Idag blev det lite grusvägar igen. Denna gång i tre timmar och med sällskap. Sällskapet var gott och kroppen har börjat acceptera att den inte längre är på vila/charter/i förkylningsläge. Istället för att jag blev tröttare och låg på energi blev jag faktiskt nästan piggare ju längre vi led.
Garmin, Garmin på vägen där...
Stilpolisen gråter.
Sen kan man alltid fråga sig om det man gör är det som för en mest framåt. Vad gäller träning finns det väl inga definitiva svar, men idag var det nog en del av mig som tyckte att jag borde gett mig ut på stigarna för att fila på tekniken istället för att tugga grusväg. Jag fick nämligen reda på att jag blivit av med mina KOM i båda riktningarna på stigen som kallas (och är) Helviti. Dessutom hade jag fått storstryk med sådan marginal i båda riktningarna att jag knappast lär få tillbaka dem heller. Men allt är möjligt till våren…
