Månadsarkiv: juli 2014

Seljes triathlon

Ikväll var det dags att delta i ett lokalt litet triathlonlopp. Eller litet och litet…det var i mina ögon väldigt många deltagare. Jag vet inget om saken men känns nog som om triathlon måste ha ett litet uppsving också här i våra trakter.

Triathleter är trevliga människor men det här med strumplängd måste man ju hela tiden påminna om:

Personligen älskar jag alla grenar i triathlon förutom löpningen och simningen. Därför var det kul att få delta som cyklist i ett lag med jobbarkompisar. Jag skulle cykla ca 12,5 km på en för mig ganska okänd bana. Jag hade hört att det skulle vara kuperat och det var det i och för sig men inte tillräckligt för att det direkt gick att göra något avgörande ryck. Hur som helst startade lagen sist så när simmar-Martin kom upp ur vattnet någonstans mitt bland alla lagen fanns det rejält med cyklister att jaga. Jag hade turen att få växla samtidigt som klubbkamrat Lövis och eftersom han vet vad cykling går ut på behövde vi inte prata ihop oss särskilt mycket före vi började växeldra och köra ikapp andra lag, damer och även en hel del herrar som hade startat några minuter före oss. Regnet öste ner så kallsupar var största problemet. Ungefär halvvägs in i loppet hade vi jagat ikapp den de andra lagen och låg först i lagtävlingen. Några hängde med oss och jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. I någon lite backe försökte jag halvhjärtat öka farten lite utan att direkt attackera, men backarna var korta och det var lätt att glida ikapp nerför. Mot slutet av loppet svänger man in från stora vägen in på en mindre väg som går på en ås. Jag visste att den här kurvan var lite knepig så jag drog ganska länge i täten före kurvan och tog den ganska hårt plus att jag accelererade lite hårdare än normalt. Jag lyckade få en lucka till en grupp med Lövis och 3-5 andra cyklister och eftersom jag ännu inte hade kört på rött valde jag att hålla farten på 42-45km/h vilket räckte för att hålla undan med några sekunder på det sista böljande vägpartiet. Därmed fick mitt lag växla först av alla lag vilket hade varit mitt mål inför tävlingen. Till sist blev vi väl någonstans kring placeringarna 5-10 vilket var bra gjort av oss tycker jag.

Tack vare att jag och Lövis hade så fint samarbete körde vi in mycket tid på de andra lagen. Det hade gått att köra hårdare men samtidigt är det knivigt att veta var man ska köra extra hårt. Om jag fick köra om loppet skulle jag ha gasat mycket hårdare i alla backar men det är ju så lätt att vara efterklok.

Hur som helst var det riktigt skoj att köra ett träningspass på det här sättet också. Om mitt lag behöver mig så kör jag definitivt nästa år igen.

Fartlek (eller egentligen drog jag inte en meter)

Mitt bidrag till fototävlingen.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Dagens runda blev fartlek med klubben. Petter och Rasmus ska köra FM i partempo i helgen och eftersom de var utrustade med tempohojar fanns det inte så mycket att göra annat än att sitta på rulle och trampa på. Att sitta på rulle är hur som helst lätt när farten är jämn men det är väl ändå träning på sitt sätt. Watten ska ju i alla fall ut i bakhjulet även om de blir både jämna och låga när man bara sitter med.

Imorgon ska det cyklas 10 km. Det är lokala stoltheten Seljes triathlon som ska avverkas. Eftersom jag anser att triathlon är slutet på allt så ska jag inte simma och springa utan bara cykla som en del i ett lag från jobbet. Eftersom jag aldrig deltagit förr i något liknande så vet jag inte vad jag har att vänta mig men ett rimligt mål är väl att köra ikapp de som är före om det är möjligt.

Fyra KOM och en Coca Cola

Idag cyklade jag i skogen. Jag kräver inga hyllningskörer men jag gjorde det och trots lite ryggont och allmän ovana så blev det med tiden ganska skoj. På grund av tomt batteri i min Garmin hade jag på Strava. Jag säger inte att det blev KOM i misstag men förutom ett där jag försökte på riktigt så kom de mest som en följd av vackert väder och lite tur.

Inte bara cykling

#suskiochfredda

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Det blev inte så mycket tävlande i helgen. Tävlingarna tycks ha gått fint för klubbkamraterna. Lite trist känns det förstås att inte ha haft möjlighet att vara med på något håll i tävlingssvängen men istället fick jag vara med om ett fantastiskt fint bröllop. Dessutom var det så infernaliskt varmt att alla kostymklädda män svettades som på Tahko 2011. Lite cykelkänsla blir det faktiskt när svetten rinner längs ryggraden och den vita skjortan kletar sig fast.

Värmeböljan den blå

image

Rundorna blir korta, benen känns trötta, sömnen fylls med avbrott.

Varma, lata dagar

Du simmar ur bild!

