Månadsarkiv: januari 2016

Lagomdistans

image

Först av allt: jag stal en bild från Dankes instagramkonto för jag är ju ett under av estetisk fulländning. Det är synd om oss tvålfagra för vi ser ju sällan vår egen skönhet, om vi inte har en spegel med oss förstås.

Men skit i det! Jag och D var ute i tre timmar och det var hur bra som helst. Lagom fart, lagom väder (finare än bilden ger sken av) och lagom trött blev jag till sist. Snart är det dags för soliga vårvinterrundor och det är fantastiskt mycket något jag ser fram emot.

Modebloggen

image

image

Jag har köpt kläder, känner ett behov av att visa upp dem och känner mig direkt som en idiot.

Men kläderna är fina och på gränsen till fantastisk kvalitet. Det är ett bra betyg tycker jag. Nackdelen är att de är ”Pro Team” och ”Aero” vilket blottar alla feta svagheter kroppen har men när jag ska plocka fram dem där mot maj, juni är jag förhoppningsvis smäcker. Jag tänkte dra in en liknelse om statyn av David men jag vill påstå att den gode David inte skulle kunna åla sig in i dessa ormskinn.

Så prydligt, så vackert

image

De här bilderna är väl det bästa ni vet?

Ovanstående var alltså mitt *uttjatat skämt* fredagsfys. Inget speciellt men visst ser det fint ut med alla kurvor. Och ser ni hur kontrollerat det var?

Medelpulsen för intervallerna var inom två slag, medelkadensen var 103-106 och och jag överlevde det ganska bra. Nu vore ju allt fris och fröjd om dessa siffror kom från en riktig effektmätare men nu har jag inte kollat lufttrycket i däcket på ett par veckor så troligen är detta bara självbedrägeri men ärligt talat tycker jag att det spelar mindre roll. Svettig och trött blir jag ju i alla fall.

Kroppen den konstiga

image

Måndagkväll fastnade jag i feber, illamående och muskelvärk. Jag var sjukskriven tisdag och frös som en våt hund. Sen sov jag en massa och onsdag kände jag mig redo att fara till jobb. Jag tog en chansning med ett trainerpass och ovanstående är inte jättedåligt med tanke på att jag var helt utslagen knappt två dygn tidigare. Lite klent på intensiva minuten men man kan ju inte kräva hur mycket som helst.

Stilikonen Lachlan Morton och jag

Having conversations with homer…..

A post shared by lachlanmorton (@lachlanmorton) on

Jag har alltid rätt (men ni förstår det inte alltid).

Sjuk och uttråkad och trött

image

Sjuk blev jag förstås till sist. Hemma hela dagen och det låter ju fantastiskt men är verkligen inte det. Jag är uttråkad som aldrig förr och jag hoppas verkligen att jag är arbetsduglig i morgon.

Leva som en gris, dö som en hund

#rapha #epic #suffering #vemärdu #jagärdöden

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

I dag fanns det ingen talang i kroppen. Från första metern gick det trögt i dag och det var i och för sig naturligt för gårdagens kombipass med ett corepass, ett cykelpass på en dryg timme och årets första skidpass hade tagit på lite mer än mitt ego ville erkänna.

Men ofta när det känns trögt i början på distanspass så släpper det efter en stund. Jag kan berätta att det gjorde det inte i dag. I dag var det 195 minuter väntan på att komma hem. Sista timmen hade jag en irriterande motvind och med dåligt plogad cykelväg i kombination med en vintercykel på drygt 13 kg i kombination med övertrött kropp kändes det som om jag klättrade Mont Ventoux 4-5 gånger sista timmen. Eventuellt cyklade jag också lite för hårt (men hastigheten i sig var inget att skriva vykort om) för det blev kanske lite mer snabbdistans av det hela. Sen har jag inte utomhuscyklat på ett par veckor vilket förstås bidrar. Trots bara fem minusgrader kan kylan göra kaos med en när man inte är riktigt van.

När jag kom hem blev det fest! Apelsinjuice och chips stod på menyn och det var nödvändigt för jag kände mig mer död än levande en stund.

Skönt att ha undan det här passet för nu vet jag att det bara blir bättre.

”Skidpremiär” känns som en logisk rubrik

I dag har jag tränat – utomhus! När hände det senast? På jullovet kanske?

Jag snurrade först en dryg timme på cykeln och hämtade hem en bil från en verkstad. Efter detta bytte jag lite kläder för att göra skidpremiär.

Det vore bra för bloggen om jag kunde skriva något hur eländigt det var. Likaså kunde det funka med en fantastisk framgångshistoria. Men sanningen är, som oftast, där någonstans i mitten. Spåren var dåliga men det var helt ok. Kan det bli tråkigare beskrivning? Men så var det i alla fall. Jag skidade en knapp timme för jag tyckte väl att man ska starta försiktigt. Om spåren hade varit bättre kunde jag ha tänkt mig en tvåtimmarsrunda på skidorna i morgon följt av lite trainer. Men det relativt milda vädret och de halvkassa spåren gör att jag troligen föredrar en vanlig distansrunda på cykeln. Den som lever får se.

Sämsta veckan någonsin

Jag har haft en vecka som man kunde skriva en countrylåt om. 
Någonstans började allt när jag corade och yogade på måndag kväll. Jag kände mig kraftlös vilket fortsatte på tisdagens rinkbandy där jag var orkeslös. Sen kände jag mig lätt muskelöm hela onsdagen vilket indikerade förkylning, men eftersom jag var symptomfri på kvällen rullade jag trainer en timme men gjorde det extremt lugnt. Följande dag var jag fortfarande hängig (ni vet som män blir när de blir förkylda) men fortfarande med helt ok näsa och hals och ingen stegring. Jag tyckte väl att ett gympass kunde pigga upp men det blev ett helt värdelöst pass. Sen när jag kom hem fick jag världens huvudvärk och lite illamående. Jag somnade som ett litet barn på vardagsrumsmattan kl 21.15. Detta följdes upp av att ena dottern började spy i sängen kl 03.45 på fredagsmorgonen. Ni som inte ännu har barn ska veta att det hör till med att man måste duscha bort spyor upp barnfrisyrer mitt i natten. Det är skitkul kan jag meddela. 

Men denna natt funkade som en dos HTFU tydligen för i dag har jag känt mig lite bättre, dvs inga förkylningssymptom. I stället har jag varit som en zombie i koma, men sånt är man ju van vid sen spädbarnsåren. Så kanske jag duckade förkylningspilarna och siktar in mig på lite kaskadspyende i stället? Man kan ju alltid hoppas. Magsjuka går snabbt om, drar ner formen mindre än förkylningar och gör gott för strandkroppen. 

Det som är otroligt är ju själva träningen, alltså att jag klarat av att träna. Det har ju varit skitdålig kvalitet, men jag har i alla fall gjort någonting. Nu ska jag bege mig ut i förrådet och trampa lätt 30 minuter för att skölja ur benen och sen hoppas jag på att jag är fullt kry i morgon. Jag får nog sänka ribban lite i helgen men kanske något kort skidpass och kanske ett lätt cykelpass utomhus skulle duga. Storverken vad gäller intensitet och distans får vänta lite. 

Kass

Jag har känt mig begynnandeförkylningshängig ett par dagar så noll inspiration att skriva något. Men den här kan jag ju bjuda på:

image

Nu får jag säkert mail från Srams advokater men njut så länge det varar.