Författararkiv: vagcyklist

Viloveckan slut

Snart är hösten här. Viloveckan är över och jag konstaterade att det är tre träningsveckor kvar av säsongen. Efter de tre veckorna gör jag lite struntgrejer för att hålla igång kroppen tills alla tävlingar är över. 

Under veckan har jag tävlat. Jag skrev lite om det på min insta men för de som inte följer mig där kan jag säga att jag blev tvåa på en rätt knixig bana i Kokkola. Det var roligt att tävla där och det är kanske veckans motto för när jag inte såg framemot lokala motionstävlingen Nykarlebyloppet valde jag att avstå. Det blev en snackdistans med Danke istället och det var troligen trevligare än mjölksyrafest. Jag lovade mig själv för två år sedan att aldrig mer köra motionslopp på landsväg och det har jag hållit någorlunda. 

Sen har jag lekt lite med Project One utifall det blir en ny cykel småningom. Den här till exempel kostade helt vansinniga 10862 euro!

Jag har ju inte direkt nött upp den cykel jag har men den är i minsta laget. Att sälja en värstingcykel är kanske inte helt lätt men jag jobbar utifrån att det ska lyckas och att det blir en ny Trek i mer eller mindre liknande utförande som den jag har nu. Jag har varit brutalt nöjd med min Top Fuel i år och det har varit bra med lokal support från VM-Sport när låsreglaget på Fox dämparna krånglat. Före kommentarsfälten fylls med andra tips så vet jag att nya Anthem ser väldigt intressant ut och sen såg jag en Cannondale Scalpel SE 2018 som såg riktigt cool ut (120 mm, dropper, 2.35 osv). Men man kanske se cool ut på en Top Fuel också? Om inte…får jag väl fortsätta att vara mig själv. 

Ett fantastiskt tips

Det finns så mycket värdelöst på Youtube. En av de som inte gör värdelöst innehåll är Francis Cade. Londonbo (för mig som lantis känns hans boplats som London) som videobloggar om cykling. 

Ibland blir det kanske för mycket med alla oakleyglasögon, raphatröjor, kaskhjälmar, kaffesnack och en allmän känsla av att folk fikar minst fem gånger på varje runda. Men det är ändå sympatiskt och framför allt väldigt snyggt och med bra musik. 

Regndag

Söndagar brukar betyda distans men den stökade jag undan igår med Petter och Danke. Kvar på träningsveckan fanns 6×3 min max men på grund av vädret och allmän seghet rullade jag bara en timme i ett väder som till stor del kan beskrivas som ösregn. Träningen har varit lite svajig senaste veckorna. Jag har tränat men är nog långt ifrån den känslan jag hade i maj och juni. Men nu blir det vilovecka med två, eller åtminstone ett, race så kanske det tillsammans med jobbstart och bättre rutiner leder till att skutan hamnar på rätt köl igen. 

Det har ju hänt en massa under sommaren när jag knappt bloggat; personlig utveckling, andliga insikter och god mat och allt däremellan. En sak som känns halvaktuell är att jag troligen (men lika troligt inte alls) kommer att sälja min Top Fuel. Den är alldeles kanon men lite gräver det i bakhuvudet att jag borde ha en storlek större. Jag lär väl återkomma till det här men om det redan nu finns någon intresserad går det bra att ta kontakt redan nu. Bilder och specifikationer hittar ni på bloggen. 

Mot framtiden del 1

Ni ser en dropper på bilden. De flest av er vet ju vad det är för det är verkligen ingen  nyhet. Det som däremot är relativt nytt är användningen av droppstolpar bland den ofta viktfokuserade världseliten i XCO/XCM. 

Eftersom jag inte vill vara omodern har jag länge funderat på att testa en. Nu fick jag chansen när jag hittade en mycket billig på begagnatmarknaden. En ganska ful och tung tingest av märket TransX. Senast jag köpte en produkt av det märket var 1993 när jag köpte ett par lila barends med ställbar vinkel. Stolpen har 100 mm drop och har extern vajerdragning vilket är fult men praktiskt eftersom jag snabbt får bort den när jag vill köra med vanlig stolpe igen. 

Idén med att köpa den här var att jag ville ge mig tillfälle att testa en och sen antingen bli besviken eller småningom köpa en lite bättre, lättare och med intern vajerdragning. Som det ser ut efter första testrundan så lutar allt mot det senare…

Enda nackdelarna med en dropper är egentligen vikten och risken med en grej till som kan gå sönder. Sen gäller det också att lista ut var man och hur man vill använda den. 
Jag vill helst inte dra för långtgående slutsatser av en provtur men som jag ser det just nu är dropperreglaget mycket användbarare än dämparlåsningen (som i och för sig inte funkat många dagar på den här cykeln). Är detta framtiden? Ja, det är framtiden. Innovate or die.

Mellantid

Det är en mellanperiod här just nu. Dels på bloggen för som ni kanske märkt så har jag bloggat sparsamt här de senaste månaderna. Jag har inga planer att sluta med bloggandet utan jag bloggar bara sparsammare just nu. En vacker dag blir det tätare mellan inläggen. 

Men det är också mellanperiod med träningen. Jag har denna vecka varit rätt lat. Det har inneburit tre stycken timmespass och en runda på tre timmar. Detta följt av en liten trip till Umeå där jag är just nu. Nästa vecka tänkte jag försöka få en vecka med lite tanke bakom träningen igen. På torsdag är det lokal cuptävling i Kokkola så dit ska jag förstås. Sen är det nationell tävling i Seinäjoki på söndag men får se om det blir aktuellt. I övrigt tänkte jag inte tävla i juli. Det är förvisso FM i XCO senare i juli men där har jag inget att hämta så det får vara. 

I augusti blir det antingen Rokua eller Jämi och sen lokala cupen i Kokkola, Brahe MTB, FM, Botnia och till sist Sju sjöars. Efter det är säsongen helt enkelt slut. 

Tahko 2017 – när form och flyt inte möts

Jag startade Tahko igår utan några desto större resultatmål, men jag visste att formen kunde räcka till topp 30 samtidigt som jag drömde om topp 20 om allt klaffade. Nu kan jag väl berätta direkt att ingenting riktigt klaffade. 

Tahko är en speciell tävling där starten med cirka 600 (?) cyklister kan vara rätt trång. Trots att jag stod i andra startled fick jag en bedrövlig start där det tog totalt stopp. Uppe vid vägen var jag inte ens bland de 100-150 första. Sen försökte jag ta placeringar men jag ska inte tråka ut er med detaljer men uppe på Kinahmi visste jag att det var kört med tanke på finare placeringar. Jag beslöt där och då att a) ta mig i mål utan skador och b) njuta av dagen. 

Det ska erkännas att jag åtminstone inte i år tränar för att cykla runt och njuta av vädret på tävling. Jag är därför, givetvis, väldigt besviken med hur det gick. Men samtidigt är jag ganska nöjd med att ha ställt om från prestation till njutning. Jag cyklade runt, stannade och åt på flera stationer och hade det rätt mysigt. På sista stationen tog jag mig till och med tid att äta våfflor. 

Före loppet hade jag en plan om att prestera något bra den här gången på 60 km och sen aldrig komma tillbaka. Nu vet jag inte riktigt. Den resultatmässiga floppen tog kanske mer på cyklistsjälen än jag vill erkänna i ett blogginlägg. Om jag orkar träna ett år till så finns ju Tahko kvar. Samtidigt upplevde jag farten jag höll idag (kom i mål på 3.08 eller något sånt) som fullt möjlig grund för ett andra varv… men det finns andra utmaningar i livet/cyklistlivet. 

Vi får väl se. 

Med detta drar jag ett streck för tävlingssäsongen 2017 – del 1. Nu ska jag inte träna på 2-3 veckor utan bara cykla och ha roligt (vilket jag har när jag tränar också förvisso). Sen ska jag se vad jag tar sikte på under del 2. 

Ett tips för hängmattan och det är vägen som är mödan värd

Om du vill ha något snyggt, gratis och läsvärt för en kvart i hängmattan i sommar så kan jag rekommendera Gran Fondo Cycling Magazine. GFCM finns som mapp till telefonen eller din lilla tablett och den är både bra och gratis. Fyra nummer av tidningen finns hittills och det är en imponerande digital produkt som är riktigt snygg. Inriktningen är mot landsvägshållet, med cykeltester, fantastiska bilder och lite allmänna texter. Enda minuset är att det är mycket reklam men på något sätt ska ju produkten finansieras och dessutom är reklamerna till 95 % sådana som estetiskt passar in i sammanhanget. 

I övrigt vaknade jag imorse med slitna ben. Inte så där hopplöst trött, men det märks att jag cyklade knappt 15 timmar förra veckan. 15 timmar är väl vad det är och säger väldigt lite om sakers tillstånd. Men oberoende intensitet är det en väldigt hög siffra för mig. Jag vet inte ens när jag senast var uppe i något liknande. Det har inte hänt tidigare i år, knappast heller ifjol, men eventuellt på hemmaträningslägret 2015 (om jag hade något sånt då?). På basen av detta kunde man tro att Tahko är ett stort mål för mig i år men det är det nog inte. Jag har hela våren varit inställd på att istället delta i Tampere MTB men när det loppet ställdes in valde jag trots allt Tahko för att…tja, ha något att göra när jag ändå tränat. Formen är just nu god men jag tänker inte lägga några resultatmål på mig själv. Det får gå som det går. En del av mig hoppas ändå på ett hyfsat resultat för det här är troligen sista året jag bryr mig om att cykla ”snabbt” på Tahko. Men ändå är det resan hit som varit det roliga. Resten är bara en bonus. 

Efter Tahko kommer jag att ta en liten minisemester från träning, watt och program. Jag ska cykla förstås och ha roligt men göra lite annorlunda saker på cykeln. Kanske det blir lite långrundor? 

Quarq Shockwiz

Förra veckan fick jag ett par lådor som var och en innehöll en stycke Quarq Shockwiz. Eller för att vara korrekt: varje låda innehöll följande saker. 

Vad är en Shockwiz? Tja…det är enkelt sagt en mackapär som mäter tryckförändringar i din dämpare/gaffel och via en app ger feedback om hur du kan ändra inställningarna för att få en väl avvägd dämpning. Det här är något som alla gjort på känsla hittills, men nu finns det alltså hjälpmedel även för detta. 

Här ser ni en vy hur själva appen ser ut (på denna skärmdump hade jag ännu inte pumpat i dämparen, därför lite lustiga värden):

En på gaffeln…

…och en annan på dämparen.

Efter att man monterat, installerat och kalibrerat Shockwiz till din dämpare/gaffel är det bara att ge sig ut och härja i skogen med en dämparpump. Appen ger feedback och jag vill påstå att feedbacken är både rimlig och relevant. I appen kan man till exempel välja hurudan inställning man vill ha, beroende på hurudan cykel man har eller hur man vill cykla. Jag lekte både med inställningar för ”Efficient” som är ungefär XC/race. Den upplevde jag som en snabb, men lite obekväm inställning. ”Balanced” är mera mot stigcyklingshållet och kanske mer som de flesta njutcyklister vill ha det. 

Det som är riktigt bra med appen är att den är väldigt pedagogisk. Allt finns förklarat i submenyer vilket gör att man i princip inte behöver ha koll på grundläggande vokabulär när man börjar leka Shockwizleken. 

VM-Sport kommer att börja hyra ut denna för 50 euro per helg. I mitt tycke är det en rätt bra investering om man upplever att man vill lära sig mer om sin cykel eller helt enkelt få ut maximalt av den dämpning som man betalat för. 

Vill man få ut maximalt av helgen med Shockwiz rekommenderar jag att man noggrant kollar bland annat videona för montering och inställning före man hyr hem någonting. 


Sen är det heller ingen dum idé att lära sig lite om appen före man springer till VM-Sport och hyr Shockwizprylen. 

Eftersom det är svårt för mig som oavlönad amatörrecensent att orka tänka på allt så kan jag också rekommendera stt du tar en titt på en riktig recension av ett proffs.

Är Shockwiz framtiden? Tja…det är ingen livsviktig pryl, men det är absolut värt tiden du lägger ner. Jag är ofta en sån som inte funderar mycket på dämpare hit och dit men ett par lekstunder med Shockwiz har gett mig några insikter trots allt. Finns det något direkt minus? Tja…jag tappade ofta kontakten mellan telefonen och själva enheterna. Denna kontakt sker via Bluetooth. Glädjen jag kände var rätt begränsad när jag stod i skogen och försökte få kontakt mellan enhet och telefon medan myggorna sög mitt epoboostade blod ur min bleka kropp. Men kanske jag bara är oteknisk? 

Kållby MTB 2017

Det blev tävling på fredagskvällen trots allt. Magen blev bättre under fredagen och sömnbristen fick jag åtgärdat genom att ligga och vila på en filt på gräsmattan en stund på eftermiddagen i sällskap med en bok. Jag visste att benen skulle vara i bästa fall sisådär men eftersom jag gärna deltar när det ordnas lokala tävlingar blev det alltså att ställa sig på startlinjen igen. Många av de som ofta brukar delta i lokala kamper uteblev men trots endast cirka 20 deltagare fanns det ändå gott om utmanare som såg till att det skulle krävas hög fart för att vinna. 

Starten gick och jag körde med lite halvfart första kilometrarna för att få igång benen. När vi lämnade skolan bakom oss höjde jag successivt på farten och fick småningom en lucka. Sen körde jag halvhårt till hårt i en kvart och sen började jag köra ekonomiskt (dvs så avslappnat och smart som jag kunde) för att få en så trevlig resa som möjligt. Till sist vann jag före Kuoppala och Jakob. Kul med vinst men minst lika kul var det med en bra träning i tävlandets koncentration. Eftersom jag var trött och ställvis höll för att inte helt köra mig sönder och samman igen blev det avsevärt lägre effekt än på torsdagen vid Patamäki. Medel landade på 285 och NP blev väl cirka 290. Men banan var ställvis riktigt våt så det var nog jobbigare än siffrorna visar. 

Tack till Mård och gänget som ställde till med lopp! 

Patamäki XCO

Ny tävling på ny plats i fantastiskt sommarväder – GIF:s lokala cup fortsatte igår kväll med nya utmaningar. Patamäki i Kokkola var platsen för drabbning. 5×4 km på en flowig, rolig bana med hög fart, mycket stigar och ett parti med hyfsade (läs: jobbiga) stigningar. Banan passade väl mig ganska bra för jag lyckades vinna. Maku och jag hängde ihop knappt två varv och i något skede fick jag en lucka som växte till knappa minuten. Eftersom jag visste att Maku med flera knappast var speciellt långt bakom fick jag ta i rätt rejält. Normalized power på 342 watt säger kanske något om att jag fick ta i rätt rejält.

Tyvärr hade jag ätit ganska dåligt på dagen (spenatsoppa till lunch och risgrynsgröt till middag funkar inte för mig) vilket ledde till magont efter tävlingen och under natten. Det blev lite halvkass sömn så nu är jag lite småspak med lite halvöm mage och därmed är jag tveksam till kvällens lopp i Kållby. Men dit är det sex timmar så jsg får se helt enkelt om jag deltar.