Månadsarkiv: maj 2015

Så fint så till och med gnällspiken Vagcyklist är nöjd

image

De positiva tecknen är så många nu att jag knappt kan räkna dem.

Först av allt fick jag semester i dag. Tyvärr bara snålt tilltaget med 11 veckor nästan men vad kan man när livet är som det är. Efter det blev det kaffestuns hos goda vänner. Hela kaffestunden inföll ju på min heliga träningstid men jag tog med cykel plus förnödenheter till våra vänner och cyklade sen hem. Benen var inte löjligt kapabla men grundtrycket var bra och cruisingfarten var inte långt från den som jag presterar på en landsvägscykel. Dessutom var det regnfritt på gränsen till hygglig värme. Väder och vind är inte allt här i världen men visst gör det tränandet mysigare när allt är på topp.

När jag märkte att det var ganska piggt på benavdelningen beslöt jag att testa mig lite på Stravasegmentet vid Gäddviksberget. Jag har haft stigen där som en nödlösning när det varit ont om tid senaste veckorna. I dag slog jag faktiskt till med ett personligt rekord trots att jag hade en ganska grov miss på 3-4 sekunder. Hur jag ska nå Makus KOM är nog en total gåta men om det blir varmt och torrt senare i sommar får jag göra ett försök.

Jag är alltså totalpositiv som ni märker. Halsen har också blivit bättre tack vare lite kompletterande allergimedicin.

Nu börjar alltså semestern vilket är mer än skönt. Barnen är förstås hemma så något tränings- och viloläger blir det knappast men får se vad det blir. Formen är inte så illa även om det sista saknas. Men jag ser fram emot tävlingsperioden som börjar på onsdag. Först ut är lokala klassikern Brahe MTB. Formen är hyfsad men inte magnikfik och vore det frågan om ett lopp likt Sju Sjöars skulle jag absolut vinna (med nuvarande form alltså). Men nu är Brahe ett lite mer komplicerat lopp som kräver att jag har en bra dag och är på topp för att prestera väl. Målet är absolut att vinna alternativt göra det kämpigt för den som vill vinna. Sen hur långt det räcker vet jag förstås inte. Men skulle man få spela på vem som vinner skulle jag nog placera pengarna på mig själv. Men eftersom jag inte vet hur kroppen reagerar på att köra på max i en timme skulle jag högst slå vad om ett par euro.

Viktigt meddelande: semestern börjar i morgon

image

Klockan 8 gjorde jag misslyckade drag vid Gäddviksberget men det känns som att det kvittar att det kändes illa. Varför? Jo, i morgon känns det kanske redan bättre när kroppen är piggare och semestern börjar.

31.5-14.8.

Jättelångtråkigt.

Halsen…igen!

Jag vaknade upp med halsont för andra gången den här veckan. På något sätt hoppas jag att det är pollen av värre sort som spökar. Det kniviga är att om det är pollen är det bara att köra på så långt kroppen tillåter det, medan om det är en förkylning så borde jag totalvila. Supersvårt val det där men jag tror jag får vila en dag för att vara säker. Eller så far jag ut och lattja en stund på lite stigar.

Men först lite Giro på tvn. Vilket lopp det har varit hittills!

image

Stravajakt som blev till lugnagruppshäng

image

Damen ovanför denna text heter Pia L. Eller kanske Piia? Hur som helst: hon var en av de drygt 20 som jag träffade på när jag skulle köra lite hårt på Brahebanan. Så av min intervall blev det inte så mycket när jag kom ifatt dessa drygt 20 cyklister men före det hade jag burpat luft ur däcket så jag vågade i det skedet inte längre trycka på för fullt med risk för att rulla av däcket. Men jag hann i alla fall konstatera att det är vått i skogen och att kroppen är lite bättre än den kropp som jag senast körde runt Brahebanan med.

Nu blev det att jag hängde med gänget som vi kallar för lugna gruppen som är en grupp inriktad på lägre tempo/nybörjare/folk som för kvällen vill cykla lite lugnare. Jag coachade Piia L ett varv runt banan (eller egentligen yrade jag mest och jag vet inte om hon hörde hälften av vad jag snackade om) och kunde konstatera att hon hade blivit helt sjukt bra på bara ett års cyklande. Om jag själv skulle ha sådan utvecklingskurva ännu skulle Nino Schurter få akta sig.

Det går inte alls just nu men jag hoppas på en bättre framtid

inställda pass och redigerade planer är vardagsmat för tillfället. Det är mycket det ena och ännu mer av det andra men logistiska problem och hushållssysslor är sällan intressanta att läsa om så jag konstaterar att…

A. Jag inte lyckats träna bra på ett par veckor nu.

B. Jag har i alla fall fått vara frisk.

C. Jag kan bara blicka framåt och redan ikväll smiska stig i högt tempo. 

Tävlingar närmar sig nämligen med stormsteg. Jag får ångest av bara tanken för jag är definitivt inte i form, men jag kan ju alltid köra lite old school och tävla mig i form. Train easy, race hard. 

image

Fanklubben är orolig för att idolen cyklar trainer ännu sista veckan i maj.

Nästa vecka har jag tänkt göra mitt bästa på lokala mtb-tävlingen Brahe Mtb, sen följer Vaasa XCO första helgen i juni. Helgen därefter ska jag troligen lida som en hund på Laajavuori XCM. Efter midsommar är det återigen dags för Tahko än en gång. Vad gäller Tahko finns det ju två alternativ, cykla snabbt på 60 km eller överleva 120 km. Anmälan är ogjord och jag har beslutat mig för att köra Laajavuori först och sen bestämma mig angående Tahko.

Efter Tahko blir det en paus från cyklingen en vecka på grund av familjesemester. För att undvika totalt förfall tänkte jag kanske försöka mig på lite löpning joggning lufs under semestern för att lite anstränga kroppen. Jag har aldrig tidigare tränat på det sättet att jag har tagit en total paus mitt i ”säsongen” men det kan bli både intressant och lärorikt att testa något nytt, även om det är ett påtvingat experiment. Förhoppningsvis är resultatet att jag blir hypermotiverad inför slutet av säsongen och kanske till och med lyckas vara frisk i augusti-september då jag ofta brukar bli sjuk. 

Men planer är planer…kortsiktigt ska jag som sagt cykla lite mtb i kväll. Det blir säkert både vått och svettigt, men jag hoppas få upp en hyfsad fart i alla fall. 

Hals

Jag utstrålade knappast någon större entusiasm i går när jag nämnde tävlingen som jag kanske skulle köra i dag. Nu blev det i alla fall så att jag bestämde mig för att köra och som ett brev på posten fick jag halsont undr natten. Inte inbillning, inte superallvarligt men trots det ont i halsen med svårigheter att svälja etc. Kroppen borde tåla lite cyklade i alla fall men att blåsa ur kroppen med maxpuls i en timme känns som en dum idé.

Jag får helt enkelt träna bra i veckan och sikta på en tid under 52 minuter på Brahe MTB nästa vecka. (Jag skämtar bara, givetvis, som vanligt)

I morgon borde jag tävla

Det ordnas en liten kvällstävling i morgon kväll. Mtb handlar det förstås om. Lätt bana bjuds det på så jag borde vara exalterad och cykelsugen som bara den. Men tyvärr är det fortsatt regnigt och kallt och det skulle krävas nästan två timmar i bil för att träningstävla en timme…

Jag vet hur mycket jag behöver hårda pass och tävlingar för att komma igång ordentligt men nu finns inte motivationen att träningstävla på en tisdagskväll en biltimme bort. Ska jag skylla på vädret eller bilfärden?

Men vi får väl se. Kanske det blir tjugo grader varmt tills i morgon och suget kommer som ett brev på posten? Vad säger ni, är jag en latmask?

Första riktiga distansen på 1000 år

Eftersom det krävs fem timmar för att man ska få kalla ett distanspass för distanspass kan jag säga att det är få distanspass i min träningsdagbok från de senaste åren. Men i dag hände det!

Det var inte varmt och det var på gränsen till att jag hade valt vinterhalare. Men det gjorde jag alltså inte och det var ju tur för i dag var det shortspremiär som gällde tydligen.

Men utan att desto mera recensera en helt vanlig runda kan jag säga att rundan var välbesökt, rundan cyklades i ett snällt tempo, rundan var disciplinerad och rundan kändes bra för min del. Dödsvinden bör också nämnas.

Sen över till det väsentliga: en bild OCH en pulskurva!

image

image

Vind så förbannat

I dag var det skön vårvärme, men som sur grädde på moset blåste det helt löjligt hårt. Det var fler än en gång jag på riktigt trodde jag skulle blåsa omkull i kantvinden. Jag mötte på Danke som var ute på en långrunda så jag fick sällskap på min runda på 2,5 h efter jobbet. Om jag hade varit på det humöret hade det gått att köra hem landsvägs-KOM på löpande band…så länge riktningen hade varit den rätta.

Benen kändes faktiskt lite mer souplesse i dag tack vare massagen. Men suoplesse är inte allt, för på grund av den omilda behandlingen de fick så är de helt löjligt trötta. Mängden mjölksyra jag fick av att trycka på mellan rödljusen var tillräckligt stor för att göra något storskaligt och industriellt av. Men det blir bättre har jag tänkt.

Nytt under solen – komplett rapport

image

Nya strumps från Wolftooth Components!

Vad har hänt?

I går cyklade jag på trainern. Tior. Trainer är inget trevligt val i maj men vädret var kass och jag kunde ju ha struntat i att cykla just den dagen men eftersom det är alltför mycket på familjeschemat den här veckan var jag bara tvungen att göra något.

Sen i dag cyklade jag ett par timmar landsväg i ett uselt och inspirerande väder. Direkt efter duschen hoppade jag i bilen för att bli slaktad fara till en massör. Massage är ju så skönt, men det här är frågan om en massör som är uppskattad bland idrottare med verkliga krämpor. Jag fick utnämningen ”Styvaste Benen i Maj” vilket jag kände mig stolt över ett par sekunder tills han en gång till nöp till i mina benstackare så jag trodde att jag skulle börja kaskadspy/avlida/gråta. Att säga att smärtan var massiv är århundradets understatement.

Men! Massören påstod dock att mina piriformis var rätt ok och att min ”smärtpunkt” är högre upp. Jag kommer inte ihåg exakt vad han sa, men det var någon nervhög (snett uppåt/inåt från höftkulan) som var tight och öm. Enligt massören är det ingen överraskning att jag har känt mig svag i ena benet ibland. Men nu är hoppet stort att jag ska bli som pånyttfödd som cyklist. Mina ben har känts helt ok men enligt massören var de i bedrövligt skick. Vilken utvecklingspotential alltså!