Månadsarkiv: april 2014

Fartlek

Jaha, ikväll skulle vi köra fartlek. Tre drag av varierande längd. Första gav mig så ont i bröstet att jag fruktade långsam avlidning, andra kände jag mig pigg och höjde farten på dumt sätt och tog slut medan den tredje tog jag slut direkt, andades ett par gånger och fick ny fart och jagade ikapp och förbi alla utom Petter och Rasmus (som föga oväntat drog miljoner watt). Men det var fint att köra sig riktigt trött. Det var utan tvekan hårdaste passet för mig i år. Bra gäng med starka cyklister. Nu hostar jag slem och mår lite halvdåligt men jag får söka medicin så fixar det sig nog.

Annonser

Nittitusen watt

En Nådjärvare. 36 i medel. 132 i puls. Inget speciellt. Får bli storklingan nästa gång.

Strimma av hopp

Idag skulle det ha distansats men min kropp och min frus jobb ställde till det. Men det blev i alla fall 2:30 h i sadeln och lite bättre kändes det idag. Men jag ligger illa till i år måste jag säga. Det känns som om jag legat i ide hela vintern och drömt om storform men vaknat upp undernärd och utsvulten. Med veka ben och med små lungor. Men strunt i det! Jag blir bättre av att cykla och cykla är ju ganska roligt.

Rundtramp som ett lik

Det var lika kasst idag igen. Men idag var jag i alla fall ensam så jag skruvade ner tempot och förväntningarna och cyklade bara en dryg timme i ett tempo som var lågt men skönt. Nu är det bara att ha se till att ha roligt och så får jag väl se om jag småningom får tillbaka fart och ork. Men visst var det lite smått deprimerande att konstatera att det är tre veckor till årets första lopp PP runt. Hur jag ska kunna cykla fort redan om tre veckor är ett mysterium. Men det är väl risken man tar med att träna för lite hela tiden: får man avbrott blir det lätt pannkaka och soffpotatis av det hela.

Utan tillgång till bortförklaringar hade man väl lagt av för länge sedan

Första rundan efter sjukdom ska väl inte vara någon glädjedans men kvällens misär var nog något alldeles extra. Det gjorde ont överallt, jag flåsade trots låg egentlig ansträngning, benen värkte, musklerna var spända som fiolsträngar osv osv tills ni fattar. Om jag på riktigt är sådär dålig är det ingen idé att ens försöka träna mer i år, men jag när ju ett hopp att jag var bara tillfälligt kass. Jag hoppas ju att det var illa pga omständigheterna men en del av hjärnan sa förstås att jag tränat uselt i vinter (vilket delvis stämmer). STFU! Sa jag åt den delen av hjärnan.

Livet är en fest del 2

Idag har jag varit sjuk tre dagar och hemma från jobbet i två. Jag mår bättre och jag är piggare och hade räknat med att jobba imorgon. Därför blev jag tvungen att fara in en sväng till jobbet ikväll och reda upp saker som glömts bort pga att jag legat på soffan och febersovit senaste dagarna. Tyvärr blev jag lite nedstämd när jag kom hem och lade mig på soffan för att vila för att jag känt mig svag i trapporna på jobbet. Domen blev feber på över 38 grader vilket delvis inte känns så farligt men antyder att jag måste ha varit med marginal över 39 senaste två dagarna när jag knappt orkat ur soffan på flera timmar. Jag är kanske ganska sjuk fortfarande.

Det här betyder ju förstås att det inte blir något träningsläger med start inkommande helg utan jag får hoppas på att att vara frisk till helgen och sakteliga dra igång träningen under nästa vecka. Det behöver knappast sägas att detta är jätteproblematiskt för man blir ju inte bra på att cykla när man ligger på soffan och spyr och har feber. Men det är som det är. Jag är inte bitter…det är klart jag är bitter!!!

Livet är en fest

Gårdagen blev en riktig propagandauppvisning i yrsel, huvudvärk, ont i kroppen, ont i magen, svettningar och frossa. En enkel sak som att stiga upp för att gå och dricka vatten blev ett projekt som kunde ta närmare halvtimmen. I något skede kände jag mig som en älg för saltbristen/vätskebristen fick mig att fantisera om en sån där saltsten för vilt. Vore det inte praktiskt med sådana i varje hem? Ni förstår kanske att jag inte var på topp.

Efter en hygglig natt mår jag i alla fall lite bättre, men eftersom jag inte vill smitta ner potentiellt några hundra på mitt jobb så blir det nog att stanna hemma idag. Jag räknar med att ha tråkigt men jag får ju bädda några sängar i alla fall.

Inställd distans

Imorse när jag vaknade lite för tidigt pga ett diffust mående funderade jag kring dagens planer. Jag valde mellan att lägga mig på sängen och må dåligt eller cykla ett distanspass. Eftersom det är länge sedan jag har varit sjuk valde jag att spy lite grann eftersom man blir så lätt i kroppen då. Det tillsammans med ont i kroppen och allmän hängighet har verkligen bjudit på en annorlunda start på dagen.

Tyvärr blir det inga bilder denna gång.

Distans (nästan)

Det blev i alla fall nästan tre timmar cykling idag. Men då var jag tvungen att börja trampa redan 8.15 och det blev en fin runda om än lite för kort. Imorgon på nytt och då längre.

Tre timmar solo

Jag ger mig själv godkänt.