Att träna med plan – mina tankar

Senaste veckorna har jag fått flera frågor om min träningsplan. Jag har ju tidigare inte tränat enligt en nedskriven plan, speciellt inte en plan utformad av en annan person. Jag tänkte därför skriva lite utgående från mitt perspektiv om det här. 

En av orsakerna till att jag valde att söka hjälp var min usla tävlingssommar. Egentligen gick det inte åt skogen med själva träningen men jag har ofta tvivlat på min träning under vinterhalvåret och efter att jag var sjuk och missade första halvan av säsongen och sen förstörde min cykel i den där bilincidenten kände jag helt enkelt att jag tappade den röda träningstråden. 

Revanschlust är en bra drivkraft, så också bensin. Men båda dessa har en tendens till brinna ut väldigt snabbt om man inte tyglar dem. Jag ville inte sitta sex månader på trainern och tvivla på min riktning.

Vidare vet jag att jag har ett begränsat antal timmar att träna på. Kan jag inte träna mycket kan jag i alla fall försöka träna genomtänkt. Många tycker att sådant skapar stress och glädjelöshet men för mig är det helt tvärtom. Strukturen ger lugn. Däremot har jag ofta upplevt stress under vinterhalvåret när jag försökt träna mycket utomhus och med, för mig, mycket volym. Två timmar utomhuscykling en onsdagskväll i februari må låta som bra avkoppling men när detta ska upprepas flera kvällar varje vecka blir det bara stress av det hela. Sen ska man tvätta cykelkläder varje kväll, fixa med cykeln och liknande framstår de där tuffa, men korta, trainerpassen som rena paradiset. 

Det som är svårt med att följa planen är att jag hela tiden måste tänka efter lite extra. Distanspassen på söndagar försöker jag köra med handbromsen på så jag inte totaldödar mig inför de kommande dagarna. Intervallpassen ska hitta rätt plats i veckan. Orkar jag köra tröskelstege efter torsdagsstädningen? Hinner jag med ett sweetspotpass före lördagsfrukosten?

Jag är själv extremt förvånad för planen har faktiskt lett till mindre träningsstress. Man kan ju tro att man blir stressad av att varje vecka ha en plan för vad som ska göras. För en del är det säkert så. Men jag tror att det är A och O att ha ett mål man jobbar mot, annars kommer tvivlet och stressen krypande. Dessutom tror jag att det gäller att vara ärlig mot sig själv när träningen planeras. Jag har inte mer än 8-9 timmar att lägga på träningen under vinterhalvåret och då måste planen utformas utgående från detta. Många gör tvärtom: drömmer om att kunna snitta en massa timmar och gör sedan en träningsplan som är överdimensionerad och kanske till och med skadlig på sikt. Då är det ju träningsplanen som är direkt felaktig. Men många tar detta som en erfarenhet att själva konceptet med en träningsplan är fel för dem. När det handlar om att själva planen är fel dimensionerad. 

Jag går trots allt inte omkring och tänker på planen stup i kvarten. Några gånger i veckan tar jag en titt på den för att kunna planera min vecka men jag känner i princip aldrig att jag bockar av ett måste i en lista. När jag tränar vet jag vad jag ska göra, men det är ändå lika roligt och endorfinerna vet inte om att detta som jag just gjorde var planerat. 

Sen när det blir dags att köpa fatbike, skaffa skägg och börja cykla tre varv på Tahko MTB lär jag inte bry mig om att träna enligt en plan. Planen handlar om att optimera tiden, men också lära sig något på vägen. Men när fokus förflyttas från tidsoptimering till rolighetsoptimering blir det troligen dags för mig att lämna planerandet bakom mig. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: