Brahe MTB 2014 – kort rapport

Äntligen är årets terrängcyklingstävlingspremiär undanstökad. Resultatmässigt blev det väl helt ok insats med en andra plats bakom suveränen Maku, men i övrigt fanns det kanske inte så jättemycket att glädjas åt idag.

På första varvet drog jag i ett lagom tempo utan att förta mig alltför mycket. Med jämna mellanrum kikade jag bakåt för att se om vi blev av med folk för jag ville bli av med så många som möjligt så tidigt som möjligt. Drygt halvvägs in på första varvet var det jag, Maku och Väänänen som hade en lucka och lite senare blev det jag och Maku ensamma i ledning. På andra varvets egentligen enda tekniska utmaning fick Maku en liten lucka på kanske tio meter på grund av fartökning och bättre spårval. När jag skulle täppa denna lucka och därmed öka tempot så fanns det liksom inga resurser i kroppen. Jag drabbades av akut dålighet och blev mjölksyrastinn och trött. Jag gav i princip upp där och då och såg Maku försvinna iväg mot horisonten. Efter det var loppet i princip över och därefter körde jag i något sorts cruising mode andra halvan av loppet. Jag satt mest och tittade bakåt och hoppades att ingen skulle köra ikapp mig så jag skulle bli tvungen att börja spurta och ha mig. Till sist kom jag in knappt två minuter efter Maku och med ett par minuter ner till följande cyklist (sorry, i skrivande stund har jag ingen koll på vem som kom var). Efter att jag släppt var det i alla fall skön och fin cykling där jag fick njuta av landskapet. Dessutom lyckades jag hålla ett stort koppel med duktiga cyklister bakom mig vilket inte är fy skam.

I stort sett tyckte jag att det var segt som kola idag, men om jag ska lyfta fram något positivt var det ju att jag knappt trodde att jag skulle starta ännu igår och att jag trots detta presterade varvtider som i medel var under 19 minuter. Det är ju helt ok tycker jag. Sen vad kroppen tycker om det till exempel imorgon återstår att se. Men nog borde jag ha mera tilltro till den egna förmågan så jag inte viker ner mig direkt jag måste ta i lite. Det är ju så värdelös inställning att jag nästan skäms lite. Eller så kan jag vända på det hela och konstatera att jag nu inte var bättre än så här just idag. Ärligt talat vet jag inte vilket som det var mer fel på idag: den faktiska förmågan eller inställningen. Idag tror jag det var 80 % fel på förmågan och 20 % fel på inställningen när det började gå tungt.

Vad gäller fortsättningen vet jag inte vad det blir. Jag ska iväg på en kort minisemester med familjen i slutet av veckan och före det borde jag egentligen vila mig frisk tror jag. En hel vecka utan träning i detta skede av ”säsongen” är förstås helt värdelöst, men det är som det är.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: