Månadsarkiv: april 2016

På den elfte dagen

image

I går var jag bitter och trött men glömde bort att singla slant om huruvida jag ska lägga av med all sorts cykling. Det var kanske bra det för i dag var det superskoj igen. Jag skyller alltså på trainern.

Det blev två timmar landsväg före frukosten. Benen var kvar i sängen först halvtimmen men sen flöt det på bra. Tempot höll jag ner förstås och visst kom hungern till sist men tack vare att jag åt som en gris i går fanns det glykogen att ösa av. Förutom glykogen fanns det hinkvis med pollen i luften för när jag kom hem lät jag igen som Leonard Cohen (som i låten Chelsea Hotel). Men det är inget som påverkar själva cyklandet utan det bidrar bara till min dragningskraft.

I dag ska det firas Valborgsmässoafton/Vappen/Vappu och familjefar som jag är blir det hämtpizza hos några vänner. Sen i morgon tänkte jag cykla igen – har ni hört hur galet det låter?!

Annonser

På den…ja, jag vet inte längre vilken dag det är

I dag började säsongen för pollengnäll. Rösten for i kväll och nu väser jag som Leonard Cohen. Men jag rullade trainer 45 minuter för det fanns det tid till men jag är så kass (och gradvis knäckt av träningsvolymen som folket i Mallis presterar) att jag bara orkade snurra ben i 45 minuter och sen steg jag av cykeln och tänkte ”åt helvete med allt”. Men i morgon hoppas jag att jag orkar stiga upp 6.30 för att köra en Nådjärvare före frukost för då ska det ske om det alls ska bli av i morgon. Senare i kväll ska jag singla slant om framtiden vad gäller cyklingen.

På den… nionde (?) dagen

image

Äntligen väder för en känslig bard! Över 15 grader och jag var felklädd likt en katolsk präst på en maskerad. Svetten rann alltså men man ska ju inte klaga. Kantvinden i tre timmar gav mig verkligen ingen vila men jag kom hem så uppdraget slutfört. På gränsen till trist att träna ensam men jag har blivit bra på att stänga av huvudet och utföra träningen som en kommandosoldat Rambo. Plötsligt har tiden gått och jag är klar.

Om man ska klaga lite så var jag småtrött med dålig kadens etc men jag är väl kanske lite sliten. I morgon borde jag hinna jobba heldag, städa huset och hinna på fotbollsmatch. Och träna! Det lär inte gå men skit i det. Jag får strunta i fotbollsmatchen. Sen lördag har jag räknat ut att det blir tvåtimmarspass före frukost om det inte ska bli trainer. Hela dagen är späckad med allt + ANNAT!

Maximum överkassighet

Enminutare på trainern och jag trodde på flyt efter gårdagens lätta rehabrull med de där korta spurterna. Men tji fick jag för det blev till ingenting ikväll. Eller träning fick jag förstås men det var vek kropp och vekt huvud. Men bra att ha det nu och inte sen.

I övrigt har vädret svängt. Tvåsiffriga temperaturer och imorgon kan det bli riktigt hyfsat väder. Det ser jag framemot.

På den sjunde dagen…

image

…vilade jag. En timme rehabrull på trainern med sex stycken spurter a 10 sekunder/styck blev det. Mycket ointressant att blogga om så vi säger hej svejs och tar nya tag i morgon.

På den sjätte dagen

image

Snöslask och elände var det utomhus men inne i förrådet var det perfekta 15 grader och inne i hjärtat var det ännu varmare och gosigare. Jag var troligen lätt sliten av gårdagens distans för dagens korta trainerpass på 30 minuter och 3×30 s plus 3×3 min på något över ftp gick inte speciellt lätt. Nu ska ju inte träning vara lätt men det vore ju svinkul att producera 700 watt i ett par timmar utan att bli andfådd. Är det för mycket begärt?

På den femte dagen

image

Femte dagen med träning efter en veckas uppehåll och i dag var det en urusel kropp jag hade utrustat mig med. Seg och trött och frusen och…ja, ni förstår. Jag blev hungrig efter en timme och med bara vatten i flaskorna blev det lite jobbigt. Men jobbigt vill man ju ha det för det är ju det som utvecklar. Det blev bara 3 h 20 min och på den tiden får man väl inte bli trött av distansfart men jag tror att kroppen är lite i chock efter femte dagen träning på raken efter det där uppehållet på grund av resan. Sen är inte fyra plusgrader och motvind (ja; ÖVERALLT) inte mitt favoritväder heller. Men hur som helst, allt detta är förklaringar. Vi är ju ute efter lösningar på den här bloggen och lösningen är bara att kämpa vidare.

När jag kom hem fick jag ju denna delikatess i magen så rundan var värd besväret. Ättiden blev ca 73 sekunder.

image

Triss i bra grejer

image

Se detta som ett tips.

Dynamic kedjeolja är vinnare i Tours test. Jag kan intyga och bedyra att den är riktigt bra. Den här är den som jag kommer att använda i åratal framöver. Se det som ett tips, använd vad ni vill eller använd något annat bara för att tonårsrevoltera mot mig men säg inte sen att jag inte gav er lysande råd i all välmening.

Sen har vi Muc-offs Chain Cleaner. Den är både utrustad med god doft och vacker färg och den fungerar.

Till sist en lyxprodukt för den som vill skämma bort sin cykel. Efter tvätt sprayar man cykeln (inte däck eller bromsytor) och putsar snabbt. En tunn hinna bildas som är smutsavstötande och ger en fräschare finish. Dessutom börjar cykeln dofta gott. Bra stuff helt enkelt även om det knappast är en måsteprodukt.

Allt detta förtäljer jag till eder. Var så goda.

På den fjärde dagen

image

Eftersom VM-Sport ordnade en demodag idag och igår var jag och kikade lite på hojar i dagarna två. Lite köpsugen blev jag nog, men såg inget som är avsevärt bättre än vad jag redan har i förrådet. Idag ordnades en demodag ute vid Storsand med möjlighet att testa en cykel med Di2 och lite olika modeller av Treks cyklar. Tyvärr fanns inget i min storlek men jag testade lite i alla fall. Cykeln på bilden testade jag först. Xtr Di2 är verkligen en dröm att använda men en del av mig känner att det är ett verkligt komplicerat sätt att åstadkomma samma sak som Sram gör med ett enklare 1×11-system. Men visst var det fint. Sen var det också kul att testa en hardtail med smala 2.1″ däck och extremt hårdpumpad gaffel. Man blir glad när man får återgå till vad man har igen.

Sen testade jag en heldämpad Trek Powerfly med elmotor. Med andra ord en elmotorcykel. Eller en elmotorassistanscykel. I mina ögon är det ingen elcyklar inga cyklar utan motorcyklar som därmed inte har något att göra i skogen. Men jag tänkte att jag kan ju testa så jag vet vad jag är skeptisk till. Jag ska inte gå in på alla lägen och finesser hit och dit men jag körde i högsta läget (turbo) där den producerar 250 watt från en Boschmotor. När man frihjular kommer ingen kraft och den slår av vid 25 km/h. I skogen var den snabb, helt klart. Framför allt var det ju acceleration som blev grym. I benen kändes det som rehabrull men farten blev ändå som en spurt a la Förstemann. Som cykel betraktat hade den den tydlig traktorkänsla (tänk er en riktigt lätt moped så vet ni lite känslan) men det gick ändå undan. När jag kom ut på grusväg tog det roliga slut eftersom motorn slutar arbeta vid 25 km/h. Jag blev alltså inte riktigt klok på elcykeln. Jag kunde tänka mig en modell med dold motor så jag kunde vinna tävlingar ibland men en sådan här pjäs på gissningsvis 20+ kg hade för lite cykelglädje.

Där fanns en massa fatbikes och plusbikes men de intresserar mig lika lite som…eh, något som inte intresserar mig alls. Jag provrullade en Procaliber med Isospeed också och den kändes väl som en hardtail brukar, men kanske lite mjukare – på ett bra sätt.

Dagens bästa cykel var alltså min Anthem. Den är inte riktigt inställd ännu och den känns ovan med 71 cm styre samtidigt som tekniken är kass. Men det var varmt och skönt inne i skogen så kanske jag kör mtb i morgon?  I dag blev det två timmar och en timme till med torra stigar borde jag kunna skrapa ihop.

På den tredje dagen

image

Det här var lite bättre. Jag fick verkligen ta i, men det gick! En sjua på strax över ftp, en femma kring 345 watt,en trea på 365 och en tvåa på 385. Det var inget som gör någon mörkrädd och avundsjuk men hyfsat är det i alla fall. Men det fanns ingen OOOOMMPFHH! i kroppen så det finns ingen orsak att jubla heller. Jag höll ihop det trots maximal tröghet och det gör att jag förtjänar medalj av kungen.

En del har frågat om mitt träningsläger på hemmaplan som jag brukar ställa till med när de lyckligt lottade i livet är på Mallorca och äter apelsinskivor med kanel. I år blir det inget läger på samma sätt som tidigare. Jag har som mål att träna 12 dagar på raken men jag kommer inte att schemalägga något utan jag kör enligt de normala torgtiderna och fyller sen ut med eget program. Jämfört med tidigare år blir det fler intervaller och helt enkelt tuffare. Sen om det är rätt väg att gå vet jag inte men om jag skulle fortsätta att göra samma sak och förvänta mig ett bättre resultat vore jag verkligen korkad. Därför testar jag något nytt. De tre första dagarna är avverkade och hittills har jag katastrofkänsa i kroppen men då kan det ju bara bli bättre.