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

”Du simmar ur bild!” (Avdelningen obskyra citat)

Det har varit mera bad än blodssmak i munnen senaste dagarna. I måndags rullade jag ett par timmar medan jag igår inte ens hann från stranden i tid för att köra fartlek med klubben. Men strunt i det för jag lyckades backa min anmälan till helgens Botnia Mtb. Delvis är det ett skönt beslut för då får jag i lugn och ro ta mig till min gode väns bröllop utan att första stressa ihjäl mig. Men samtidigt känns det lite synd att stå över när benen är bra och startlistan inte heller är så lång som jag hade trott.

Men det kommer fler tävlingar…t.ex. nästa vecka när jag ska cykla i en triathlontävling. Alltså jag ska bara cykla, inte hålla på med massa simmande och löpande. Jag tror vi har ett hyfsat lag (åtminstone på sim- och löpsträckan) så det kan bli skoj.

Fikadistans i fikaväder

Valverde på 29a.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Det var fint idag igen. Ja, det var så fint att en runda på 120 km kändes alldeles rimlig. Som den bildläskunnige kan se var det en hyfsat stor klunga som körde runt i det fina sommarvädret.

Hur kändes detta då? Jo, det kändes lätt. Jag kan inte klaga. Det är verkligen synd att jag knappast kan delta i Botnia MTB och Jämi för formen är bra nu (bäst för året med bred marginal i alla fall). Jag är anmäld till helgens Botnia MTB men en god väns bröllop gör att jag knappast hinner cykla. Men starta lopp kl 10, komma i mål strax före 13, duscha, dra på sig kostym och sen ännu hinna äta något och checka in på ett hotell och avverka nästan en timme i bilen före vigseln kl 15… Jag anser att det kan gå, men det är kanske inte värt all stress att försöka.

Laajalahti XCO – träningstävling

@zxninja636 och @imybike84 på Laajalahti XCO i Kokkola. Svinfin liten träningstävling med 17 deltagare.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

En ny torsdag och en ny träningstävling i den fina sommarkvällen i grannstaden. Den här gången bjöds det återigen på en riktigt fin bana, lite annorlunda i karaktären än förra veckan men riktigt fin. Första halvan av varvet på ca 4,5 km var supersnabba stigar med lite grusväg medan andra halvan bestod av 5-6 korta men ganska tuffa stigningar (åtminstone var de tuffa i tävlingsfart). Som helhet en smart konstruerad bana som var tekniskt lätt med en brant nerförsbacke som största utmaning.

Vad gäller tävlingen var mitt mål att försöka hänga på Samuli Saarela så länge som möjligt. Saarela är definitivt ett par klasser bättre än jag och målet var att försöka hänga med ett varv av fyra. Saarela drog första varvet vilket gjorde att det gick ruskigt fort (10:40 ungefär) och jag lärde mig saker hela tiden av hans körstil. In på andra varvet fick jag gå om och dra och andra varvet drog jag så gott jag kunde. Tredje varvet körde Saarela fel på ett ställe och hamnade en bit in i skogen och jag väntade förstås in honom. På sista varvets första backe gick han om mig och fick några meter. Jag tvärdog inte men tappade några sekunder direkt. Sista halvan av varvet såg jag honom på ett par ställen men även om jag med ganska tunga ben lyckades hålla upp farten någorlunda så blev det så att jag förlorade med 20 sekunder. Jämfört med förra veckans tidsdifferens (2.44) är det ett stort steg framåt men den här banan passade mig lite bättre. Förra veckan hade jag heller ingen draghjälp där jag cyklade vilket gör att man tappar en massa tid för att man blir bekväm. Men ikväll fick jag i alla fall ett riktigt bra träningspass och dessutom en riktigt bra lektion i hur man cyklar hårt. Saarela har inte bara grym kondition utan han kör dessutom väldigt bra tekniskt.

De här lokala träningstävlingarna har varit helt kanon hittills. Ett stort tack till Janne och Anders som höll i trådarna ikväll.

För egen del var jag förutom chanslös mot segraren ganska nöjd med min kväll. Formen börjar med mina mått mätt bli riktigt bra (det brukar inte höra till att jag erkänner sånt). Tyvärr är jag kanske i form på fel tillfälle för det verkar högst oklart om jag kan delta i Botnia MTB och Jämi som jag hade planerat.

Mera grus och lite annat

image

Det blev faktiskt två lördagsrundor på lördagen. Mycket Pro som ni förstår. Sen på söndagen ett mellanmjölkigt men trevligt distanspass. Igår rullade jag en timme och ikväll ska jag också cykla och nu märker ni hur jag bara räknar upp saker och att det börjar bli tråkigt. Men hur kan man inspireras till cykelbloggning när det är så fint väder att man mest bara softar och däremellan cyklar? På tal om det fina vädret blev det en liten beställning från Tyskland innehållande ett par Löffler Windstopper Softshell vintertights. Jag är inte insnöad på Game of Thrones men visst kommer ju vintern snart. Dessutom är vinterkläder grymt billiga just nu, av oklar anledning.