Tahko 2015 RR – uppdateras med bilder under dagen

Det blir ingen knyppling ännu på ett tag.

Tahko 2015 visade sig bli en rekordlerig historia. Det var i alla fall uppehåll och torrt i början och i slutet men sen där i mitten…ja, där var det löjligt lerigt.

I starten stod jag i andra led och fick en halvdan start. Tempot var högt direkt från start och jag fick ta i ganska hårt för att kunna avancera lite. Men halvvägs in till Nilsiä satt jag ungefär där jag ville och in mot Kinahmi hade jag plockat någon placering till och satt med Tikkala (som senare blev fyra på 120 km), Sini och Maku (som blev nionde på 120 km) och några till vilket jag tyckte var en bra grupp. Ner från Kinahmi började lerfesten…initialt körde jag ok, men sen fick jag stora skälvan och hoppade av i ett nerförsparti och blev omkörde av tusen cyklister (nåja, kanske sju). Nu visade det sig att det inte var någon katastrof för ner mot Eskola vid 23 km hade jag gruppen inom synhåll. Tyvärr ledde detta till att jag fick jaga hela långa grusvägen vid Eskola och det i kombination med starttempot och ett par andra jakter ledde småningom till undergången.

Idén vid cykeltävling är ju att man ska i sakta mak bränna sina tändstickor. Om man vill ha en lätt runda kring Tahkobanan ska man vara fräsch och ”obränd”vid  35 km. Tyvärr hade jag i det skedet spillt tändvätska på min tändsticksask och tänt på den med eldkastare… Resten av rundan blev lite som att köra med choken på.

Nerfrån Kinahmi 2 var det halt och jag vill inte skylla på utrustningen när det egentligen är jag som är kass men Snakeskin-däcken var ju som studsbollar på stigarna trots 1.3/1.4 bar. Efter tre, i och för sig långsamma och odramatiska, vurpor nerför Kinahmi 2 stannade jag och tappade ut lite luft ur däcken och sen blev cykeluslingen i alla fall hanterbar. Jag hade tappat både själ och självförtroende i samband med mina vurpor men vid 42 km kom jag ikapp Maku och en liten grupp. I det skedet kände jag mig lite piggare och när jag dessutom fick stänga av hjärnan och köra i Makus spår blev det lättare att hålla upp farten och humöret. 

I El Grande försökte jag lite öka farten men det började bli ett segt huvud i en seg kropp för jag fick inte många sekunder på Maku & Co. Den differens jag fått åta snabbt upp när jag sen var inne i banmarkeringsplasten på sista nerförsbacken (slalombacken). I det skedet körde 3-4 cyklister om mig, men alla utom en skulle köra 120 km så jag brydde mig inte nämnvärt för jag ville bara i mål och slippa eländet.

Till min förvåning blev jag 33:e vilket är nytt rekord för mig. Jag har närt någon slags dröm om att komma topp 30 i Tahko, men jag haf aldrig trott att jag ens skulle komma nära (senaste åren har jag varit 52, 44, 44 eller något liknande). Steget ÄR ganska stort för det är ju inte så att man får placeringar gratis bara för att man säger åt sina medtävlare att man har en blogg och att man tränat lite på trainern på vintern för det för alla andra också (tränar, alltså). OM jag hade kört bättre nerfrån Kinahmi 1 och 2 hade en placering dit mot 25 varit fullt möjlig, men det är lite onödigt att spekulera så för min teknik räckte inte längre än så här. Fysiskt kände jag mig inte begränsad men har man teknik nerför mera i stil med Wiggins än Danny Hart så blir det som det blir.

Jag är hur som helst nöjd. Jag har jobbat för att förbättra mig som cyklist och jag lyckades förbättra mig. När jag hörde att speakern sa min placering kändes det bra helt enkelt. Men vad händer nu? 

I dag känner jag mig väldigt Tahkomätt. Jag är lite småkritisk till stigarnas skick och om jag var tvungen att bestämma mig i dag skulld jag välja att stå över nästa år. Men så är det det där med 120 km… Men jag får se vad det blir. Eventuellt så tävlar jag inte alls nästa år utan väljer att bara träna för att det är roligt och bänkpressar lite sommartid också. 

Men om jag för en stund hoppar över mitt inre själsliv och fokuserar på omgivningen kan jag konstatera att Tahko är ett fint evenemang. Händelsetorget är stort och intressant att besöka med utställlare från Rosem Pivotm Trek, Canyon m fl mm etc. Sen att stå och se folk komma i mål totalt utmattade på 5 h på 60 km och gråta av lycka för att de klarade av loppet är ju nästan lika häftigt som att själv cykla igenom loppet. 

Till sist: hatten av för alla lokala cyklister som cyklade 120 km. Det skulle jag aldrig ha klarat av i går. Sen har vi ju Maku som varvade med mig när jag gick i mål och sen körde ett varv till och blev nia på 120 km. Chapeau!

Annonser

4 thoughts on “Tahko 2015 RR – uppdateras med bilder under dagen

  1. Robert skriver:

    Men man vet aldrig. Plötsligt en dag, har man en bensinindränkt tändsticksask som brinner med full kraft i flera timmar.

    Nu är jag i och för sig ingen större vän av fantasy och tomtar och troll, men som sagt… man vet aldrig.

  2. Robert skriver:

    … och fint jobbat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: