Släng mig i väggen

En konstigt varm oktobersöndag begav jag mig ut på min Cube för ett distanspass på grus och i skog. För att vara helt ärlig blev jag väldigt trött. Matti tog livet av mig till först och när jag gav mig hemåt med Joakim längs asfaltvägar var det bara min stolthet som fick mig att inte böna och be honom att cykla saktare. Som vanligt är jag i blåsväder på distanspassen vintertid. Men får hoppas jag piggnar till mot april ungefär. Men idag var det fint att få ihop nästan tre timmar. Dessutom var vädret inte så bedrövligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: