Månadsarkiv: januari 2015

Skidförälskelsen är över

Generationsväxling.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Jag vet inte om det var mina döttrars klagan gentemot skidsporten eller mina tröga skidor som påverkade mig men det var inte mycket sol i sinne på dagens lilla skidrunda. Efter att jag sporrat nästa generation till stordåd var det min tur att snurra runt i spåret lite. Jag orkade fyra varv (ca 12.4 km) men det får väl ses som en idiotbonus för planen för dagen var egentligen totalvila. Tempot var skithögt (drygt 13 km/h) och jag sticker inte under stol med att det vara långt över gu-nivåer. Riktigt obekvämt och jobbigt var det.

Imorgon hoppas jag på antingen 3 h cykeldistans eller minst 2 h skiddistans i grunduthållighetsfart (i mitt fall 10-11 km/h).

Några saker under fliken ”Övrigt”

Detta är bäst just nu:

Detta är också bra:

Det tredje som är bra är min träning i januari. Som vanligt blygsamma timmar men jag upplever att jag hunnit med vad jag önskat hinna med. Dessutom har jag fått vara frisk vilket är bra för utvecklingen. Om jag kollade rätt på Garmin Connect har jag en vecka i januari med tvåsiffrigt antal träningstimmar och det händer inte ofta (2-3 veckor i året ungefär). Eftersom jag kalkylerar med en magsjuka och två förkylningar före säsongen drar igång så är det fint att vara nöjd för det lär säkert bli berg- och dalbana före vintern är över.

Vilken hjulstorlek är snabbast?

Alla i hela världen kommer att länka till den här videon (men jag är ganska snabbt ute). Se den för den innehåller en del intressanta grejer. I och för sig vet jag ju att snabbaste hjulstorleken är den som Maku kör på. Men se nu videon och lär er lite nytt. Är 650b snabbast? (Ledtråd: nä.)

100-klubben

Jag sitter här på trainern och känner mig Kingkingking. Hundrade trainerpasset användande Trainerroad avverkas som bäst. Detta är dock fördelat på denna vinter och förra så inget att skryta med. Men ändå ska det firas! Chips väntar mig sen så kaloriunderskottet blir kaloriöverskott.

100!

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Nyförälskad

image

Någon borde kanske stoppa mig snart men nu blev det i alla fall tredje skidpasset på lika många dagar. I dag blev det en runda med brorsan. Nästan 22 km men tack vare vettig farthållning orkade jag bra hela rundan OCH dessutom var det roligt.

Jag känner inte igen mig själv och så vidare men motionsglädjen är stor just nu.

Ny skidutrustning – någon skillnad?

I går fick jag tillfälle att testa min nya skidutrustning. Jag har ju haft ett synnerligt bedrövligt skidpaket som kostade cirka 130 euro för 16 år sedan. Jag har aldrig riktigt gillat skidåkning, men inte heller kanske hatat det fullt ut (ok, ibland i stunder har det hatats men i princip har jag förhållit mig ganska neutral). Jag har ibland kunnat ana att det kan vara roligt, men aldrig egentligen upplevt det. Delvis har det berott på att jag är usel skidåkare, men delvis kan det kanske skyllas på min undermåliga utrustning.

Skidpaketet jag köpte var kanske inget som man skrämmer Cologna med, men med jag köpte i alla fall grejer som jag anser vara på typ Deore-nivå. Skorna är sådana där Salomon med en 8 i modellnamnet och stavarna var av märket Start (tror jag?) med 70 procent kolfiber i (resten bly?). Skidorna blev ett par Atomic Team Classic 3000. Jag tyckte de var fina, men efter att ha googlat lite på skidmodellen så har jag lärt mig att de är synnerligen mediokra (dvs anpassade för en ointresserad motionär). För detta betalade jag 350 euro vilket är väl vad en tävlingsskida kostar på rea… För många ett uselt paket, för mig mer än nog.

Plötsligt händer det.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Första provturen blev det i alla fall i går kväll. Det var lite för kallt för mig, men jag var lite sugen på att testa så jag for i alla fall.

Vad tyckte jag då?

Min spontana upplevelse var att det var en helt ny sport jag sysslade med. Även om jag kunde ana att jag inte hade perfekt preparerade skidor så var det totalt sett en sådan enorm skillnad mot min tidigare utrustning att det var nästan löjligt. Är det så här lätt som det brukar gå för dem som har bra utrustning? Hur får ni ens någon träningseffekt?

