2018

Året har börjat och nu ska alla bloggare skriva något om hur magiskt 2018 kommer att bli. Jag vet inget om den saken men jag tror jag håller både mina löften och mina resultatmål för mig själv. 

Men jag har ju en fin cykel från Trek och den ska givetvis användas. I grova drag ska jag köra Jyväskylä, Seinäjoki och Syöte MTB. Den sistnämnda sålde slut på 18 minuter igår vilket är helt sjukt. Det blir första gången för min del på den tävlingen. Sen ska jag köra FM, alla lokala lopp och säkert någon nationell tävling till. Tahko nämns ju inte och det är helt rätt; Tahko står jag över 2018. Det är inget dramatiskt beslut bakom det hela för jag är på Mallorca då. Jag och familjen kommer att vara två veckor i juni på cykelön. Ur ett träningsperspektiv är det knappast perfekt men för familjen passade det bäst så här. Planen är alltså att träna nu, tävla lite i maj och början av juni, sticka till Mallorca och träna och bada och sen tävla juli och början av augusti, träna i augusti och köra FM i september. Sen börjar jag med löpning med målet att löpa ett halvmaraton. Enkelt!

Vad som inte är enkelt är det här med bloggen. Jag läser personligen allt färre bloggar och är ärligt talat inte intresserad av cyklisters vardagsliv, racerapporter från Swift-race och ingående beskrivningar av de senaste intervallpassen. Att med en så mörk grundsyn på hela fenomenet själv kunna prestera blogginnehåll är inte riktigt lätt. Jag önskar att jag hade tiden att prestera ett innehåll som jag själv rankar som läsvärt. Nu har jag mött detta dilemma med undanflyende blick. Jag har bloggat sällan och när jag har gjort det har det varit mycket intetsägande. 

Jag kunde föra resonemanget längre men ni förstår kanske vart det här är på väg. Jag tar en paus med intentionen att jag inte ska återkomma. Men aldrig vet man vad som händer. Hur som helst finns jag kvar, delvis i verkligheten och mindre delvis på Instagram. 

Läs en bok i stället! 

Vi ses, vi ses, i Connemara