Månadsarkiv: maj 2016

Gott och blandat

image

Vill ni veta en hemlighet kan jag berätta att i dag fanns det noll motivation att träna. Jag kände mig trött, väldigt pollenallergisk och jag var rädd att det skulle vara alltför vått i terrängen. Allt detta skulle leda till ingen cykelglädje hade jag på känn.

Men jag fick fel. Jag jobbade klart, for hem för att städa vårt hus och sen drog jag i väg på en tre timmars rullrunda. Målet var att cykla ”lätt” vilket inte behöver betyda sakta. Men KOM skulle jag i alla fall inte jaga. Efter en dryg timme träffade jag på Kennet och Petter som körde väckningspass inför helgens prövningar. Jag hängde på dem när de körde två femmor på en varvbana. Jag hade rätt svårt att hänga med men mitt redskap för dagen var knappast heller perfekt för för kriteriumträning på asfalt med två massiva igångdrag på varje varv. Men kul var det och andfådd blev jag.

Till sist avslutade jag med lite teknikträning på diverse stigar. Jag körde dem ganska långsamt för jag tycker att det är minst lika värdefullt för tekniken som när man hetskör. Det får ni se som dagens tips: glöm inte att köra ”lätt” och långsamt.

Annonser

Kämpar vidare

image

Jag har lite för mycket +ANNAT nu vilket betyder att träningen lider. Men i går hann jag i alla fall träna 30 minuter med lite intervaller.

I dag har jag kort dag på jobbet men nu har det regnat nästan ett dygn så nu är det vått så in i… jag är ingen större vän av våta rötter och stenar. Det går ju att cykla i våta förhållanden men det är cirka 20 procent mindre roligt.

In i depån

image

Jag har inte cyklat sen i söndags och det känns som en evighet sedan. Men rundan i söndags blev bra. Jag cyklade mtb på en landsvägsrunda med Piia och Rejd. I bra sällskap går tiden fort och jag fick 100 km relativt lätt. Rejds farthållare var ställd på 33 km/h och det var hanterbart. Jag ska erkänna att jag wheelsuckade mer än normalt men det får man kanske göra när man cyklar mtb med landsvägscyklister.

Början av veckan har varit kaos. Jobbet går mot sitt slut för året och det har varit sjukt mycket att tänka på men jag tror att det värsta är över. Sen har barnen en massa vårfester så måndag till onsdag ligger jag lågt och hoppas bara på det bästa. Det får bli ett mini break helt enkelt. Jag kan leva med det tror jag.

I ett paket från Tyskland kom däcken ni ser på bild. Jag har varit sjukt nöjd med Schwalbe Rocket Ron + Racing Ralph och när de börjat läcka latexvätska behövde jag ett nytt par. Eftersom jag förväntar mig en varm och torr sommar chansade jag på att testa RaRa fram tillsammans med ett Thunder Burt bak. Jag valde förstås Snake skin för allt annat är galenskap om man vill köra med Stan’s. I 2.25″ bredd vägde Burt 629 g och Burt 647. Det är verkligen inte lätt men någon jättebetydelse har inte vikten tycker jag. 

Straight out the dungeons of BRAAAP

image

Det blev ingen tävlingsträning i Seinäjoki i dag. Dels är knät inte helt 100 ännu och dels fick jag inget sällskap. Det är egentligen inte hela världen med den saken för jag har kunnat träna (knät är lite stelt efter cykelturerna och på morgnarna) och vädret är hur fint som helst. Dessutom tyckte jag i dag och i går att min teknik börjar bli allt stabilare så därmed är jag ganska nöjd. Tyvärr ser jag inte ut att få någon tävling före Laajavuori XCM i början av juni men det sättet bara större krav på min träning. Men cykla är ju roligt så det blir nog bra tror jag.

Uselt

Vad har hänt?

Måndag försökte jag köra 2×5 st backintervaller men det kändes segt så jag körde bara fem.

I tisdags hann jag inte med på fartlekspasset utan jag körde lite halvhjärtat på några stigar. Jag fick ett KOM men tekniken är nästan lika kass som kroppen just nu.

I onsdags vilade jag. Jag ville träna men jag hann helt enkelt inte.

I dag hade jag hoppats på minst 3 h skogsdistans. Tyvärr var det vått och halt i terrängen och på en av de första stigarna gjorde jag en sned OTB, slog högerknät stenhårt i styret och jag hamnade till sist i lingonriset. Smärtan var enorm men efter att jag gråtit en skvätt försökte jag fortsätta, fast besluten att få mina 3 h distans. Tyvärr blev smärtan bara värre och värre och efter en stund kunde jag inte trycka på eller ens stå upp vilket gjorde hela verksamheten omöjlig. Förutom att jag fick avbryta passet betyder det här att lördagens träningstävling i Seinäjoki känns lite osäker. Men slag mot knät har jag upplevt förr och oberoende av den initiala smärtan kan styvheten hålla i sig allt från någon timme till en vecka. Jag hoppas givetvis på det första alternativet. 

