Månadsarkiv: september 2017

Sju sjöars 2017

Jag blev väl rätt onöjd med dagens lopp. Jag blev trea, knappt slagen i spurten av Tord och Petter. Men vi tar det väl från början?

Starten gick och jag valde att inleda försiktigt. Benen kändes riktigt kass. Troligen säsongens sämsta ben satt jag med, åtminstone inledningsvis. Ganska snabbt blev det en grupp på 6-7 cyklister som gick iväg. Jag, Tord, Petter, Kim, Peter, Kuoppala gick tillsammans in på de första stigpartierna. Efter ett halvt varv var Peter och Kuoppala borta. Eftersom varv två är tekniskt enkelt fanns det relativt liten chans att göra något. Petter försökte men en grupp vandrare kom i vägen för oss/honom. Sen försökte jag på sista stigen och jag vill förstås tro att jag kunnat göra något avgörande där om det inte hade varit för en grupp vandrare som igen ställde till det. Till sist blev det spurt mot Petter och Tord och där blev jag sist. Att cykla med hardtail fungerade helt ok, men med mitt vanliga val (dvs en heldämpad) hade min taktik sett helt annorlunda ut. 
Med tanke på hur kroppen kändes på första varvet får jag vara nöjd med vad som helst egentligen. Men jag har sedan FM gjort i stort sett noll för att ens ha fungerande ben tills idag. Så att vara nära får väl ändå ses som en framgång. Sen finns det en hel del lärdomar att hämta vad gäller utrustning. 

Nu är säsongen över. Tror jag. Det kan hända att jag startar i Kokkola ännu, men det är närmast om vädret är bra och jag har inspiration. Om jag orkar ska jag sammanfatta säsongen i något inlägg men jag kan redan nu konstatera att jag är ganska nöjd. I Patamäki XCO i juni var jag kanske som bäst. Lite synd att den känslan/formen inföll på en lokal tävling men så kan det gå. Största floppen kom på Tahko trots god form och sen var jag absolut inte nöjd med Laajavuori XCM heller. FM gick ganska bra, även om det knappast var någon ultimat prestation. Jag tror det fanns mer att ge. 

Annonser

Ett dygn efter bilden togs försvann min motivation

Efter FM försvann motivationen att cykla. Det har egentligen hänt mig en enda gång sedan oktober ifjol. Det är kanske inte så dramatiskt som det låter. Vädret har varit totalt kass och jag har helt enkelt inte hunnit röra på mig på grund av jobbet och lifvet. Nya landsvägscykeln saknar en grej för att jag ska kunna köra den på trainern så därför har jag på en vecka nu cyklat 2×20 minuter pendling och spelat rinkbandy en gång. Kanske inte jättebra gjort men det är nu som det är med den saken. Jag kör Sju sjöars ännu i år och sen får det räcka. 

I min plan ingick det att delta också i Larsmo XCO och avslutningen på cupen i Kokkola. Nu blir inget av detta av tror jag. Orsaken är förstås nämnda mättnadskänsla. Men cykelbrist påverkar också. Det är nämligen så att cykeln på bilden äger jag inte längre. Som jag tidigare nämnt har jag upplevt den som för liten så nu är den såld och något nytt är beställt. Om det inte hade varit för storleken hade jag förstås inte bytt efter ett år. Cykeln hade enligt tabellerna mått som borde räcka till med till exempel ett topprör på 625 mm. När jag för skojs skull kollade in 2018 Top Fuel stod det att 19.5 har ett topprör som är 611 mm. Antingen är det fel nu eller så var det fel då. Superkonstigt är det i alla fall. 

XCm fm 2017 i Nivala

Foto: T Kivirinta

Trots lite halsont dagarna före så hölls jag frisk och det blev start på FM. Nivala stod värd och banan var halvbekant för jag har tidigare tävlat där ett par gånger. Nu var banan i och för sig omgjord rätt rejält. Banan är relativt platt och kan enkelt delas in i tre delar. Del 1 är snabb med en del grusvägar och tekniskt lätt. Del 2 består av löjligt mycket tekniska stigar men fem miljoner stenar. Del 3 innehåller en del skarpa klättringar. Banan är väl i mitt tycke helt ok utan att vara någon riktig favorit. 

Mitt mål för dagen var att ta mig i mål, starta lugnt och inte komma sist bland de 31 i min klass. Starten gick och jag fick en halvdålig start men det var inte hela världen. Det var ju 75 km till mål. 

Första varvet tog jag det extremt lugnt. Kanske, med facit på hand, alltför lugnt. Åkningen på de tekniska stigarna var inte så bra och jag hade uppenbara problem med det hala föret. Vid varvningen låg jag strax efter Kim F och kanske 2-3 minuter efter Aleksi, Maku och Jonathan. 

På andra varvet började jag hitta flytet och jag började sakteliga våga köra ifrån en del folk. Borde jag ha kört ännu hårdare på andra varvet? 