Stavarna var sanslöst styva jämfört med de jag tidigare haft. Det for faktiskt framåt när jag parstakade! Skorna är inga värstingskor, men mycket bekvämare och smidigare än de jag tidigare haft. Skidorna kräver kanske lite ytterligare behandling före man får fram det perfekt glidet, men redan nu var jag imponerad. Enda smolket i bägaren är att jag knappast kommer att få uppleva den här totala förändringen en gång till i mitt skidliv. Det är lite svårt att förklara den största skillnaden, men jag upplevde att skidorna for dit jag vill för första gången i mitt liv. De där plastbitarna jag tidigare åkt på känns i jämförelse som att man har två pulkor under fötterna.

En del av er som läser detta vill kanske ha siffror och sådana är förstås svåra att ge på grund av olika förhållanden. Dessutom tog jag i lite mer i går för att det kändes lite roligt. Men tendensen var tydlig när jag såg på varvtiderna: redan halvbilliga motionärsskidor är snabbare än billiga plastskidor (som ser ut som nedan).

Västra Finlands sämsta skidor? Lägg märke till att mittskåran inte längre syns…

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Eftersom jag nu lagt pengar på detta så är mitt mål att skida minst 10 pass med dem ännu i vinter. Det är ju väldigt lite men skulle göra att jag får ihop till 15 pass på skidorna den här vintern vilket är mer än jag totalt sett skidat de tio senaste åren…

Dagen som universum har väntat på

Plötsligt händer det. Skapelsens krona. Universums fulländning. Skidårets största händelse.

Jag köpte nya skidor. Och stavar. Och skor. Och två burkar fästvalla.

Frågan som jag ställer mig: är denna utrustning bättre än den utrustning som jag för 16 år sedan betalade 139 euro för?

Plötsligt händer det.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Nu kan jag vila i frid (eller sluta cykla)

När jag för tusen miljarder år sedan började cykla skedde det på en Marin. Det var egentligen enda lite bättre märket som gick att fås lokalt och att få ens föräldrar att köra land och rike runt för att kolla på cyklar fanns inte som ett alternativ. Till alla unga människor kan jag bara säga att internet inte fanns på den tiden så man var begränsad minst sagt.

Jag vet inte hur jag ska dra ihop snöret kring den här textsäcken men jag hittade i alla fall detta på Twitter i dag:

image

Chris Horner (och hans nya lag vad det nu må heta) kommer att cykla på en Marin den här säsongen. Det finns inga snabba slutsatser att dras, inga tydliga röda trådar kan heller skönjas men jag känner mig 100 år gammal och på gränsen till nostalgisk. Horner avslutar där jag började (inga övriga likheter dock, han är heller ingen favorit så frågan är vad jag yrar om?).

come on no you come on

Jag lever.

Men jag bloggar lite sparsamt just nu bara. Jag läset dock bloggar men det borde jag nog sluta med. Men eftersom jag har en blogg och gärna har några läsare känner jag att jag måste bidra till bloggfenomenet genom att läsa lite ibland. Men ärligt: ju mer och fler bloggar jag läser desto mindre blir lusten att skriva blogg (pratar inte om cykelbloggar för de är alltid bra).

Samtidigt…jag vet att detta kan gå om väldigt snabbt. De mest hängivna fansen behöver inte påbörja sorgearbetet för jag lär inte sluta trots att jag inte just nu orkar trycka ur mig bloggtext tre gånger om dagen.

En orsak till att jag skriver lite mindre är ju att jag börjat bokföra min träning på ett annat sätt och beslutat att för tillfället vara lite mer sluten med vad som sker på träningsfronten. Inte för att jag gör så mycket eller något speciellt bra för den delen men för att jag helt enkelt inte orkar låtsas att mina ben eller mitt senaste gympass är några världsnyheter som måste redovisas i detalj. Men jag kan hälsa från längst inne i mitt huvud att det rullar på bra. Jag lär knappast dyka upp som en komet i vår, men hoppas kanske resa mig likt fågeln Fenix ur askan. Det är det jag siktar på.

Resan fortsätter.

Mallorca, triathlon, skidor och tips

Får ni någon gång känslan att bloggare skriver något mest för att skriva något så det blir ett inlägg?