Misären

Det är få saker jag är så trött på som den där Raphamisärestetiken där cyklingen framställs som episkt lidande i svartvitt och grovkornigt i en värld där cyklisterna cyklar med tom blick och med öppen mun. Men i dag var det på väg att bli en sådan dag.

image

På något konstigt sätt hölls jag och Danke i alla fall på rätt sida av misärstrecket på tretimmarsrundan, men en timme till hade inte blivit någon fröjd. Orsaken var väl främst det tröga föret, nollgradiga temperaturen och ihållande regnet. Enligt Strava snittade vi 20.5 km/h men det var ungefär vad vi kunde prestera i distanstempo i dag. Det är ju med viss avundsjuka man ser svenska cyklister på Instagram cykla på så gott som torr asfalt.

Helgen har i alla fall varit fin, i brist på mer beskrivande adjektiv. I går skidade jag en sväng och på det stora hela har jag tränat vad jag vill hela veckan. Nästa vecka har frun en massa småresor på jobbet så därmed blir den en lite lugnare variant men det blir nog bra det också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: