Pyssymäki XCM 2015

Jag hade tänkt skriva en kort roman, men det blir på sin höjd en novell.

image

Jag cyklade en nationell cuptävling igår. Pyssymäki XCM 2015 heter tävlingwn som gick av stapeln i Nivala. För dem som inte kan Finlands geografi så bra kan jag säga att Pyssymäki är det ställe dit landets alla överflödiga stenar fördes när det blev allt vanligare med åkerbruk i Finland på 1840-talet. Dessa stenar har sedan lagts ner på stigar i området och varenda liten stig används på banan plus att man fyllt ut det hela med snabba grusvägar och lite grävmaskinspreparerade XCO-spår. Egentligen många roliga partier men på gränsen till för tufft för 64 km tävling. Vi kan väl jämföra med 68 km Finnmarksturen som gick på 2.17 för Bleckur i dag medan denna 64 km prövning tog 2.50 för Ojala (som dessutom vann med 10 minuter). Sen kan man alltid debattera vilken standard cyklisterna här håller jämfört med Sverige men det säger ju något om banornas olikheter.

Nåja. Starten gick och det gick hyfsat. Farten blev väldigt snabbt i stort sett flat out full speed fullt ös medvetslös och snart sprack det upp i en tätgrupp och en andra grupp (som jag missade). Jag jagade ikapp andra gruppen (med bla Perttula, Pensas, Maku, Sippola och någon till), klarade farten men gjorde en körmiss och tappade gruppen som låg ganska nära ganska länge. Sen jagade jag som en tok men försökte köra avslappnat. Kom ikapp Pensas, senare också Sippola. Sippola stack iväg när jag satt bakom Pensas på en stig, sen gjorde Pensas en miss på en teknisk stig och då stack jag iväg. Sen efter det körde jag igen ensam tills 2/3 av sista varvet då Kansikas (H50) kom ikapp mig. Han lät mig köra på stigarna och tog bara någon kort förning. Sen körde jag i mål någon sekund efter Kansikas.

image

Placeringsmässigt gick det bra. Jag blev sjunde i herrklassen (vi kan kalla det ELIT för det låter så bra) vilket är bästa jag presterat i nationella XCM-cuptävlingar. Sen måste det erkännas att startfältet alltid är mindre i Nivala än längre söderut. Men om man bortser från det så gjorde jag en av mina bästa tävlingar någonsin. Jag cyklade bra tekniskt (ok, förutom missen), orkade trycka på bra på lättare partier (trots extremt lite hjälp från andra cyklister) och huvudet höll ihop som det skulle. Enda som jag var besviken var att jag jag tyckte att jag klättrade halvkasst (dvs blev väldigt trött) men där har jag ingen riktig mätare för att kunna särskilja fakta och känsla.

Men det var jobbigt. Dödsångestjobbigt var det och jag längtade bara efter målet. När målet kom var inte ens lättnaden stor för då mådde jag mest dåligt. Farten var bra men känslan var otroligt kass. Det kändes som ren viljeprestation från och med 20 kilometer ändå in till mål. Troligen borde jag ha kört Joupiska i mitten av juli för att hålla igång långloppsbenen.

Men egentligen…jag är nöjd. Även om det var jobbigt mest hela tiden. Vissa stigar var så krångliga att det kändes som om det borde ha delats ut diplom efter varje parti man klarade av att cykla (cyklade Miljoonan kiven polku varje varv tror jag). Det gick märkbart mycket lättare i år jämfört med ifjol eftersom jag nu kunde stigarna. Om jag orkar fara igen nästa år ser jag ingen orsak varför utvecklingen skulle avta utan jag räknar med ohotad vinst nästa år.

Tills sist: pulskurvan med höjdkurvan som bonus.

image

I dag har jag varit förståndig och bara rullat lätt en knapp timme. Jag ska ju börja jobba så nu blir det lätt vecka och sen full fart mot tävlingarna i september.

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: