Laajavuori XCM 2014 – 1500 höjdmeter lerbad

#förbannat #trött #kramp #fet #lat #otränad #laajavuori

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Vita cykelskor.

A post shared by vagcyklist (@vagcyklist) on

Dagens lilla prövning blev en uppvisning från min sida hur man tar sig runt en tävling (men mest på fokus att ta sig igenom). Jag sov bra natten före, hade noll ångest inför loppet och hoppades på bra ben.

Nu visade sig benen trots avancerad pepp inte vara helt 100 procent av guld men jag kom mig runt och det är väl hyfsat gjort. Jag fick en dålig start (igen…) men kom mig fram ganska kontrollerat och satt med blivande damvinnaren Sini och var ganska nöjd med det. Men hon körde ju ifrån mig i nerförsbackarna så det smällde om det. Före ni avskriver mig som en total sopa och tror att jag pratar om nerförsbackar på DÖDSgrus på Cykelvasan vill jag påpeka att Laajavuoribanan har tre lägen: upp, ner och lerbad. Banan är så kallad riktig terrängcykling. När jag inte riktigt kunde banan märkte jag att jag klättrade bra jämfört med de som jag hade omkring mig men att jag inte hängde med nerför. För kass, för ovan, för otränad på det hela. Första varvet gick till att lära känna banan och när jag lite märkte att jag inte riktigt hade det där sista idag så valde jag att ta mig igenom utan att ta död på mig själv. Jag latade mig inte igenom, men jag pushade inte det där sista utan försökte köra med lite handbroms på för att få en trevlig tävling att minnas. Inte för att jag gav upp, för jag försökte nog lite, men jag ville spara lite till sista varvet och ville få en ”hel” tävling för att få lite självförtroendeboost. Planen var att köra andra varvet bevakande för att sen plocka ryggar på sista. Det gick väl ganska bra med planen förutom att mitt andra varv var för långsamt och tredje så var det mest min rygg som folk plockade.

Jag saknade både fart och uthållighet idag eller kort och gott saknar jag det som kan kallas form. Men strunt i det! Jag hade ganska roligt och jag var inte dödstrött på något sätt när jag kom i mål och nu är det bara att hoppas att jag småningom hittar tillbaka till lite bättre form och mycket bättre killerinstinkt.

Hur gick det då? Jag blev 30:e av drygt 90 som kom i mål i herrar allmän. Det resultatet är väl ingen katastrof och jag kan inte direkt påstå att jag är missnöjd eftersom jag inte hade några förväntningar. Men de som jag körde med på andra och tredje varvet fick placeringarna 20-29 och jag tyckte inte deras fart var så löjligt hård när jag cyklade med dem. Det var bara det att jag gav mig lite för lätt idag (igen!). Samtidigt inser jag ju att jag måste snabba till mig om jag ska få snabbare tid på tävlingar. Kanske är min prestation på dagens tävling helt enkelt den nivå jag håller? Men en del av mig vill i alla fall påstå att jag inte riktigt är i form just nu. Men jag kan kanske bli?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: