Månadsarkiv: september 2015

Sju sjöar 2015

  
Årets sista cykeltävling är till ända och jag kan meddela att jag i alla fall inte blev andra, utan tredje. Vi tar det från början.

Bra väder och på startlinjen var det kanske 40 personer, jag förväntade mig hårdast motstånd av Maku och några till. I starten körde jag väl på lite för det här med att tänka är inte riktigt min grej. In på första stigen for jag först, sen Maku, följt av Peter, Kujala, Kuoppala och kanske någon till. Efter första stigpartiet var jag och Maku ensamma. Jag kände mig inte direkt superkanon och de våta stigpartierna med sina hala rötter och stenar kändes utmanande och på grusvägarna kände jag mig inte så där supertrimmad heller. Jag kände väl att Makus attack kunde komma lite var som helst men in på sista stigpartiet for han först och där fick han 10-15 sekunder och när jag kom ut på grusvägen igen försökte jag öka farten lite men märkte att jag inte tog in på första kilometern vilket gjorde att jag fylldes av uppgivenhet och när sådant händer så ger man lätt upp och cyklar de sista ca 6 km till mål i GU-fart vilket leder till att Kujala kom ikapp mig och körde ifrån mig och sen kom jag i mål och blev tredje och tyckte väl att det är ett slöseri med min fritid att jag försöker ha som ett delmål i livet att cykla snabbt. Säsongen har inte varit någon klang- och jubelfest så känn er fria att lägga skambud på mina cyklar så ska vi nog komma överens.

Hatten av för Maku som var starkare på vägarna och skickligare på stigarna och tog en välförtjänt seger. I dag hade det inte hjälpt med diamantben och guldstoftslungor utan han hade vunnit i alla fall. Hatten av också för Kujala och Peter som gått framåt massor i sommar. Ja, när vi lyfter hattar till höger och vänster så måste jag också lyfta hatten för Pia som gått framåt massor och dessutom inte räds utmaningar i både tävlings- och träningsform.

För egen del så kanske det märkts lite mellan raderna att jag inte är supernöjd. Just nu är allt till salu och motivationen för frisbeegolf och triathlon är superstor jämfört med mycket annat. Jag kan inte riktigt  se hur jag skulle motivera mig för cykeltävlande nästa år. Men det kan svänga snabbt. Just nu ser jag det i alla fall som intressantare att fundera på annat så i och med detta så tar jag en bloggpaus och återkommer om en vecka eller två eller sju. 

Annonser

Hjärnrens och rotgymnastik

image

Skogen var hal och tekniken var inte så smidig (om jag ska vara snäll). Men en timme med några stigar som kräver koncentration och ett par spurter så känns det fint. Nu: cykeltvätt och dusch.

Positiv pendling

image

Först av allt en liten arkivbild från tiden när formen var relativt god. Men det var ändå en glädjens dag för jag cykelpendlade så glatt att telefonen inte åkte fram för ett enda foto. Jag försökte väl göra vad som nu kan göras och kroppen är så trött, så trött men för första gången på två veckor kändes det lite bättre. Nu blir det i morgon vila, på lördag stenhårt och sen får jag se om vädret och kroppen tillåter att loppet går på 1.17.

Alternativtränat (sista inlägget som ens marginellt handlar om min förkylning)

När hälsan är knackig känns ofta en cykelrunda ganska ointressant. Att cykla behöver inte alls ske med andan i halsen varje gång men det vore roligare om man fick göra det med alla cylindrar intakta i alla fall. Men tack och lov brukar alternativträning med fungera bra.

image

Därför har denna vecka bestått av 0 km cykling (förutom i söndags då jag i förvirrat tillstånd försökte testa kroppen en gång till med bedrövligt resultat) men ett pass rinkbandy och höstens första gympass. Det får duga. Imorgon hoppas jag på att kunna cykelpendla och sen får jag hoppas att kroppen svarar på ett väckningspass på lördag och sen blir det race på söndag. Det lär väl gå sidådär men jag brukar ha som mål att ställa upp när det ordnas lopp lokalt så med detta som devis deltar jag.

image

Nick Cave på en mountainbike

Jag kom att tänka på Nick Cave i går när jag cyklade. Jag insåg att jag inte vet någonting om honom. Jag vill nästan påstå att jag knappt känner honom och att påstå att jag träffat honom många gånger vore nästan som att fara med osanning. Men ändå: när han är som bäst är han magnifik.

Köpt nya landsvägshjul

image

I stället för att bara gnälla på den här kroppen som inte vill bli frisk så tänkte jag bjuda på en nyhet.

Jag har köpt landsvägshjul. Nej, jag har inte fått dem ännu. Det blev inga värstingar ty jag är kass på landsväg och tävlar sparsamt så det blev ett något lagom dyrt (dvs kring 500 eurosar). Kanske de är bra eller så är de det inte.

Nu ska jag publicera detta inlägg ty jag har huvudvärk och orkar inte skriva en massa blaj. Mors!

Blodfattig och snorchock

image

Formen var ingen höjdare och snoret rann när jag bröt mitt träningsuppehåll med en snackrunda med Danke. Men det var skönt att vara i gång och om detta innebär att jag är på väg mot friskt liv så vore jag förstås nöjd.

Detta innebär att jag har sju dagar på mig att komma i form igen. Nästa söndag är det Sju sjöars och jag tror inte att det går att hitta benen på så kort tid. Men det är ett intressant experiment om inte annat. I dag hade jag inte pallat ens två minuter i tävlingsfart och nästa söndag borde jag klara av det i 1.17. Går det? Jag får försöka.

Status Quo (förkylningen, inte bandet)

För den som funderade: jag är fortfarande inte helt frisk så jag försöker bara genonlida mina dagar så gott det går. Ännu i går var jag säker på att jag skulle testa en liten snorrunda under lördagen men får nu se. Jag har nu varit ocyklad/otränad i 8 dagar så nerverna bränns vid och formen den sjunker som en sten. Jag har fortfarande lite vilja och hopp om att kunna avsluta säsongen med tävlingen Sju sjöars men det börjar småningom kännas ointressant ju längre jag går omkring och snorar.

Men jag har i alla fall tid att planera kommande vinterträning. Att ha koll på den senaste tekniken (Bullworker) och muskelgruppernas uppgift är A och O för en seriös medelålders motionär.

image

image

image

Döden vid vår sida

image

Jag har inte skrivit något för jag ville att bloggen skulle symbolisera tomheten. Tungsint och snorsint har jag varit. Förkylning eller influensa eller vad jag nu haft och fortfarande har. Nu är det uselt i vårt hushåll för jag är fortfarande sjuk och ärligt talat ser jag inget slut på detta. Nedervetilloppet fick klara sig utan mig i söndags och Botnia MTB i helgen är också uteslutet tyvärr. Förhoppningsvis är jag i skick till Sju sjöars men just nu är jag så less på allt så jag bryr mig knappt om den tävlingen heller.

Men hur som helst.

Någon som vill köpa en sådan här? Den är kanske till salu. Utan hjul säljs den men sådana kan ni köpa själva. Så gott som ny kedja, kassett och vevlager vilket betyder att det är bara att tuta och köra. Vagcyklist@gmail.com om ni är intresserade. Det ni ser på bilden är alltså en Giant Propel Advanced SL vilket är snabbheten i cykelform.

image

Tack Canyon!

För ett par år sedan köpte jag en Canyon VCLS stolpe för mtb. Den kan ni läsa om här. Det var till en början en trevlig bekantskap men under alla våra dagar tillsammans har den krånglat en hel del. Den har trots miljoner newton genom skruvskallen inte hållt sadeln på plats och OM man fått den att hålla sadeln har den sen krävt skruvmejsel och hammare om man ville justera sadeln. I sommar fick jag nog och skickade skrotet till Canyon och skrev att deras produkt var usel (ungefär så).

I dag fick jag ett paket och till min stora glädje/förvåning fick jag en ny stolpe och en ny sadel också (av oklar anledning). Stolpen var en fin rackare som jag kikat på men inte ansett mig vara värd. Ja, modellen heter Ritchey WCS Carbon Trail Flexlogic och den vägde in på finfina 177 gram i 30.9×400 (ca 15 m setback). Flexlogic betyder att stolpen flexar en hel del vilket är bra för man kan inte ha för mycket fjädring på en cykel (1.4 bar i bakdäcket och 100 mm fjädringsväg är ju en bra början).

image