Månadsarkiv: juli 2013

Rehabrunda med lugna gruppen

Uselt knä, insett att hela kroppen är seg som få gånger tidigare i sommar, svag moral, men med detta som bakgrund ska skeppet svängas. Men knäont kan urarta i vilken riktning som helst. Läget är inte alls bra. Jag känner mig benägen att gnälla mycket, men bjuder istället på lite videokonst.

Rehab ride.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Videotest

Jag testar lite olika möjligheter att integrera videokonst på min blogg.

Testar lite eventuell bloggkompabilitet. #cube #mtb #29er #mountainbike #cycling

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Cykelklubben i lokalmedia

image

Ser bilden konstig ut? Sväng på dataskärmen! Har du ipad? Sväng snabbt!

Lat eller fullbokad?

Det har varit vagt med uppdateringar här, men dagarna går fort nu när jag är ensam hemma med barnen på dagarna. Frun jobbar och när rundorna blir av (som igår med Danke) finns det lite mindre driv till fotograferande och bloggande än normalt. Men det går över.

Jag kunde väl nämna lite om ett paket som kom idag, nämligen ett par fina hjul till Cuben. Hope Hoops dvs Hope Pro 2 Evo nav med Sapim Race ekrar i trekors och Crest fälg. Inget ultralätt hjul pga tunga nav men med superfint ljud när man frihjular och helt klart både prisvärt och överkurs för vinterbruk. 1675 gram betydde att ett set med RaRa/RoRo, 19A slangar, Avid Hs1 skivor, xt kassett vägde bara 110 gram per hjul mer än mina andra hjul (Funworks/Crest, RK/XK, Ashima Ai2, Xt, 19a). Bilder kommer imorgon om det finns tid.

Det där sistnämnda var ultranördigt, men viktig info säkert för någon som läser denna blogg.

I övrigt då? Tja, jag hade ett inlägg på gång som handlade om varför Take That var ett mycket bättre band än Backstreet Boys så ni inser ju att det är bra att ungarna stjäl all min tid. Saknar man själv filter kan man väl räddas av tidsbrist.

Sen hade jag tänkt skriva något om det här med 650b som säkert är en fin sak i sig, men som känns som värsta marknadsavdelningsmanövern någonsin i cykelhistorien. Men just nu orkar jag inte.

Söndagsdistans i chockvärme

Värmen var 29 grader varm idag och det är nästan mer än jag klarar av. Cafe 13 blev rastplatsen för dagen och kilometersumman blev närapå 115. Min form har surnat till i rötmånaden och det är helt plöstligt ganska illa ställt. Vänstra knät känns stramt, benen är tunga, fötterna värker i skorna och cykeln känns obekväm. Men snart blir det väl att sluta frihjula och börja trampa med lite mera fokus igen.

image

Alla andra åt munkar medan jag knaprade på rädisor och morötter.

image

Dramatiskt ögonblick när munken läckte sylt.

image

Vi hälsar artigt på lokalkonkurrenterna.

Dagen i en mening

Jag har cyklat med min bror, börjat acceptera hardtailen som cykelredskap, köpt biljett till morgondagens lokalderby och nu hjälper jag frun med matlagningen genom att sitta och övervaka klädtorkningen.

image

Hur går det med sommarläsningen?

Jag satt för en stund sedan och läste min kollegas blogg. Kicki som hon heter har något slags livsblogg som är långsam, eftertänksam och välskriven (på ett BRA sätt). Jag fick förstås ångest av att läsa den för hennes ord och meningar satt ihop på ett bra sätt som mina gör allt mer sällan nuförtiden.
Jag vet att jag kan! Egentligen!

Men alltför ofta blir mitt skrivande hetsigt, hastigt avslutat och vagt formulerat. Mitt bloggskrivande är tyvärr alltför ofta likt ett Strava-segment på tre minuter: viktigare att det går snabbt än att det ser snyggt ut. Jag hoppas att det är semesterns fel, att jag en dag i höst ska hitta tillbaka från det hetsiga och ironiska. Jag vill att när dimman börjar lätta på morgnarna över de skördade sädesfälten ska mitt skrivande få samma lätthet som daggens doft.

Nu över till något helt annat: sommarböckerna. Jag håller på med en hyfsat hypad trilogi av Eriksson & Axlander-Sundqvist. Recensenterna har nog legat för länge i solen när de recenserat dessa böcker för sanningen om dessa böcker är att de är på gränsen till att vara riktigt dåliga. Ändå kommer jag att läsa också den tredje för jag vill veta hur det slutar (men en stor del av mig har slutat bry sig vid sidan 250 i första boken).

image

The Freewheelin’ Vagcyklist

Idag hade jag tänkt låta cyklarna hämta andan, men när jag ändå blivit lite svettig av corepasset gav jag mig ut pp en cykeltur. Sakta, sakta cyklade jag och det var ju så fint. Vädret var ovanligt vackert och jag blev småningom uttråkad och insåg att den dagen jag börjar cykla så här sakta varje runda är det dags att börja med något annat. Men fint var det om det var omväxling jag ville ha.

image

image

image

Strava-fail av noob-mekanikern

Jag var ute på upptäcktsfärd för att söka lite Strava-segment. Jag hittade några och lyckades trots att jag satt på min oälskade hardtail ta några KOM med knapp marginal. När jag får Anthemen i skick lär jag smälla till med minustider. Kanske. Några segment hade hursomhelst riktigt bra tider som jag inte skulle haft en chans att slå ikväll. Speciell en kort snutt på 100 m nära Fäbodavägen där R cyklat på 17 sekunder.

Smolket i bägaren var en kedja som rappade när jag tryckte på. Men om man drar kedjan så här…

image

…ska man lägga av och fara hem. Så det gjorde jag.