Nådjärvare i grusvägsvariant med zombiekropp

Jag ville spara lite tid i kväll så när frun kom hem sa jag att de får äta men att jag sticker ut på en runda och äter senare. Såna idiotfasoner funkar jättebra när jag är i form men nu när jag är fysiskt i något slags halvtaskig novemberform funkar det tydligen inte.

image

Rundan började bra. Jag såg en rådjursfamilj och hade det riktigt mysigt. Nya Superflyn övertygade och jag hade riktigt skoj. Det var roligt att cykla helt enkelt. Kanske, kanske jag cyklade lite för hårt i något skede för efter 1 h 15 min när jag stannade för att byta musik på Spotify krampade baklåret. Efter 1 h och 15 minuters grusvägstrampande! Men det gick bra att fortsätta men jag märkte gradvis att jag blev låg på energi. Farten blev lägre och lägre…30 km/h…28…27…24…20…17. I det skedet började jag känna en lätt desperation. Jag hade bara cirka 10 km kvar men jag var inte helt säker på om jag skulle ta mig hem. Jag försökte en stund till men till sist gav jag upp och ringde frun som fick komma med mat och dryck. Detta alltså 6 km hemifrån… Efter att jag slängt i mig vad hon hade med sig lyckades jag ta mig hem för egen maskin. Det här är typiskt novemberbeteende och nu krävs det bara hårt jobb för att komma igen.

Jag hade tänkt skriva något om hojen men tyvärr är jag för slut men hoppas kunna slänga ihop något tills imorgon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: