Månadsarkiv: april 2017

Runda mot bättre vetande 

Det är fortfarande något småkonstigt med mina luftrör. Men eftersom jag har haft ett hyfsat allmäntillstånd, ingen direkt feber eller snor eller slem blev det en runda i alla fall. 

Fint väder var det åtminstone. Om man tycker att tre plusgrader, kalla solstrålar, pinande vind är det bästa som finns. Men frisk luft är fint och på basen av hur svettig jag blev är det snart läge för tunnare kläder på cykelturerna. 

Med facit i hand var det ett dåligt val att cykla idag för luftrören blev absolut inte bättre. Kanske jag ändå överlever om jag vilar imorgon? 

Sällsynt snygg

Medvind i tanken idag. Eller njaä…snarare en lätt rethosta och trögt huvud på jobbet. Men…jag hade fin jacka och tröja när jag cyklade till och från jobbet. Det gör jag rätt sällan numera men idag hände det. Vädret blev allt finare under dagen och imorgon blir det ännu finare verkar det som. Om hälsan är på topp kör jag distans då. Men om jag är fortsatt halvseg tror jag att jag sparar mig lite för att bli helt frisk. Brännlund skickade nästa veckas program. Det blir tufft men absolut genomförbart. Får hoppas på fint väder och ännu finare kropp. 

Vädret som reflektion av jaget

Det här förbannade skitvädret bara fortsätter. I ärlighetens namn har det ingen större betydelse för mig personligen för jag har vilovecka och de få pass jag då avverkar kan utföras i stort sett oberoende väder. Dessutom är ju vädret bättre än genomsnittligt vinterväder. Nästan.

Jag har haft en hälsa som varit svajig ett par veckor. Idag hostar jag och igår kände jag mig jättepigg. Så där har det hållit på ett tag. Men jag har ändå kunnat träna någorlunda även om jag saknat det där sista. Men jag har också känt mig lite ryggradslös ett par veckor för jag har coachat mig själv ett par veckor för att från måndag igen vara styrd av Mr Lycksele, Samuel Brännlund. Jag har hittills i vinter haft rätt långa program, men nu blir det kontakt varje vecka. Det ser jag fram emot. Egentligen är ju tät kontakt alltid att föredra (om man vill ha någon som lägger sig i ens träning förstås) men jag har i vinter valt att ha styrning men ändå fria tyglar i viss mån. 

Jaja, träning tärning tomejto tomaato…framför allt önskar jag nu lite finväder så man kunde cykla OCH njuta på samma gång. Men det vänder, det blir säkert snöfritt till midsommar! 

I övrigt har jag redan nu bestämt att det blir Mallorca 2018 för min del. Många cykelbekanta är där just nu och det känns lite onödigt slöseri med levnadsår att inte fara dit så nästa år blir det av. Någon som ska med?

På egna ben

Ni ser en landsvägscykel på bilden. Ni ser också en grusväg. Den grusvägen var rätt våt måste jag säga. Men jag gillar grusväg. 

Jag cyklade distans idag. 4 h 10 min vilket är rekord för året. Det är inte speciellt ofta jag kör så långa pass. Nu var det kanske lite dumt att göra detta pass ensam men jag har ofta inget större problem med att sitta ensam och meditera några timmar. För den som vill ha siffror kan jag säga att jag snittade 27.5 km/h / 190 w avg / 218 w np. Just hastigheten var en smärre besvikelse, samtidigt som den är helt ointressant. Men jag var fullt vinterklädd vilket påverkar hastigheten väldigt mycket. På tal om klädseln var det första rundan i år där jag kände att jag kunde ha valt lite lättare klädsel. Men man ska väl svettas in våren, åtminstone har jag lärt mig det. 

Nu är jag i en skön distanskoma och välkomnar viloveckan. Den här träningsveckan gick brutalt dåligt så nu ska jag vila kropp och knopp och sen ta tag i en ny träningsperiod. Det är ju snart dags för tävlingspremiär! 

Stilla veckan fortsatte

Den förbannade jetströmmen har ju levererat magnifikt värdelöst väder en dryg vecka nu. Vi har verkligen serverats citroner. Men. Av citroner ska man göra citronsaft och det gjorde vi idag. Jag, Danke och tre damer körde en lugn och fin runda. Kanonbra för min del att få öva lite teknik, få lite sol och bli lätt i själen. Tre timmar fincykling i snacketempo på menyn, på agendan och på avenyn. 

