Månadsarkiv: april 2012

Bloggutmaning

En av mina kollegor har utmanat mig med fem frågor som jag ska besvara. Eller vi har väl utmanat varandra kan vi väl säga. Jag har ju också utmanat henne med fem frågor. Hennes frågor var av den lite mer utmanande och djuplodande sorten så jag blir tvungen att ta det hela uppdelat i fem inlägg som kommer under veckan. Hennes frågor är väl inte strikt cyklingsrelaterade men det är väl bara bra. Hon har ju antytt lite smått att jag är för ytlig i min blogg och om jag tar hennes frågor på fullt allvar lär vi nå Titanic-djup ganska snabbt. Är ni intresserad av mina frågor och hennes svar kan ni följa hennes blogg här. http://kicki.papper.fi/

Annonser

Gruspendling och guden Tour

Eftersom det punkterats rekordmycket bland mina medcyklister här i vår så blev jag tvungen att testa mina Schwalbe Ultremo ZX. Jag sökte därför upp närmaste grusväg som samtidigt fick fungera som hemväg. Jag höll cirka 30 km/h på denna och resultatet blev noll punkteringar. Vad kan man dra för slutsatser om detta? Jo, att grusvägar inte leder till punkteringar. Jag vill nästan påstå att hela punkteringsbegreppet är en myt.

image

Nytt avsnitt av Lost

Det är så skönt att det finns bloggar att läsa så man vet vad som hände under träningsrundan. Jag läste alldeles nyss Roberts blogg och kom på att läsarna vill veta vad som hände på slutet.

Vid Patrik N:s andra punktering rullade jag, Maku och Ronald iväg i sakta mak. Vi räknade ändå med att vara inhämtade av klungan ganska snart. Till vår förvåning så blev vi inte det så vi tuggade på förbi Mirka, genom Jeppo, Nykarleby och plötsligt kom en mindre klunga ikapp oss strax efter Sundby. Men i den saknade en massa cyklister. Men tack vare Roberts blogg fick jag reda på vad som hände honom, Petter och Lars. Några (Annika, Jim m.fl.) hade släppt klungan som kom ikapp oss så dem har jag koll på (eller kan jag vara säker?). Men hela denna ekvation och allt detta dividerande leder in mig på följande: vart försvann Martin? Jag trodde hela tiden att han var med Petter. Eller var han före oss?

Mvh. J.J. Abrams

Till alla havsörnsskeptiker

Jag har från experthåll fått bekräftat att det var en cirka sex år gammal havsörn vi såg. INTE en berguv.

Distansrundan än en gång

Det var verkligt stor uppslutning på torgen idag. Sammanlagt ca 25 cyklister blev vi till en början. Det rullade på i ganska lagom distanstempo. Söndagsfriden blev dock förstörd av en krasch. Personligen hade jag tur som satt långt nere i klungan och bara behövde vara åskådare. Resultatet blev ca 5 cyklister på asfalten/i diket, en cykel bortom räddning och lite kolfiber och aluminium som blev till skrot. Tack och lov blev det inga större fysiska skador på cyklisterna. Det är sånt som kan hända tyvärr. Det var väl i det närmaste en slump att det blev en klungvurpa just då. Medvind, fräscha ben och många cyklister kan ibland leda till vurpor. Facts of life.

Senare blev det mest punkteringar, kaffedrickande och en massa punkteringar. Och motvind. Kvart över 12, dvs tre och en halv timme efter att jag cyklat hemifrån hade jag fått ihop mäktiga 66 km. Det var en sån dag idag. I slutändan blev det ändå ca 120 km och bra så. Jag hade helt ok ben första tre timmarna men sen blev de smått slitna. Konstigt vore väl annars.

Kafferundorna på söndagarna är ju trevliga tillställningar men ur träningssynvinkel tycker jag att tre, kanske tre och en halv timme vore både tidseffektivare och träningseffektivare. Rulla runt i drygt fyra timmar och dricka kaffe mitt i är förstås roligt men tre timmar med bara vatten är nog i stort sett lika effektivt. Det handlar ju om att bli trött. Det här säger jag förstås delvis för att jag inte har tid att cykla till klockan två varje söndag. Men jag tror nog på det jag skriver. Mina teorier är inte bara vetenskap som fuskats till för att det ska passa min livssituation.

Distanskaos

Oj, vilket kaos det blev idag! Men mera om det senare. Nu ska jag ut i trädgården och njuta av det fina vårvädret. Ni får hålla till godo med en bild på en tutt (för mina finlandssvenska läsare) / napp (för mina rikssvenska läsare).

image

Landsvägsrunda

Jag hade inte möjlighet att köra med snabba gänget imorse. Tvättade fönster istället och gav mig ut på en Nådjärvrunda efter maten. Snabbt gick det för en gångs skull. Jag höll mig mest i pulszen 2 och 8. Försökte köra rappt utan att dra på mig zensyra. Det gick ganska bra tills jag i slutet mötte en vägg av motvind. För att inte förstöra soulriden drog jag ner på tempot men landade ändå med helt ok medel. Som om nu medel säger något. Zen betyder ju något. Ingen bild idag heller, jag var väl för fokuserad på musiken. Den här var dagens favorit.

Någon som vet vad det där ordet zen betyder?

Vill ha!

Som alla vet så är vi förlorade som ras, samhället kommer givetvis att gå under när som helst. Vi söker alltid efter något nytt och vi är aldrig nöjda med vad vi har. Nextopia kallar några fenomenet för. Nextopia som begrepp går väl i korthet ut på att vi alltid jagar något nytt och vi är aldrig nöjda med vad vi har.

Men jag vill ju vara bättre än så och jag vill förstås inte medge att jag också blivit lite skadad av det där sättet att tänka och vara. Som cyklist – eller prylsportare överlag – är det lätt att man hela tiden fokuserar på vad som ska komma näst. Nya hjul, ny hjälm, ny cykel, ny resa, testa nya intervalltyper, nya rekord.

Jag har beslutat att ha en fastevecka i mitt cyklande där jag inte kommer att fokusera på vad som ska komma. Jag ska inte testa nya intervaller, jag ska inte fundera på nya prylar, jag ska inte jag det där nästa. Jag ska bara soulrida hela veckan. Göra det jag alltid gjort med det jag redan har. Njuta. Babbla på om zen, istället för någon ny däcksvariant med 8 % lägre ccr.

Men före det så måste jag bara visa vad jag verkligen, verkligen vill ha. Giant har släppt en kolfiberversion av sin Anthem X29er och när jag vinner på lotto ska den bli min nästa skogscykel. Läs mera om den på Bikeradar. Jag tycker att den är så brutalt lattjolajbans. Bättre betyg kan väl en cykel inte få?

Tvätt

Jag hade planerat en runda på ca två timmar efter jobbet idag. Tyvärr blev det att fara hem direkt för minstingen hade fått hosta igår. Hostan är av den sorten som låter som när man skjuter en vrålande varulv inne i en plåtlåda. När jag var på jobb fick frun ha en trevlig dag på sjukhuset med spira, blodprov, två läkarbesök osv. Det kändes med andra ord inte som läge att fara ut och nöta landsvägen. Efter att jag sympatisovit en stund med sjuklingen tvättade jag fönstren på hela huset och ett par cyklar också. Jag hoppas väl på ett par rundor i helgen men det återstår att se om det lyckas. Jag har alltid sagt det förr och säger det igen: småbarnsföräldrar borde få tävla i en skild klass.

Som ni ser på bilden är jag glad att ha fönstren tvättade och isfritt vatten nedanför huset.

image

Fredag

Det firar vi med en bild på en håltång från Knipex. Sedvanligt utrustad med sex stycken hålpipor på ena skänkeln.

image