågorna jag hade. Till sist hade jag en rätt ok säsong och jag tycker också att jag hade fått till stånd en attitydförändring (även om teknik och fysik fortfarande har sina brister).

För ett par veckor sedan städade jag upp i mina korgar i Gmail. Plötsligt stötte jag på ett mail som hamnat i någon sorts spamfilter. Mailet jag hade skickat till herr Treier hade aldrig gått fram för jag hade skrivit en bokstav fel i hans e-postadress.

Jag hade alltså gett upp mina planer på mental träning så lätt att jag inte ens hade kollat om mailet hade kommit fram. Är det det ultimata kvittot på att mental träning är nödvändigt för mig?

Annonser

Vad är det för fel på mig?

Jag måste ha glömt något för jag känner mig både glad och avslappnad. Var ska det här sluta? Lycka?

Om man inte äter godis…

Äter man inte godis får man prova på naturens eget godis från Parrots. Smaken påminner om lukten av pappersfabrik. Så äter man inte godis får man även i fortsättninhen ty sig till morötter.

image

Helad

En dålig dag blev plötsligt bättre. Två timmar trainer i mystempo satte skallen på plats igen. Cyklarna är inte längre till salu.

image

Ibland

En del dagar är man så nära att sälja cyklarna och lägga av.

Träningen uppskjuten?

Ok, jag är ensam hemma med de här två.

image

Ett alternativ är att bära in cykel plus trainer i hallen och fäkta bort tvååringen från bakhjulet medan jag trampar. Ett annat, vuxnare, alternativ är att köra magmuskler och diverse.

Jag är vuxen.

Det fanns två tior i kroppen

Ja, som rubriken säger så fanns det ork kvar i kroppen att köra två tior på trainern ikväll. Två tior fanns där, men inte mer. Inte jättehårt, pulsen kring 163 vilket är ca 85 % för mig. När jag kom in skulle jag köra ett minipass magmuskler men jag såg så snygg ut i spegeln (på ett fetblekt sätt) att jag valde att äta en smörgås istället.

Som helhet hade den här dagen formen av en ångvält.

I helgen ska jag fixa en blogglista (den kortkorta jag hade tidigare försvann när jag bytte design på bloggen) där jag ska försöka fixa en lista på cykelbloggar som jag läser (sorry, Malenami…). Men jag är ingen usel människa, om du som läser också har en blogg som du tycker jag borde känna till får du gärna höra av dig på vagcyklist@gmail.com så trycker jag in dig på blogglistan.

Livet fullbordat!

image

Vad ska jag sikta på nu? Bloggprisgalan 2013?

Dagen börjar här

image

Punktering på bilens ena framdäck – vilken fin start på dagen. Nu sitter jag här på en däckfirmas kundparkering och tänker bränna 700 € på nya vinterdäck. Alla kan nu stänga ögonen och fundera vilka cykeldrömmar ni kunde uppfylla med den summan.

Men det här med morgonkaos som sedan utmynnar i dags- och kvällskaos är tydligen standard nu i november. Men efter en full arbetsdag, matlagning och ena dotterns gymnastikpass är det kanske dags för ett pass på trainern. Jag funderar på 3*10 eller 2*15 eller något i den stilen. Eller kanske jag sitter och sover en stund istället.

Om någon dag ska jag sammanfatta november, även om det kommer att vara en knäckande process. Det har helt enkelt varit lite för mycket på alla plan i november. Men i december är det väl inget speciellt i kalendern så då ska jag försöka komma igång lite bättre med träningen.