Vintern är här (igen)

image

Jag sov för länge, missade torgtiden och gav mig i stället ut ensam på en runda. Eftersom det var söndag och inte direkt regnade hade jag som vanligt ett mål på minst tre timmar. Det blev till slut fyra minuter extra. Målet var att bara cykla och jag tryckte i inget skede på. Andfådd blev jag inte heller. 29.5 km/h i snitt säger ganska bra vad det handlade. Jag kände mig varken stark eller svag utan försökte bara få passet klart. Ibland får man bara se till att få träningen gjord. Men det var ändå ganska kul. Frisk luft, några podcasts, lite musik…det kunde ha varit värre.

Oval klinga – vad ska man tro om det?

image

Jag fick min nya klinga från Absolute Black i går. För den som funderar: ja, jag är ambassadör för märket men det betyder bara att jag får köpa klingor med en rabatt på cirka 40 procent i gengäld mot att klingan syns på bloggen och på andra ställen. Så ta mina ord för vad de är, men ärligt talat har jag inte mycket att vinna ekonomiskt sett på att skriva en massa strunt som jag inte kan stå för.

Hur som helst, nu kör vi.

Klingan var alltså oval. Vidare så var den utrustad med 32 tänder, svart till färgen och så kallad direct mount. Det finns ovala klingor med olika typ av ovalitet och ärligt talat tror jag inte man märker så mycket skillnad. Den ack så viktiga vikten vet jag inte för jag var lat och hann inte väga den före den satt fast på cykeln.

Första intrycket är konstigt. Känslan är att man är full, men bara från höften neråt. Tänk er att ni trampar sakta men nyper och släpper bromsen så tätt ni bara kan. Eller att ni har kassetten är full med snö och kedjan släpper och hugger tag två gånger per trampvarv. Den känslan har man i två kilometer. Sen plötsligt har man vant sig och redan på den andra rundan märkte jag inget speciellt.

Den största skillnaden märker jag när jag trycker på ordentligt. Det går märkbart lättare att trycka på. Jag menar alltså inte att man blir snabbare, men det känns helt klart lättare. Ovaliteten gör alltså att klingan är större i de delar av trampvarvet där man är starkast och minst där man är svagast.

På något sätt skulle jag spontant säga att man har mest glädje av en oval klinga om man ofta cyklar med låg kadens och inte har så bra rundtramp. Men som sagt…it’s early days och jag får återkomma till vad jag tycker senare.

Väldigt lite avundsjuka

image

På grund av familjens planer hann jag inte delta i PP Runt i dag. Den lokala vårklassikern är ett lagom kort och lagom snabbt motionslopp som brukar vara ett bra träningspass om inte annat. Jag blev lätt bedrövad när jag märkte att jag inte skulle kunna delta men i dag när jag cyklade en runda med start 8.30 där jag avslutade med en sväng via starten försvann avundsjukan i det svinkalla vädret.

Vid starten var det rekordfå deltagare. Jag har inte deltagit alla de senaste åren men i år var det kanske högst 20 cyklister som startade i gemensamma starten. Vädret var ju som sagt bedrövligt med kall vind, sex futtiga plusgrader och regnet kom också halvvägs i loppet. Det var med andra ord ganska skönt att tvingas stå över i år.

Min egen träningsrunda blev hyfsad. Jag valde att köra halvhårt med terrängcykeln på landsväg. På dryga timmen snittade jag ca 31.5 km/h vilket var hyfsat med tanke på att jag inte behövde blåsa ur lungorna för att göra det.

Sen lite kuriosa: när jag stod vid starten märkte jag att det stack ut ett par trosor vid armhålan på västen. Jag måste kanske påpeka att det var min frus trosor så ingen tror att jag cyklar runt i trakten och jagar trofeer. Troligen hade plagget fastnat i västen när jag plockade kläder av klädstrecket före rundan. Hur trosorna sen hölls där hela rundan det förstår jag inte riktigt. Någon borde rimligtvis ha sett denna pikanta detalj vid starten men ingen påpekade något för troligen trodde folk att det är så där man ska vara klädd nuförtiden. Långa strumpor, oval klinga, brett styre och spetstrosor i armhålorna – där har ni cykelmodet 2016!

Solen kommer nära

image

Fint väder och en runda med Danke och Piia. Det var fint på alla sätt och nu är jag hungrig och svettig. Detta ska lösas med mat och dusch. I morgon ska jag skriva om en nyhet som jag cyklade med i kväll. Kanske det konstigaste jag provat på en cykel?

Måndagsplåga

image

Johans nya Propel behövde rastas. Jag ställde upp och på Nådjärvvägen beslöt vi köra lite fart. Tyvärr var inte vinden med oss för trots att vi tog i blev det ingen jättefart av det hela. Men ändå så bra fart att det är lite synd att jag (och Johan) missar PP Runt i år. Det är ett fint lopp att starta säsongen med, men tyvärr har jag lovat teaterbesök med barnen före jag visste om datumet för PP. Men det kommer fler lopp och träna hårt går det ändå att göra.

I något skede borde jag börja tävla också. Just nu är väl Rosendahl GP på landsväg eller Korso MTB mest aktuella. Tyvärr är det långt till Korso MTB i Vanda. Tveksamt om jag orkar köra typ 10000000 km för att tävla med rostig vårformm