Månadsarkiv: juni 2016

Tillbaka i www

image

Jag har inte slutat cykla eller blogga men jag har tyvärr haft telefonproblem. Men nu är jag tillbaka i www och http och 1 och 0 och it så nu blir det megabloggande hela vägen.

Jag har som sagt cyklat sedan vi hördes, kanske jag till och med kan säga att jag har tränat? Formen blir allt bättre men jag saknar a)uthållighet b)fart och c)återhämtning men i enskilda stunder känns det ändå hyfsat. Men jag leker på och siktar in mig på att göra tävlingspremiär för året 18.7 i Seinäjoki. 18.7! Sen blir det troligen landsvägsmotionsloppet Botniacyklingen en vecka senare. Jag tror att jag cyklar det loppet med mtb för att få grenspecifikt lidande inför Jämi. Det är min plan just nu men aldrig vet man vad det blir.

Som ni kan se på bilden blev det en runda på grus med Danke och min Superfly. Som vanligt blev det en bra runda med ganska hyfsad fart. Om vi hade kört en timme till hade Danke totalmosat mig men nu blev jag bara så där lagom crisp.

image

Trek Superfly 7 2016 – spridda tankar

Egentligen har jag cyklat för lite på den här cykeln för att jag ska kunna skriva någon riktig recension, men några spridda ta kan jag i alla fall bidra med. 
image

Först ett par ord om storleken. Jag är 187 cm lång (och ståtlig (och vacker)). Enligt någon storlekstabell på Treks hemsida är storleken jag valde (19.5) lämplig om man är från ca 180(182?)-188. Storleken upplever jag som lagom, men troligen får jag byta till en längre styrstam (90 mm var original) för att bli riktigt. Min sadelhöjd på knappt 81 cm betyder att det finns knappt 2 cm justermån kvar på sadelstolpen. 

Jag har bara kört ett par grusvägsrundor på cykeln vilket betyder att det vore lögn att säga alltför mycket om cykelns egenskaper. Men det lilla jag testat den så gillar jag den. Jämfört med min Anthem är kedjestagen superkorta vilket gör att cykeln känns rappare och roligare än jag trodde en HT på nästan 12 kg kunde vara. En annan egenskap jag märkte ganska direkt var komforten. Cykeln känns helt enkelt bekväm! Till komforten bidrar säkert det låga lufttrycket i bakdäcket, men även sadeln (Bontrager Evoke 2) och den tunna sadelstolpen (27,2x400mm) bidrar rätt rejält. 

På tal om sadeln är jag lite sugen på att byta ut sadeln till en personlig favorit, nämligen en Fizik Tundra 2. Bontragersadeln är ingen katastrof, men baken är ju som smaken: en del gillar breda och en del gillar annat. Sen blir jag ju lite nyfiken hur bra komfort man ytterligare kunde få med t.ex. en Ritchey Flexlogic eller liknande. 

På tal om komfort kom cykeln med Bontragers XR1 Expert däck. Ett helt ok däck i sig, men lite kasst är det nog att speca en cykel med ett 2.00 däck bak ännu 2016. Jag trodde smala däck försvann i och med de där blåa Nokian Boazobeana X där kring 2001. För att få bättre komfort har jag nu Racing Ralph 2.25 fram och ett Thunder Burt 2.25 bak. TB visade sig vara en totalflopp. Jag hade hoppats på större volym så nu är jag på jakt efter ett riktigt stort bakdäck. Kanske ett Racing Ralph 2.35?

Vad gäller saker jag är mindre imponerad av så finns det en del. Jag vet inte hur krävande jag får vara när det ändå handlar om en HT som är strax under något slags mellanprissegment. Men om jag får vara kritisk vill jag säga att styret är för smalt (69 cm), handtagen är obekväma och snurrar när man tar i hårt och hjulen är med sina drygt 2,1 kg väldigt praktiska om man vill sänka någon i Nybroviken. Men som sagt: man får vad man betalar för antar jag. Växelsystemet med Slx reglade och XT bakväxel och Deore kassett är helt hyfsade grejer. Bromsarna från Shimano som är någon modell strax under Deore är helt ok, men saknar inledningsvis helt bett. Men det kommer kanske.

Men viktigast av allt är ju ramen och gaffeln och de är jag supernöjda med. Sen får jag se vad som händer när jag första gången drar till skogs. Det finns väl en risk att min försiktiga optimism utbyts till vrede, men det blir ju bra innehåll för bloggen i sådana fall. 

Nådjärvare i grusvägsvariant med zombiekropp

Jag ville spara lite tid i kväll så när frun kom hem sa jag att de får äta men att jag sticker ut på en runda och äter senare. Såna idiotfasoner funkar jättebra när jag är i form men nu när jag är fysiskt i något slags halvtaskig novemberform funkar det tydligen inte.

image

Rundan började bra. Jag såg en rådjursfamilj och hade det riktigt mysigt. Nya Superflyn övertygade och jag hade riktigt skoj. Det var roligt att cykla helt enkelt. Kanske, kanske jag cyklade lite för hårt i något skede för efter 1 h 15 min när jag stannade för att byta musik på Spotify krampade baklåret. Efter 1 h och 15 minuters grusvägstrampande! Men det gick bra att fortsätta men jag märkte gradvis att jag blev låg på energi. Farten blev lägre och lägre…30 km/h…28…27…24…20…17. I det skedet började jag känna en lätt desperation. Jag hade bara cirka 10 km kvar men jag var inte helt säker på om jag skulle ta mig hem. Jag försökte en stund till men till sist gav jag upp och ringde frun som fick komma med mat och dryck. Detta alltså 6 km hemifrån… Efter att jag slängt i mig vad hon hade med sig lyckades jag ta mig hem för egen maskin. Det här är typiskt novemberbeteende och nu krävs det bara hårt jobb för att komma igen.

Jag hade tänkt skriva något om hojen men tyvärr är jag för slut men hoppas kunna slänga ihop något tills imorgon.

Till salu

image

Slx direct mount framväxel – 10 €
Slx växelreglage – 10 € (ej på bild)
Deore clamp-on framväxel – 10 €
Deore 627 framdrev 36+22 – 10 € (läs mer här om bcd osv)

Avhämtas helst på ort och ställe. Kontakt: vagcyklist@gmail.gom

Kanske på gång igen

I går tränade jag 45 minuter på trainern. Det var inte jätteroligt och det var inte heller jättelätt. Men så var det första cykelpasset på ganska exakt två veckor. Flåset har helt försvunnit kan jag tyvärr konstatera. Men om jag får vara frisk kan jag nog vara hyfsat på gång om 2-3 veckor och förhoppningsvis vara i hyfsad form om 4-6 veckor. Det är det jag hoppas på.

image

För att få lite nytändning valde jag att köra en runda med nya cykeln i dag. Det blev ingen monsterrunda men cirka två timmar fick jag ihop med Danke. Skönt att cykla utomhus igen och skönt att träna med sällskap framför allt. Cykeln kände jag mig hyfsat nöjd med och om jag hinner ska jag skriva lite tankar om den i morgon. Jag hoppas som sagt att jag hinner men jag har ett vedlass att ta tag i, en gräsmatta att klippa och ett träningspass/en cykeltur att utföra.

Vad hände sen?

I dag, kära läsare, cyklade jag i 2 km. Det var första cykelturen på 13 dagar. Jag blev ju sjuk, fick sen en antibiotikakur och sen utmynnade allt detta i en rejäl dos motivationsbrist. Men i morgon ska jag cykla, tror jag. Jag har ju blivit lite fet av noll träning i snart två veckor och jag vill knappt tänka på vad som hänt med flåset. När jag just nu tänker på att träna mig till tävlingsform känns det mest ointressant och hopplöst så därför tänker jag inte så mycket på det. Men jag har tänkt börja cykla igen och sen småningom kanske jag börjar kalla det träning och sen får jag se. Jag vill väl bara påpeka att jag inte gnäller och det går ingen större nöd på mig heller. Men en rumphuggen säsong blir det ju.

image

Det som förstås är roligt är ny cykel. Efter de 2 första kilometrarna med den kan jag säga exakt noll om den. Men den ser fin ut och den har fått en oval singelklinga. Jättelite fjädring har den baktill så återstår att se om detta blir någon succé. Men min plan är som sagt att använda min Anthem oftare under vintern och använda den här främst på grusvägsrundor. Om detta är ett vinnande koncept återstår att se.

Sköna söndag

Det blev till sist en antibiotikakur. Det betyder att jag troligen struntar i att tävla alls i juni, det vill säga att jag struntat i Nivala och Tahko. Preliminärt funderar jag på att göra tävlingspremiär i Seinäjoki i mitten av juli, om vi hunnit hem från vår familjesemester i tid…

Jag kunde väl vara sur för att det gick så här och en del av mig är nog det också. Formen var på väg att bli god, jag hade tränat hyfsat hela vintern och så vidare. Men samtidigt är det ganska skönt att inte behöva skynda ur sängen på söndag morgon för att cykla 3-4 h i solskenet. I stället är min plan att läsa lite bok (har en grym bok på gång) och sen mot kvällen kanske se några fotbollsmatcher på tv.

Kållby fiskrace 2016

image

Jag retade både kropp och knopp med att sticka till Kållby och se ett nytt lokalt lopp. Ett kort lopp på bara drygt 30 minuter vinnartid men kul med nya lopp. Dessutom ordnades loppet samtidigt som ett byaevenemang (Fiskets natt) vilket gjorde att det var mycket folk i farten vilket gjorde att det blev en bra inramning. Nästa år hoppas jag kunna vara med!

image

Maku vann före Kuoppala, J Mård, Lampa och Björn Å. Sen har jag ingen koll.

Sista sjukdomsrapporten

Jag ska verkligen inte tråka ut er mer med mitt gnäll om min feber men nu kommer en sista rapport.

Efter att ha vaknat upp till femte dagen med feber gjorde jag något otippat när jag ringde sjukvården. Jag fick en eftermiddag vid jouren. Läkaren sa i korthet följande: crp 73, troligen virus. Han sa dessutom att jag helst ska vila upp till fem dagar efter att jag blivit frisk. Eftersom jag inte ens är frisk ännu betyder det att jag tidigast kan börja träna mot tisdag nästa vecka. Det betyder med stor sannolikhet att jag knappast kommer att delta i Pyssymäki XCM om en dryg vecka. Sen är ju Tahko hela tre veckor bort men har jag någon som helst glädje av att ställa upp där helt otävlad? Det är en fråga som jag inte stressar över just nu men en fråga jag måste besvara småningom.

Men hur som helst är jag lite piggare i dag. Det är sannerligen tur det för att vara ensam hemma med två barn som har sommarlov när man själv mest duger till att sova på soffan är ingen fröjd.

Vägval i livet

Jag står inför stora val.

Hjälp mig!

Om cykeln ser ut så här:

image

Vilken färg på flaskställen är då mest logisk/snygg?

image

image

image

Omröstning i kommentarsfältet!