Leva som en gris, dö som en hund

#rapha #epic #suffering #vemärdu #jagärdöden

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

I dag fanns det ingen talang i kroppen. Från första metern gick det trögt i dag och det var i och för sig naturligt för gårdagens kombipass med ett corepass, ett cykelpass på en dryg timme och årets första skidpass hade tagit på lite mer än mitt ego ville erkänna.

Men ofta när det känns trögt i början på distanspass så släpper det efter en stund. Jag kan berätta att det gjorde det inte i dag. I dag var det 195 minuter väntan på att komma hem. Sista timmen hade jag en irriterande motvind och med dåligt plogad cykelväg i kombination med en vintercykel på drygt 13 kg i kombination med övertrött kropp kändes det som om jag klättrade Mont Ventoux 4-5 gånger sista timmen. Eventuellt cyklade jag också lite för hårt (men hastigheten i sig var inget att skriva vykort om) för det blev kanske lite mer snabbdistans av det hela. Sen har jag inte utomhuscyklat på ett par veckor vilket förstås bidrar. Trots bara fem minusgrader kan kylan göra kaos med en när man inte är riktigt van.

När jag kom hem blev det fest! Apelsinjuice och chips stod på menyn och det var nödvändigt för jag kände mig mer död än levande en stund.

Skönt att ha undan det här passet för nu vet jag att det bara blir bättre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: