Månadsarkiv: december 2016

Dags för något nytt

Jag har nu bloggat i mer eller mindre fem år. Bloggen har aldrig blivit någon världssuccé men jag känner ändå att det funnits läsare och även om jag ibland misskött den rejält genom alltför sporadiskt uppdaterande. 

Gradvis har jag i alla fall tröttnat allt mer på bloggen. Jag kanske är kräsen, bitter och sur gammal gubbe men det finns sällan något riktigt intressant att skriva varenda eviga dag. Min blogg är förstås inte unik. Det krävs inte heller nödvändigtvis, men jag vill inte gärna tröttna alltför mycket på mig själv. 

Jag vill inte fastna längre i uppräkning av mina senaste intervaller, matbilder, selfies och annat i stort sett ointressant. 

På grund av allt detta krävs en förändring. 

Jag har lite funderat på att lägga ner bloggen men det är, som ni säkert känner till, svårt att ta död på sina darlings. Dessutom vill jag ha med mig bloggen inför sommaren 2017, för kanske, kanske blir den en bättre sommar än skitsommaren 2016. 

Därför kommer jag att från och med nu börja blogga endast en gång per vecka. 

Visst är det stort? Nja…ni kanske muttrar något om lat jävel och det har du ju gjort hela hösten. Men planen, och snälla inse att detta är en plan som jag gör angående något som jag bara gör av intresse och helt gratis och utan ökat kändisskap, är att skriva ett inlägg av högre kvalitet med tydligare tema. Kanske något mer mot artikel/kolumn-hållet? Hur som helst försöka åstadkomma något med några procent mer kvalitet och substans än tidigare. 

Vi får väl se hur det går. 

Vagcyklistbloggen är död, länge leve Vagcyklistbloggen!

Annonser

Glad, stark men kanske inte så snabb

Det gasas på rätt friskt i skogen (har jag hört) men jag rullar på i distanstempo i stället. I dag var jag bra. Det var jag också igår på mina tröskelintervaller. Dessutom var jag bra iförrgår. Med ”bra” menar jag inte snabb eller i form utan helt enkelt där jag vill vara just nu. Jag vet inte om det är hållbart att hålla på så här och vara nöjd hela tiden men efter några utomhusrundor där jag tyckt att himlen hållit på att ramla över mig har det nu rullat på helt ok med bra känsla. Frid!

Försökte hitta på fyndig rubrik (något kring mis-)

När familjen byggde Lego i pyjamas gav jag mig ut på en cykeltur. Solo, vilket var delvis medvetet val men mest orsakat av min lathet och vilja att sova tills jag vaknar nu när jag har jullov. Men solorundor är fina de också. Jag lyssnade på Filip och Fredriks podcast, nyaste Bob Hund och Spotifys lista över mina mest lyssnade låtar 2016.

Föret var bättre än tidigare och om det inte var för snöslasket som murade igen glasögonen och sen också ögonen. Men det gjorde inte så mycket för jag var uthållig och tålamodig idag. I något skede blev jag ändå för våt och kall för mitt eget bästa men då var jag i stort sett hemma. Hör ni optimisten som talar? 

I väntan på tomten

Som ”vanligt” körde jag ett kort trainerpass på julaftonens morgon. Inte för att jag blir bättre av det egentligen och inte för att jag är besatt utan helt enkelt för att det är mycket skönare att äta julmat och slappa om man ens gjort något fysiskt före. Det blev inget långt pass utan ganska exakt 35 minuter varav 20 av dessa på cirka 285 watt. Frun som varit sjuk i samma stil som minsta barnet var tvungen att sticka en sväng till jouren för att hon troligen har fått ögoninflammation. Det är julkänsla om något. 

Om jag skippar allt snack om julfirande och fokuserar på bloggens tema kan jag meddela att jag ska cykla imorgon. Jag vet inte vart och hur och hur länge men det kanske klarnar. Egentligen måste man inte cykla heller på juldagen men det är så fridfullt och som tidigare konstaterats smakar maten så myclet bättre om man fått göra något konkret. 

Skitväder, skitis, skitdäck

Tydligen är det något fel på mig för att cykla utomhus just nu är helt enkelt inte kul. Det är i och för sig inget ovanligt. Det händer mig ibland på vintern när föret utomhus är antingen för kallt, för halt eller för oinspirerande helt enkelt. Inomhus hinner jag konstigt nog aldrig bli uttråkad för dels är passen korta och dels har jag filmer och annan underhållning. Det här med att tycka det är magiskt vackert för att solen orkar upp ett par centimetrar över trädtopparna och för att den reflekterar så fint i isen på den 65 km långa rodelbanan som man just försökt överleva – ja, det är helt enkelt inte min stil. 

Men jag har tidigare varit i denna situation. I något skede svänger det även om det är lite trist att jag inte riktigt tyckt det har har varit skoj på några veckor. 

Idag var det alltså lite i den stilen. Dubbdäcken har sett sina bästa dagar och rent allmänt är känslan lite borta, så där som det blir när man gör som man gör. Men fysiskt var jag rätt jämn, det vill säga samma känsla efter 20 minuter som efter 3 h 20 minuter. Men som sagt: redan om ett par veckor kan känslan vara en helt annan. 

Men i övrigt rullar det på. Jag har egentligen distansvecka nu och nästa vecka men inte riktigt hunnit distansa före idag. Därför har det blivit mest sweetspot, tröskel, core, rinkbandy och så vidare. 

Många som möter mig på gatan har frågat om jag ska köra Festive 500 och då har jag mumlat något om Vätternrundan, strumplängd och Fäbodaloppet på skidor. Sanningen är den att jag inte kunde tänka mig något tråkigare. 23-24 h på 8 dagar är fullt genomförbart men tristessen att sitta där och höra på dubbdäcksrassel i 500 km? Den tristessen är inte att leka med. 

Glad som en skadeskjuten lärka

Idag var jag på surmulet humör. Mest var jag sur på mina glasögon som immade/isade igen hela tiden. Lösningen var att ha glasögonen på hjälmen men då såg jag rätt dåligt och fick till sist huvudvärk av att anstränga ögonen. Sen var det cykeln, däcken, isen… Ja, ni fattar…det var en dålig dag. Men de dåliga rundorna räknas också. 

Bäst på youtube

Som medelålders vit man väljer jag det säkra före det osäkra och kör 3×10 på trainern en lördag. Men den här killen är bäst just nu på Youtube. Inget för höjdrädda!

Plötsligt händer det…

Bye, bye, Strava! 

Årskrönika del 1

Årets fem bästa låtar.

1. Burning Hearts – Work of art


1. The XX – On hold


1. Bob hund – Blommor på brinnande fartyg

Planerad kasshet 

Igår skulle det köras tröskelstege. Ni vet när jag startar på 280 W – 10 min och och sen ökar 10 W och minskar med en minut för varje intervall. Vilan brukar jag begränsa till minuten. Sista intervallen är en minut på 370 W. Jag har klarat av stegen förr men igår gick det inte. Eller jag gjorde hela stegen men vilade två minuter från 330 W uppåt. Jag blev stum men tror att det beror på för hög kadens första intervallerna. Benen slutade snurra helt enkelt och när jag skulle slå över till lägre kadens blev det segt. Men jag blev svettig och trött så allt gick som planerat. 

Idag körde jag kombipass. Det var dumdristigt för gympass före rinkbandy är inget som blir speciellt bra. Men förutom att jag var helt värdelös på rinkbandyn var det ingen större katastrof. Inga djur skadades och så vidare. Men jag var värdelös lagkamrat och ofokuserad passare.