Söndagsnöjet

Min första tanke när jag steg upp i morse var att det inte blir något distanspass i dag. Det hade snöat 5-10 centimeter på natten och snöyran/snöstormen bara fortsatte. Plogbilarna brukar inte vara så pigga på söndagsmorgnarna så någon assistans kunde jag inte vänta mig från det hållet. 

Men jag fick sällskap av Danke och Piia så då var det bara att tacka och ta emot. Jag kan inte påstå att det var direkt kul men det var ändå cykelbart till stor del. Men det gick sakta och segt och växlarna hoppade och lite lika var det med mitt humör också. 

Men det är ju frivilligt. Efter en hel vecka med bara trainern och fläkten som sällskap var det ändå positivt med sällskap och frisk luft. 

Vattnet i min flaska frös ganska snart för så uppför sig vatten i minusgrader. Tre deciliter vatten på 3 h 15 min var tydligen för lite (givetvis äts det ju inte heller i onödan) för när vi släppt av Danke började jag känna mig seg och med knappt tre kilometer kvar blev motvinden, den piskande snöyran och de olpogade vägarna för mycket för sista kilometrarna snittade jag kanske 12 km/h och därmed får man väl definiera det hela som en bonk. 

Efter att jag fått tillbaka känseln i fingrarna satt jag ännu 10 minuter på en pall. Det var skönt. Jag överlevde!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: