Författararkiv: vagcyklist

Tinker Juarez och andra hjältar

När jag började med cykling för cirka 25 år sen var Tinker Juarez en av mina första idoler. Ja…jag var så ung då att det kändes rimligt med idoler. Redan då var inte Tinker bäst (bland annat Frischkneckt och Djernis var ju avsevärt bättre). Men han var cool. Se bara på den här bilden: 

Nu är Tinker rätt gammal men han tävlar fortfarande i långa lopp och vinner fortfarande ibland i mindre sammanhang. Men i det stora hela lever han ett ganska enkelt liv och för en anonym tillvaro på Instagram. På hela Instagram kan det inte finnas en snällare människa. Alla inlägg börjar med ”Hello everyone” och han är väldigt ”happy”, grateful” och ”blessed”. 

Förutom att jag har tänkt på Tinker så har jag tränat. Jag har haft förkylningssymptom utan att direkt bli sjuk. Så har det hållit på ett par veckor. Ena stunden supervarm och seg, följande stund som en vanlig homo sapiens. Men träningen har gått hyfsat. Jag har skippat alla gympass i ett par veckor för att orka med livet och nyckelpassen. Det har funkat men jag börjar bli plufsig som en amöba så nästa vecka får jag ta tag i styrkan igen. Det ser jag fram emot! Men jag går framåt vilket är trevligt. För att ta ett exempel ur träningsdagboken så körde jag 11.11 3×10 på 311, 301, 297 watt. Med andra ord så föll jag igenom rätt rejält. Igår, 9.12, körde jag 4×8 på 319, 319, 316, 321. Mycket siffror för att visa på någon sorts utveckling. 

Sen har jag köpt nya handdukar till toaletten men eftersom jag inte har en sån blogg där jag skriver bara en massa blaj så tackar jag för mig. Vi ses!

Annonser

Testresultat

Jag gjorde ju ett Padilla-test hos Petter på Pettsson Coaching här om veckan. Ni vet: laktattest var fjärde minut och så kör man tills man slocknar. Resultaten ser ni ovan. Jag vet inte hur man ska förhålla sig till resultaten. Jag vet att jag hade mer att ge (redan det att jag vek ner mig med kadens på 92 säger kanske något), men jag vet också att jag torde vara bättre om 5-6 månader. Men viktigast att få lite koll på trösklar och också i viss mån få se lite vad som bör göras i vinter om jag vill bli bättre. 

Squirt Lube med mera

Följer du mig på Instagram såg du för ett par veckor sedan att jag fick produkter från Squirt. Den uppmärksamme ser också lite andra produkter än bara kedjevaxet (chamois creme och tvättmedel för att vara exakt) men nu snackar jag kedjevax för kedjevax har jag testat. 

Kedjevax lägger man på kedjan. Men före applicering kan man gärna tvätta kedjan ordentligt, det är i alla fall så Squirts instruktioner lyder. Men jag är en rebell så jag applicerade vaxet på en ren kedja, en supersmutsig och en slarvigt tvättad med rostfläckar. Alla scenarion funkade men man borde väl göra enligt instruktionerna för bästa resultat. 

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att säga något poetiskt om kedjesmörja. Men Squirt funkar fint och framför allt för torrare och renare förhållanden verkar den kanon. Mucoff wet och dry rankar jag lite lägre, medan på basen av mina erfarenheter hittills jag troligen skulle välja Dynamic om jag behövde en produkt to rule them all. Men för torrt före och för den som orkar hålla drivpaketet rent mellan varven är Squirt ett fenomenalt alternativ. 

Jag har börjat med Swift

Nej, rubrikren var bara click bait. Jag har inte börjat med Swift. Jag testade det ett par gånger i vintras men det var tråkigt på ett ovanligt tråkigt sätt. Ge mig siffror, ge mig helst watt och sen kanske en bra tv-serie så är jag nöjd. Så jobbar jag. 

Den här veckan har jag dock knappt jobbat. Om man med jobbat menar tränat. Det har varit vilovecka och då mår jag ofta rätt skit de första dagarna och nu fick jag mig också en finfin förkylning. Men jag vilade stenhårt hela veckan så nu till helgen blev jag helt ok igen. Så igår klämde jag till med ett förvånansvärt lyckat intervallpass. Idag körde jag först solodistans i 1.40 tills elitkillarna Petter, Rasmus och Kennet kom ikapp mig. Fram tills att de träffade mig hade jag snittat ca 193 watt. Efter att jag hakat på dem och trampat 30 minuter i deras sällskap var snittet upp i 214. Körde de alltså lite hårdare än jag? Är påven katolik? Nåja…nu hade jag mtb med 2×361 dubbar i däcken och de körde mer lättrullat så helt uselt är det inte. Men jag kom hem med 3 h på klockan och 216 W i snitt vilket är högt för mina distanspass. Hur högt? Somnapåsoffaneftermatenhögt. 

På tisdag ska jag köra Padilla-test är det tänkt. Formen är rätt usel men fattar inte varför jag skulle hemlighålla med sånt så lägger väl upp hela resultatet på bloggen när det klarnar hur det gått. 

Frid!

Trött/går på rött

Äntligen är vecka tre av första träningsblocket över! Nästa vecka ska jag ha lugn vecka/vilovecka vilket är otroligt efterlängtat. Jag vet inte när jag senaste väntade så mycket på något? Julafton 1985? Mitt första barns födelse? 

Jag är, som rubriken antyder, helt slut nu. Men det är som det brukar kunna vara sista veckan i ett tre veckors block. Men viloveckan brukar reda upp tröttheten och så länge man helgar viloveckan brukar det gå bra. 

Det är svårt för mig att avgöra om någon vill veta vad jag tränat. Men ni som inte vill kan sluta läsa nu. Veckan som gick:

1 pass rinkbandy ca 50 min.

1 pass gym ca 40 min.

1 pass distans ca 3 h.

4 intervallpass på trainern dvs 4x ca 1 h. 

Egentligen är det ju ingenting: bara cirka 9 h träning. Men jag blev ändå trött. 

Livstecken (orkar inte vara rolig)

Jag vet inte hur det gick till men i onsdags var jag på löptur med dessa två. Jag har sprungit cirka 10 rundor i år (och totalt kaske 25 rundor på 15 år) och männen på bild är…tja, lite bättre än jag. Men jag överlevde! Nu ska det sägas att de knappt blev svettiga medan jag var genomblöt när vi kom tillbaka. Men det ska vara skillnad på ickelöpande, halvfeta motionärscyklister och elitlöpare, även när tempot är lågt. 

I övrigt så är jag tillbaka i den dagliga rytmen med träningsprogram från Brännlund. Jag skulle knappast hitta på så jobbigt program om jag gjorde det själv. Men så gott som varje vecka känner jag att jag klarar av det. Att stirra på wattmätaren är inte så glädjefyllt just nu. Gårdagens tröskeltior var ungefär 25 watt sämre än för ganska exakt ett år sedan. Nu kanske en del av dessa 25 watt kunde förklaras av byte av effektmätare men jag vet att formen är mycket sämre än vid samma tid ifjol. Det bästa är att det inte gör så mycket. Ifjol presterade jag bra på ftp-test redan i oktober vilket gjorde att jag förvisso blev bättre men mitt ftp lyfte aldrig riktigt. Men nu hoppas jag i stället få en hyfsad utvecklingskurva i vinter. 

Power2max ngeco rotor 3d24 110-s

Äntligen är jag tillbaka i wattvärlden! Det negativa jämfört med Vector: det är inget lätt vevparti (till exempel 100 g tyngre än ett 105). Men det har väl ingen betydelse. Nu är det bara att tuta och köra. 

United states of nåja

Snart börjar jag träna igen. På riktigt. Med watt och så. Egentligen skulle jag börja med ”riktig” träning i måndags men plötsligt ville en person köpa mina Garmin Vector 2 och eftersom jag hade haft lite strul med dem i våras/somras så var jag inte alltför fäst vid dem (fick till sist helt nya på garantin). Pengarna räckte precis till ett Power2Max NGeco Rotor 3d24 110-4s (pust!) så jag tror jag bytte upp mig. Men det återstår att se. Det är ju löjligt att inte kunna dra igång träningen utan effektmätning så visst har jag hållit igång i veckan. Styrketräningen försöker jag komma igång med men där går det trögt. Jag har inte fått någon vana ännu vilket delvis är lugnt för jag gör det mest som hobbyverksamhet. 

Sen gjorde jag min utmaning också…det vill säga jag sprang till jobbet och tillbaka. Det är ”bara” 2×8.5 km men för mig var det galet långt. I och för sig har det varit roligt med lite löpning nu under mellanperioden. Samtidigt känner jag att löpning stjäl energi från all annan träning (jag rinkbandar, gymmar och cyklar med löpstela ben). När löpningen dessutom innebär en rätt stor skaderisk och stjäl tid från vettigare träning så lär jag nog prioritera ner löpningen rejält. Kanske ett pass i veckan? Det är ju inte så att det är jätteroligt heller så någon stor personlig förlust är det inte att löpa så lite som möjligt. 

Idag är det söndag. Söndag betyder utomhuscykling. Dubbdäcken har åkt på vilket inte är någon större fröjd. Men utomhusluften är fortfarande värd besväret. 

Tre grejer

Den här bloggen uppdateras kanske något för sporadiskt måste jag erkänna. Men jag är kanske inte den som skriver om mitt senaste knäckebröd. Men nu har det faktiskt hänt något. Eller tre saker för att vara exakt.

Den första saken ser ni på första bilden. Det är en ny cykel. Det är en Trek Top Fuel 9.8 SL Project One. Kort namn måste jag säga. GX Eagle växlar har den och de funkar som växlar ska (men med sämre känsla än X01/XX1-mixen jag hade på förra hojen), bromsarna (Guide TLM) är likadana som jag hade och sen är det en massa andra grejer som ni kan se själva på bilderna. Men de grejer som jag kan lyfta fram är storleken, lockouten och droppern. Förra cykeln var ärligt talat för liten och den nya känns mycket tryggare och har en helt annan balans. Förra cykelns lockout var total bedrövelse men den nya är av helt annan kaliber – bra Fox! Droppern var ett måste. Framtiden är här. 

Följande bild illustrerar löpning. Jag har i oktober sprungit cirka sju pass. Inget pass har varit längre än fem kilometer men det är väl så cyklistben ska vänjas. De senaste 15 åren har årssaldot löppass varit runt tre så ni förstår att detta är revolutionerande. Jag har ingen direkt plan med detta lufsande men eventuellr vore det kul att kunna joggpendla en gång till jobbet ännu i höst. Det skulle bli 2×8.5 km och jag orkar givetvis springa den sträckan redan men frågan är om senor och muskler håller. Första rundan ”sprang” jag med kilometerfart 6.20. Igår kväll var jag ute för att lite testa benen och de höll väl någorlunda för 4.42-tempo. Det fanns väl inte någon anledning till detta tempo annat än att jag sagt åt frun att jag får köpa nya löparskor om jag kan springa under fem minuter på min vanliga runda. Det gick…så nu måste jag kanske köpa nya skor. 

Förutom allt detta har vi varit på semester till Rhodos. Där bestämde jag mig för att träna i vinter igen. Eller om vi säger som så: cykla och ha roligt kommer alltid att ingå i min vardag, men inför nästa år görs det igen enligt en plan. Samarbetet med Samuel Brännlund fortsätter. 

Soffan del 2

Det löps i soffan. Eller löps och löps; det lufsas i soffan. Jag har nu i hela två veckor hållit mig till planen om att löpa två korta rundor i veckan. Det har blivit 4.2 km långa rundor vilket förvisso är skrattretande men också nödvändigt. Idag, på den fjärde rundan sprang jag första gången utan att smärtan låg och pyrde där i askan. Just dagens runda var en svindum idé för tidigare under dagen hade jag kört mtb på regntunga grusvägar i drygt två timmar följt av gräsklippning. Så nu fick ni lite skryt och samtidigt ett tips hur man inte ska träna.  

Jag har också hunnit med säsongens sista landsvägsrunda. Eftersom jag inte cyklat på en vecka kom watten lätt och årets mellanmjölkigaste pass kunde antecknas i träningshäftet. 250 W i två timmar med jämn fart är något som jag sällan sysslar med annars.

En del av mig ville kanske försvara ledningen jag hade i GIF Mtb Cup. Men…mentalt har jag redan avslutat säsongen även om det finns en gnutta form kvar. Men brist på tävlingsredskap bidrog förstås också. Men stort tack till GIF som ordnat en suveränt fin cup! Jag blev till sist tvåa och fick en pokal och produkter från Muc-Off.

Inkommande vecka kommer det en ny mtb med mitt namn på (bildligt talat – i själva verket heter den Trek och det gör inte jag). Tyvärr ska jag och familjen till Rhodos så cykeln får vänta lite. Men jag är smått exalterad inför cykelns ankomst. Det blev en sådan här (men med en dropper och mina ”gamla” hjul, dvs DT Swiss XMC 1200):