På tal om citroner så har jag ju nya handtag på min Superfly. Detta på grund av nytt styre. Jag tror att jag kanske, eventuellt, sa att Supflugan skulle få vara relativt original för det skulle bara vara en cykel som skulle användas. Men se nu vad som hänt. Styret, handtagen, singelklingan, däcken, hjulen, sadeln, styrstammen har redan bytts. Sen nämnde jag något åt Danke om att en elvadelad kassett vore något för framtiden. Dessutom vill jag på sikt ha en kolfibertolpe med lite flexegenskaper… Tänk så det kan gå. 

Idag blev det hur som helst en runda på Snyggflygeln. Skogen krävde dubb och Snikfluffen hade dubb. Föret var perfekt med is mellan rötterna vilket gjorde att det kändes fint med hardtail för en gångs skull. OM vi inte bodde i ett område med steniga och rotiga stigar skulle jag troligen bara cykla ht hela dagarna tills solen går ner och korna kommer hem och isen frusit till is. 

Aldrig nöjd?

Igår: det var tanken att jag skulle köra sweet spot länge. Kanske så länge som två timmar. Tyvärr gjorde jag detta inomhus vilket blev omöjligt. Jag kokade över helt enkelt. Svetten rann som aldrig förr och jag fick helt enkelt ge mig efter 1.5 h. 

Idag: aningen knäckt av inomhussvettandet beslöt jag mig för att köra en utomhusrunda. Jag hade gärna sökt mig till skogs men dubbdäcken har jag tagit bort och det tycks råda full vinter i skogen. Jag valde därför en asfaltrunda med Superflyn. Utan watt, utan hastighet och utan egentligen allt utom en klocka som visade tiden gav jag mig iväg. Jag hade full vintermundering OCH en extra vindjacka och tur var det för annars hade jag blivit Ötzi 2.0. Hård vind, minus fem, asfaltrunda…vilket sällsynt värdelöst undergångsrecept. Men! Solen sken, jag hade medvind ibland och jag fick tre timmar och femton minuter luftterapi/träning vilket inte är fy skam. 

Jaja, tanken är svag

Nu har jag igen brottats med de mörka tankarna. Det brukar starta med småsjuk hals och segt huvud och med detta kommer tvivlet och tanken på att inte ens försöka. Sen har vädret varit kasst, höften strejkat och boken jag läser just nu har inte riktigt öppnat sig. 

Men. Vädret blir bättre och tills detta sker trivs jag bra på trainern. Dessutom har jag trots lite usel kropp presterat ett riktigt bra pass förra veckan och idag blev det också ett hyfsat pass. Kanske inte fantastiskt, men stabilt för att vara av mig. Nu har jag alltså bara fyra pass kvar denna vecka, varav bara två gör mig lite rädd. Jag ska maxa enminutare vilket kan bli hur skoj som helst och sen har jag ett pass med sweetspot i två timmar. Hur svårt kan det vara? 

Det vänder, det blir bättre, vi kämpar vidare. 

Vad händer?

Jag har ätit vårens första memma. Med grädde och socker ska memma ätas. Jag är ju ingen barbar. 

Viljan att blogga har förvisso funnits där, men jag hamnade i en bokcirkel på jobbet och all ledig tid har gått åt till att leva och därefter läsa. Jag är starkt av den åsikten att världen borde generellt blogga färre inlägg. Läs en bok i stället! Ta en promenad! Se en tv-serie! Men skriv inte ett inlägg om det och instagramma inte bilder. 

Hmm…jag inser nu att detta känns ogenomtänkt för jag lever inte exakt så. Men jag kan alltid försvara mig med att jag inte tänkt igenom det hela. 

I onsdags gjorde jag kanske vinterns bästa pass på trainern vilket givetvis gav mig hybris vilket ledde till snudd på ett failpass på torsdagen. 

Fredagar betyder distansförmiddag nu i vår. Hittills har jag mött småuselt väder varje fredag sedan mitt jobbschema ändrades. Igår var inget undantag för jag och Danke mötte plus två grader och en del snöflingor på vår runda. Benen var sura men hem kom vi. Jag såg en tofsvipa, en drös med svanar och en ekorre. Det var jag nöjd med. 

Länge sen sist

Kanske en bild på mig med min idol Justin Bieber drar lite folk till bloggen? Kanske, kanske inte. 

Jag har dock cyklat. Men det var mest snöslask och sura ben och låg kadens så några fina foton togs inte heller. Jag startade med vinterns suraste distansben men jag var nöjd med att i alla fall få tre timmar. Men snabb var jag inte!