In på tredje varvet kände jag mig rätt fräsch. Jag hade haft lite kramp under andra varvet men inget som inte gick att bota med kadensbyte. Men jag vet att sista varvet kan vara långt om man blir trött i ett tidigt skede så jag fortsatte med samma taktik som jag hade hela loppet. Taktiken gick ut på att aldrig köra med ansträngd andning förutom i de branta backarna vid varvning. Tredje varvet gick hur som helst också bra. Lite krampkänningar men inte så mycket att det oroade direkt. 

Tja…sen kom jag i mål. Jag var förstås trött för jag hade ändå tävlat i 75 km/3:36 h på en av Finlands stenigaste platser. Men jag kände ändå att det fanns mer att ge. Med lite mer mod på alla varv hade nog formen räckt lite längre än så här. Men sen är det möjligt att en offensivare åkning hade lett till ett trött sista varv och i slutändan ett likadant eller sämre slutresultat. 

Nu blev jag till sist elfte i herrar allmän (elit säger man i Sverige vilket låter PRO). Dessutom hade min tid räckt till en femte plats i H40 och en två minuter snabbare tid hade räckt till medalj i den klassen. Om inte om i vägen vore, kossorna i luften fore. 

Jag är nöjd med dagen. Resultatet kunde ha varit bättre men känslan, genomförandet och huvudet var på topp. Inte en enda gång under tiden ute i terrängen tänkte jag på slutplacering eller på att det var FM som cyklades. Det är, i mina ögon, mycket positivt. 

Vad gäller fortsättningen så känner jag nu dagen efter att jag helst skulle ha tävlat klart för i år. Men jag ska ännu tävla i Sju sjöars och eventuellt också Köukar XCO och Larsmo XCO. 

En tredjeplats och mitt sista FM

Det blev en tredjeplats på Fäbodaloppet. Jag skrev någon rad om det på Instagram och vet inte hur mycket mer jag orkar skriva om det. I det stora hela är jag väl rätt nöjd med loppet. Vinnaren körde totalutklassning med resten av startfältet men sen var det hyfsat jämnt. Min chans till en andraplats försvann för att jag gjorde två små missar på det sista tekniska partiet. Fysiskt kände jag att jag hade bra koll på läget och jag kunde kanske till och med kört ännu aggressivare med facit pp hand. 

I dag hämtade jag hem brorsans cykel. Han har varit och brutit nyckelben med sin gamla 26a så det var verkligen dags för nytt. På grund av nyckelben kunde han förstås inte köra bil så då fick jag ställa upp. Svinfin cykel var det i alla fall: förstås en Trek! 

På lördag ska jag köra mitt sista FM. Nej, jag ska inte lägga ner men det är mitt sista år i allmän klass/elit. Nästa år är jag ÄNTLIGEN i H40 där jag känt att jag hört hemma redan ett par år. Den där stämpeln ”Elit” har jag aldrig kunnst identifiera mig med. Vad gäller tävlingen har jag inte satt upp stora mål. Det är väl bara 30 startande i elitklassen och det är bara tuffa killar med hår på bröstet och licens i fickan (och jag) så risken finns att jag blir sist av dessa 30. Men jag fokuserar inte på resultatet utan siktar in mig på bra flow och kontrollerat lidande så går det nog bra. Det blir svinjobbigt men jag klarar av svinjobbigt. Jag vill nästan påstå att jag är född till svinjobbigt. 

På lördag kväll vet vi hur det gick. Jag skriver säkert en racerapport här på bloggen. Eftersom jag knappt bloggat de senaste månaderna trodde jag att jag knappt hade några besök på den här bloggen längre. När jag för en gångs skulle var inne och redigerade bloggen via datorn (lite småfix under fliken Samarbetspartners) kollade jag statistiken för första gången i år. Till min förvåning hade jag trots mitt sporadiska bloggande ändå kvar cirka hälften av besök/visningar jämfört med när jag bloggade dagligen. Hur detta ska tolkas vet jag inte men antar att jag är tvungen att bli lite flitigare. Vad vill ni läsa om? 

Inför slutet

Sommarens sista tävlingar börjar idag. Det lokala Fäbodaloppet ska genomlidas. Lidande klarar jag ju av och det blir säkert lite roligt också. Motståndet är sjukt hårt för att vara en liten lokala bagatell med Haga, Kujala, Simelius och Toppari som de klaraste favoriterna. Får jag en bra start så hoppas jag slå mig in där i tätkampen men gör jag mitt bästa är det ändå fullt möjligt att jag inte rår på favoriterna. Så enligt denna logik kan jag inget annat än göra mitt bästa. Banan har tidigare passat mig hyfsat men efter vissa förändringar vill jag påstå att den inte längre gör det. Även om ett ökat stigantal förutom ökad teknisk kravbild också leder till högre fysisk intensitet vilket kan passa mig om jag har en bra dag. 

Men strunt i det. Det där vet jag om några timmar. 

Annonser